Vad är FIRE?

 Vad är FIRE, egentligen? Vad betyder det?

Ordagrant står det för Financial Independence Retire Early. Uttrycket verkar tilltala många men det verkar också väcka anstöt. 

Det är framför allt sista delen, Retire Early, som retar upp folk, varför vet jag inte. 

"Vadå tidig pension, alla ska väl solidariskt kämpa och lida till 65? Minst. Om du tjänar mycket så får du se till att sätta sprätt på allt så att du måste harva vidare i ekorrhjulet." Ungefär så kanske kritikerna tänker. Kanske är det avundsjuka, kanske förstår de bara inte. Det är deras förlust.

Min bild är att de få som försöker och lyckas uppnå finansiellt oberoende från att ha ett dagjobb sällan sitter sysslolösa och stirrar in i väggen när de väl har nått målet. För att försöka och dessutom klara att spara ihop en sådan summa pengar krävs både förmåga till långsiktigt tänkande, planering och ihärdighet. Särskilt i början när målet ser så avlägset ut.  

Vad är det för skillnad mellan FI och FIRE?

Eftersom så många av de profiler som uppnått FIRE fortsätter att vara aktiva och producera, men bara med sådant de vill och brinner för, så används ibland bara benämningen FI istället. 

FI är förmodligen ett mindre laddat begrepp och får mindre kritik än FIRE eftersom man då inte har den förhatliga tidiga pensionen inblandad. Mr Money Mustache har åtskilliga gånger kritiserats för att han inte är pensionerad "på riktigt" eftersom han fortsätter att arbeta med saker han gillar.

För mig är de två begreppen samma sak. Frihet att spendera sina dagar på ett sätt som känns uppfyllande och upplyftande. Det är få förunnat men vi lever i en tid och på en plats där det faktiskt är möjligt att uppnå.

För vem passar FIRE?

På ett sätt passar FIRE eller FI för alla. Men det finns kanske vissa det passar ännu bättre för, och verkar ännu mer tilltalande. 

För det första så tror jag det attraherar människor som sätter "Frihet" högt på sin lista över värderingar. Frihet att styra sina dagar själv, frihet från att behöva avsätta större delen av sin vakna tid åt att infinna sig på en viss plats år ut och år in. Tidigare trodde jag att alla tyckte frihet var väldigt viktigt. Men när jag diskuterade värderingar med en vän och jag sa ordet "frihet" som en av mina viktigaste värderingar så tittade hon bara frågande på mig. Det var inte alls viktigt för henne, hon kände sig fri så länge hon inte satt i fängelse.

Många som strävar efter FI verkar också ha mer eller mindre negativa upplevelser från att arbeta heltid och ha en fast anställning. Det kan handla om utbrändhet eller att vara på gränsen till utbrändhet som startar funderingarna om det finns ett annat sätt att leva på. Här skulle kritikerna säga att då är det väl bara att byta jobb. Och för vissa kanske det räcker. För andra kanske det räcker tillfälligt men tanken på ett bättre liv har ändå bitit sig fast. 

Slutligen så tror jag att man måste ha någon form av inre drivkraft och åtminstone viss grad av självmotivation för att FI/FIRE ska vara lockande att uppnå och tillfredställande när man väl kommer dit. 

Om man får väldigt hög grad av sin motivation från andra och gillar att bli lite styrd - inget fel i det men då kan jag förstå att det inte är något att eftersträva att lämna den vanliga arbetsmarknaden. Samma sak om man har svårt att komma på något att göra på helgerna och lätt blir inaktiv när man har tid för sig själv. Det kan dock tilläggas att det ändå vore bra för en sådan person att spara ihop ett FI-kapital men fortsätta arbeta på sitt vanliga jobb. Man vet aldrig vad som händer i framtiden i form av sjukdom, uppsägningar eller annat.

Inspiration

Några av de bästa beskrivningarna kring FI kommer från Mr Money Mustache, gudfadern. Här är några klassiker som jag gärna läser gång på gång. Särskilt när jag känner bristande motivation till att spara. Touché.

What everybody is getting wrong about FIRE

What if everyone became frugal

Great news - Early retirement doesnt mean you'll stop working

Vad betyder FIRE för dig och föredrar du FIRE eller FI som benämning?

Podtips med MMM som gäst

Podtips med MMM som gäst. Ibland lyssnar jag på podden The Rebel Entrepreneur. Det är en form av spin-off från Choose FI med fokus på - ja förstås - entreprenörsskap. 

I söndags lyssnade jag på det bästa avsnittet hittills. Mr Money Mustache gästade och bara det gjorde det förstås värt att lyssna på. Avsnittet handlar om Andrew som får coaching då han håller på och bygger upp en egen verksamhet. Han arbetar också mot FI och hade nu chansen att ställa frågor till MMM. 

Det blev en intressant diskussion eftersom Andrew redan har kommit en bra bit på vägen mot FI och skippade tekniska basic-frågor. Ett ämne som kom upp som jag och säkert många med mig kan känna igen är hur man pratar med ej insatta personer om FI. Jag skrev en bloggpost om det i somras. Det är en av mina mest lästa vilket jag tolkar som att det är ett ämne som fler funderar över. 

Skrattade högt när det föreslogs i podden att MMM skulle börja med cold calls för att värva fler till FI-rörelsen. Tänk dig själv att jobba med att ringa runt till slumpvis utvalda människor och försöka förmedla budskapet. Jag har jobbat med telemarketing under en mörk period i min ungdom så jag ryser vid tanken. Men det skulle säkerligen vara roliga samtal att lyssna in på. Idén kom upp apropå att de konstaterat att det kan vara svårt att nå framgång genom att springa runt och berätta för vänner och bekanta hur bra det är att lägga om sin livsstil och spara mot ekonomiskt oberoende. Inte så många som nappar.

Hur som helst, lyssna på avsnittet om du har en stund över.

Passar på att tipsa om senaste inlägget på Avanzas blogg också. Det heter Så gör du för att leva på aktieutdelningar. Skribenten menar att intresset för utdelningsinvesteringar ökat markant senaste åren. Sedan följer en väldigt basal genomgång av vad utdelning och direktavkastning är (här skummade jag igenom lite måste jag erkänna men för nybörjaren är det bra). Inlägget beskriver principen för hur man beräknar hur mycket pengar som behövs för att leva på utdelningar och hur mycket investeringar som behövs för att generera ett visst belopp, beroende på direktavkastningen. Det behandlar endast utdelningar och inget om 4%-regeln och att man även kan beakta värdetillväxt i portföljen utöver utdelningar.   

Det jag gillar med inlägget är att skribenten inte målar upp det som att man måste vara en extrem höginkomsttagare för att kunna bygga upp en utdelningsportfölj som går att leva på. Ofta så bryr jag mig inte ens om att läsa spartips från bankerna och andra "traditionella" rådgivare eftersom det sällan känns relevant om man siktar mot FI. De skjuter ofta för lågt och riktar sig till dem som sparar litegrann i en buffert. Enligt min upplevelse. Men här riktar sig artikeln uttryckligen till dem som vill leva av passiva inkomster från utdelningar. Det som krävs är tid och målmedvetenhet vilket jag tycker framgår av bloggposten.

Har du några tips på bra poddar eller artiklar?

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe

 

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe. Inspirerad av inlägg bland annat från Fru EB, Minimalisterna och Cosmonomics har jag sedan i slutet av sommaren planerat att göra en capsule wardrobe nu till hösten. Jag har alldeles för mycket kläder i garderoben och det gör det svårt att hålla ordning och svårare att hitta saker att ha på sig. Dessutom rimmar det illa med den minimalistiska inställning jag säger mig ha.

Varför har jag så mycket kläder?

Den frågan ställer jag mig alltid när jag är i garderoben och stökar. Är jag en horder? Nej, riktigt så illa är det nog inte men min garderob har inte kunnat beskrivas som minimalistisk på något sätt. Jag är ganska osentimental till att rensa ut diverse saker på andra områden men när det kommer till kläderna blir det alltid svårt. 

Som jag har skrivit om tidigare så har jag i princip inte köpt några kläder de senaste tre åren. Ändå flödar garderoben över. Det beror mest på att jag redan innan hade för mycket och att jag inte har varit bra på att ta bort saker. Dessutom så har det fyllts på av gåvor från en släkting som hade kommit över en utrensad garderob med supersnygga kläder. Dessa fick jag gratis och kunde inte låta bli att ta emot istället för att lägga i insamlingen. 

Rensningen

Så i helgen skulle det ske. Jag tog bort alla sommarkläder och la dem snyggt och prydligt i lådor. Rensning av dessa får ske till våren. Jag tog fram alla höstkläder och tittade på dem plagg för plagg. Tanken var att lägga dem i tre högar. En som skulle in i garderoben, en som skulle tillbaka in i lådan och en till sälj/skänk. Eftersom jag har svårt att göra mig av med allt men ändå vill ha en slimmad garderob att välja från så tänker jag att jag kan "fuska" och ha en utvald capsule wardrobe i garderoben och ytterligare lite plagg undanstoppade. Då kan de få ingå i nästa års capsule wardrobe. 

Jag genomförde detta och kände mig till en början nöjd med att flera kartonger åkte tillbaka ut i förrådet. Sälj/skänka-högen blev däremot inte så stor som jag hade hoppats. Där hamnade nästan bara sådant som jag inte fysiskt kan ha längre. Jag gillar ju de flesta andra kläderna, det är därför jag har köpt dem en gång i tiden.

Problemet

Jag hade sett framför mig att jag skulle landa i en stilfull och välbalanserad minimalistisk garderob. Det gjorde jag inte. Även om det säkert är 30-40 % mindre kläder i den än det har varit tidigare så ser jag tydligt att det inte är en capsule wardrobe. Jag verkar ha svårigheter att hålla mig enhetligt till några utvalda färger. Det spretar åt både det rosa, gröna, lila och röda hållet. Jag är inte särskilt förtjust i rött men tycker mig behöva en röd jultröja åtminstone och så åkte visst ytterligare några röda plagg med. 

Ja ni hör ju problemet. Jag beklagade mig för en kompis över min oförmåga att endast ha ett fåtal utvalda plagg framme. Hon peppade mig att nu, efter några dagar, göra ytterligare en räd i garderoben och plocka bort minst hälften av det som hänger där. Det borde ju underlätta att dessa kläder inte ska slängas, bara plockas undan till en annan säsong. Så det ska jag roa mig med i veckan. 

Håll gärna tummarna för att jag lyckas bättre på andra varvet. Har du något område där du har svårt att rensa?

Boktips - Rich dad Poor dad

 

Rich dad Poor dad - Vägen till ekonomisk framgång av Robert T. Kiyosaki är en av de första böckerna om privatekonomi jag läste. Jag läste den i början 2000-talet, ungefär samtidigt som jag kom över Vägen till ekonomisk frihet av Bodo Schäfer.

Bokens innehåll

Författaren beskriver i boken hur han hade två pappor, en fattig och en rik. Jag tolkar det som att den "rika pappan" egentligen var en kompis pappa som blev en mentor och att den "fattiga pappan" var hans far som han växte upp med. Författaren märkte snabbt att de båda fädernas råd kring ekonomi ofta skilde sig helt och hållet. 

Den fattiga pappan pekade ofta på yttre omständigheter som gjorde att de inte hade så mycket pengar, som till exempel höga skatter. Den fattiga pappan var också övertygad om att det man skulle göra för att lyckas var att arbeta hårt, se till att ha bra anställningstrygghet och pensionsförmåner så att man blev omhändertagen när man blev gammal. Den rika pappan var en entreprenör och fokuserade istället på hur man skapar affärsmöjligheter och investeringar som arbetar för en. 

I boken presenteras grundläggande principer för hur man lär sig att få pengar att arbeta för en istället för att arbeta för pengar. Det är ett stort fokus på fastighetsinvesteringar men även andra typer av investeringar behandlas.

 "Ämnet pengar finns inte i skolorna. Där fokuserar man på akademiska och yrkesmässiga kunskaper, men inte på ekonomiska sådana" Robert T. Kiyosaki, Rich dad Poor dad

Mina tankar om boken

Jag tycker boken är bra och läsvärd och det var kul att gå igenom den nu igen när jag skulle skriva det här inlägget, eftersom det var länge sedan jag läste den. 

Man kan ju undra varför jag inte tog till mig tipsen från boken lite bättre redan för 18 år sedan, eftersom jag läste den så tidigt. Den bästa förklaring till det jag kan åstadkomma finns i det här inlägget. 

Boken har ganska många år på nacken (1997-1998) och det kan märkas i vissa delar, till exempel när investeringsprodukter beskrivs. Men större delen av boken handlar mer om att ha rätt inställning och filosofi när det gäller hur man handskas med pengar och det har inte förändrats. När det gäller sådana grundläggande principer som att man ska betala sig själv först (spara) så är principen densamma nu som för tusen år sedan. 

Boken innehåller 6 lektioner om pengar som alla är intressanta, till exempel "Arbeta för att lära dig - arbeta inte för pengar". Jag gillar även särskilt kapitlet "Att sätta igång" med tio konkreta tips, till exempel att göra dagliga val kring hur vi spenderar våra pengar och vår tid.

Sammanfattningsvis så tycker jag Rich dad Poor dad är en klassiker som håller än idag.

Vad tycker du om den?

Tisdagstankar om livspusslet

Tisdagstankar om livspusslet

De senaste dagarna har jag hört och läst ordet livspusslet flera gånger. Nu senast damp det ner som reklam i brevlådan (trots att vi har ej reklam på brevlådan). "Vi löser livspusslet - kontakta oss". Den här gången var det reklam för en barnvaktstjänst men det kunde lika gärna ha varit en städtjänst, trädgårdstjänst eller hemkörning av mat. 

Jag tror inte ens att ordet livspusslet fanns när jag var liten. Var folk verkligen så stressade på den tiden? Sjukskrivningstalen tyder nog på att de inte var det. 

"Säkra en lugnare vardag inför hösten"

Så lockar reklambladets baksida. Inget fel i dessa tjänster såklart. Vi har själva haft både hemkörning av mat och städhjälp. Det senare var innan jag hittade Mister Money Mustache för då var städhjälpen bland det första som rök. Jag tycker att det är jättebra att tjänsterna finns och det kan verkligen vara en hjälp i vardagen. Dessutom så skapas ju jobb.

Så jag har inget principiellt mot dessa tjänster, inte alls. Det som jag däremot reflekterar över är att jag inte vill ha det livet där jag själv jobbar jobbar jobbar för att sedan betala någon annan att hämta mina barn, läsa läxor med dem, städa mitt hus, ta hand om min trädgård och köra hem min mat. 

Jag vill hellre ha tiden att göra de sakerna själv. Okej, mathemkörning är väldigt skönt att slippa. Men även att handla går an om man gör det när det är lite folk och utan stress. Så jag vill lyfta ett alternativt sätt att lösa livspusslet. Istället för att köpa dig ur det - skapa mer tid. 

Jag har tidigare ofta stressat från jobbet till barnhämtning med andan i halsen. Tagit ett sista telefonsamtal utanför förskolan och kollat mailen. Sedan kämpat för att inte visa stressen när jag hämtar de små älsklingarna och behärskat impulsen att ta upp telefonen och kolla mailen igen, åtminstone den första timmen från att jag hämtat. Det är inte så lätt att njuta av upplevelsen då. 

Nuförtiden har jag trappat ner och kan oftast hämta i lugn och ro. Kanske behöver jag skicka något mail eller jobba lite senare på kvällen men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det går att ta små steg i rätt riktning och ofta kan man styra mer än man tror. Man kanske inte behöver arbeta 110 procent, det kanske räcker med 80 procent.  När man har tillräckligt stort kapital kanske det är läge att gå ner till 50 procent. 

Eftersom jag inte orkar jobba järnet tills jag har tillräckligt stort kapital att leva av så kommer jag välja flamingo-FI eller Barista-FI som är ungefär samma sak. Det bästa med det är att jag inte behöver vänta tills barnen är stora innan jag har mer tid för dem. Jag kan ta mig tiden och till och med njuta av att handla mat, dammsuga och annat som tidigare bara var en plåga att pressa in i ett redan späckat schema.

Den onda cirkeln

Det förbryllar mig att många av de vänner och bekanta som klagar mest på livspusslet själva bränner otroligt mycket pengar istället för att försöka vända sin situation. 

Det kanske är en naturlig första tanke att man tycker lite synd om sig själv för att man sliter så hårt och därför måste man unna sig saker. Särskilt när helgen kommer. Man är så trött så man orkar inte bry sig om att dra ner på sin miljömässigt och ekonomiskt ohållbara konsumtion utan drar en tur till shoppingcentret. Kanske dövar man det dåliga samvetet med att källsortera alla förpackningar från shoppandet. Kanske. Eller så åker de direkt ner i soptunnan, man är för trött för att bry sig. Snart är det måndag morgon igen och ångesten börjar redan lördag eftermiddag. Och så fortsätter den onda cirkeln. 

Den goda cirkeln

Jag har sedan en tid tillbaka försökt att sluta klaga på livspusslet och hur upptagen jag är. Jag försöker att istället aktivt välja bort saker för att skapa mer tid och frihet. Två saker som har gjort stor skillnad är att jobba mindre och att köpa mindre saker. Jag lade betydligt mer tid på inköp än vad jag förstod tidigare. 

Att jobba mindre leder oftast till mindre pengar i lönekuvertet. Men om man inte köper lika mycket så behöver man inte heller lika mycket pengar och därmed kan man jobba mindre. Det är en god cirkel. Jag inser att det här är lite lyxproblem och att alla inte har samma möjligheter. Men väldigt många i Sverige har det.

Vad är dina tankar om livspusslet?

Boktips - 5 am club

Boken som får dig att gå upp tidigt på morgonen. 5 AM CLUB - Äg din morgon förändra ditt liv av Robin Sharma.

Det här är en bok som jag har hört talas om och tänkt att jag ska läsa. Jag gillar ju morgonstunden. 

Jag måste säga att boken var inte vad jag hade förväntat mig. Den var inte annorlunda på ett dåligt sätt, bara annorlunda jämfört med min förväntan. Den är skriven som en roman eller i alla fall som en sammanhängande historia med huvudpersoner, inte som en faktabok. 

Bokens budskap är hur man förändrar och förbättrar sitt liv genom att gå upp klockan fem på morgonen. Då har man den första timmen för sig själv och av den timmen ska man ägna 20 minuter vardera åt träning, meditation och personlig utveckling. 

Författaren låter oss följa tre huvudpersoner där den ena är en omåttligt rik, generös och excentrisk vägledare åt de övriga två. Han lär dem om 5 am club och hur de ska ta makten över sina liv. Allt är sammanvävt och historien flyter bra. Ibland är dialogen något märklig och det förekommer långa stycken som nästan blir som monologer från vägledaren. Men jag tycker inte det störde och funkar faktiskt riktigt bra i den här boken. Vägledaren menar att det är just vanan att gå upp klockan fem på morgonen som har gjort honom rik och även lycklig. Det har alltså har åstadkommits genom den personliga utveckling han hinner med under morgontimmen. 

Boken inspirerade mig att börja gå upp klockan fem på morgonen och inleda med träning. Det stod att det tar 66 dagar att cementera en ny vana så jag började räkna dagarna jag lyckades gå upp klockan fem. Jag klarade 66 dagar! Med något undantag där jag gick upp klockan sex istället. Den största vinsten var att jag från dag ett lyckades ta mig ur mitt kraftiga snooze-beroende. Jag hade kommit in i en väldigt dålig vana att snooza minst 5-6 gånger varje dag (vilket ofta innebar över en timmes snoozning). Väldigt skönt att sluta med den vanan, snooze-knappen är ett djäfvulskt påfund. 

Dessutom så blir jag pigg av att gå upp tidigt. Nackdelen är förstås att man måste gå och lägga sig senast klockan 22, annars blir det för lite sömn. Det är inte helt populärt i sociala sammanhang att stelt hålla sig till klockan 22 så ibland måste jag tumma lite på den tiden. 

Tyvärr har sommaren varit en period av oreda i tiderna och därför har jag trots att jag klarade de 66 dagarna inte hållit ihop vanan hela sommaren. Men nu när terminen har börjat igen så har jag återupptagit den. 

Har du läst boken och vad tyckte du?

Hur pratar man med ej insatta personer om FIRE?

 Det här är en fråga som jag har funderat på ända sedan jag själv blev insatt i FIRE-rörelsen och började läsa Mister Money Mustache etc. Hur pratar man med ej insatta personer om FIRE? Självklart är det bara att prata på men de som har försökt med detta vet att det inte är så lätt att ens få folk att förstå konceptet och än mindre att tilltalas av det. Mycket konstigt för själv var jag hooked så snart jag läste om det.

Måste man prata om FIRE?

Måste man prata om FIRE eller FI då? Nej, det tycker jag inte. Det finns ju absolut inget som säger att man någonsin måste förklara vad det är eller hur det fungerar. Men jag tror att många som jag känner att man vill dela med sig av den här kunskapen. Jag känner själv att det hjälper mig leva ett bättre liv och då vill man ju gärna att andra ska få samma möjlighet. Om ingen hade delat inlägget från Mister Money Mustache med mig, som jag skrev om i förra inlägget, så hade jag kanske varit på en helt annan plats idag. 

Så nej, man måste inte prata om det och det allra lättaste är nog att låta bli. Helt enkelt harva på för sig själv och låta andra sköta sitt. Jag skrattade när jag läste "A guide to the good life" av William B Irvine som skriver om stoicism. Han rekommenderar att utöva garderobs-stoicism för att slippa bli förlöjligad. Skulle tro att det är med glimten i ögat men kanske är det samma med FIRE. 

Fördelar med att ändå prata om det kan vara dels att man ger andra möjlighet att förändra sitt liv och även att man kan få större gemenskap om fler i bekantskapskretsen anammar lite av FI-andan. Dessutom är det gynnsamt för miljön och planeten.

Vad är problemet med att prata om FIRE och ekonomiskt oberoende?

Som jag redan har antytt och som jag tror att många kan känna igen är att det finns ett antal problem med att prata om FIRE/FI/ekonomiskt oberoende med personer som inte redan är insatta.

1. Det verkar svårt för många att förstå hur det fungerar. Jag vill inte dumförklara någon eller så men på något sätt verkar det för abstrakt för vissa att greppa. De vägrar tro på att det kan fungera. Jag vet inte om det beror på att man helt enkelt inte förstår hur ränta på ränta fungerar eller om det snarare beror på att det är "lättare" att välja att inte tro att det kan fungera att spara sig fri. Om man inte tror det fungerar så finns det ju ingen anledning att ändra sitt konsumtionsbeteende och spara mer. 
2. En del andra förstår hur det fungerar men avskräcks av att man då måste investera. De tror inte att det är något för dem, vilket möjligen kan bero på att de håller fast vid någon myt om investeringar, till exempel dem jag skrev om tidigare.
3. Ganska många tilltalas inte av konceptet eftersom det innebär att man måste avstå från konsumtion här och nu. De lever i föreställningen att det innebär stor försakelse att avstå från att köpa allt man vill och kan. Jag tror att även dessa personer skulle kunna erfara att det faktiskt inte är ett liv av försakelse vi talar om utan att det snarare leder till ett rikare liv, men det är väldigt svårt att fram med det budskapet. Minimalisterna och Enkel Boning är två bloggar som båda är väldigt bra på att åskådliggöra detta. 
4. Slutligen så är det väldigt många som av oklar anledning blir provocerade och av tanken på att det är möjligt att spara sig ur ekorrhjulet. De uttrycker saker som "Vad ska man då göra på dagarna?" eller "Vad skulle hända om alla gjorde så?". Båda frågorna är lika märkliga för mig. Om man inte vet vad man ska göra på dagarna om man inte är tvingad att gå till sitt dagjobb så har man antingen världens bästa jobb som är ens största intresse eller så har man tappat kontakten med vad man egentligen gillar att göra. Jag tror det finns ett fåtal personer som verkligen har det där drömjobbet. Det som man skulle göra även om man inte fick betalt. Men så länge man inte skulle utföra sitt nuvarande arbete gratis så är det läge att fundera. Det finns ju inte heller något som säger att man måste sluta jobba bara för att man är ekonomisk fri. Frågan om vad som skulle hända om alla gjorde på samma sätt känns helt irrelevant eftersom det ändå verkar vara allt för få som tilltalas av FIRE. MMM har skrivit ett mycket bra inlägg om detta, What if everyone became frugal. 

Hur pratar man med ej insatta personer om FIRE - så här gör jag

Nu kanske ni blir besvikna men jag har inte något bra recept på hur man pratar med ej insatta personer om FIRE. De få försiktiga försök jag har gjort har inte fått särskilt framgångsrika reaktioner. Då har jag ändå bara nämnt konceptet för personer som jag känner ganska väl och som jag tänker kanske skulle kunna ha ett intresse. Men icke! Det har blivit reaktioner av slaget 1-4 ovan vilket har varit ganska avskräckande. Kanske beror det på min bristande förmåga att argumentera övertygande eller att lägga fram saken på ett säljande sätt. Det vore intressant att höra om andras erfarenheter. 

Det jag just nu gör är att jag ligger ganska lågt men lever så gott jag kan efter eget exempel och hoppas inspirera genom detta. Ibland sticker jag in någon mening här och var om sparande och investeringar men gör inga långa utläggningar om saken.

Hur gör du? Sprider du budskapet om FIRE i bekantskapskretsen eller är du en garderobsanhängare?

Så hittade jag FIRE

För några år sedan hade jag inte hört talas om FIRE och kände inte till 4-procentsregeln eller liknande. Som jag skrev om i det här inlägget så hade jag läst en del tidiga böcker på ämnet kring sparande och hade egentligen den kunskap som behövdes för att spara mig fri men det var som att en pusselbit saknades.

Det innebar att jag levde ett liv på drift. Inte så att jag knarkade och sov under en bro. Nej, allt gick egentligen bra, framför allt på jobbet. Jag blev befordrad, lönen ökade för varje år och så även mina utgifter. Samtidigt så kände jag mig inte nöjd. Stressnivån var ständigt hög och jag trodde nästan att det var normalt att vara halvt utbränd. Vi levde ju som alla andra omkring oss. Jag har nu i efterhand insett att stressen förmodligen kom mest från jobbet och efter att sträva efter något som förväntades som jag egentligen inte ville ha.

En dag var en kompis med man hemma hos mig och vi kom att prata om det här med sparande och planer. Jag tror inte de nämnde något konkret om FIRE eller så men jag förstod att de var inne på en ny väg. Förmodligen visade jag någon form av intresse för det och frågade vad de hade läst för något. När de hade åkt så skickade de mig en länk till detta inlägg från MMM och det blev vändpunkten.  

"Wow, är det verkligen så enkelt?" tänkte jag. Men jag behövde ingen övertalning för att veta att det som stod var sant och att det var möjligt att lyckas bli ekonomiskt fri. Jag hade ju som sagt den mesta kunskapen sedan innan och detta var helt enkelt den sista pusselbiten som behövdes. 

Jag är så tacksam att de skickade det där blogginlägget från Mister Money Mustache och ryser vid tanken på vad som kunde hänt annars. Jag antar att det var dels eftersom vi kände varandra bra och dels eftersom jag visade intresse för deras nya livsstil som de "vågade" skicka länken. Själv så håller jag ögonen öppna efter fler som visar intresse och som jag kan dela med mig av samma bloggpost till men har tyvärr hittills inte hittat någon. Mer funderingar om hur man introducerar FIRE för ej insatta kommer i nästa inlägg på tisdag.

Hur hittade du FIRE-rörelsen från första början?

Utmaningar - Kläder (del 2) "Jag ska inte köpa kläder eller skor på ett år"

Jag ska inte köpa kläder eller skor på ett år.

Så löd min utmaning som jag skrev om för snart två år sedan i detta inlägg: Utmaningar Kläder (del 1)

Det var flera anledningar till att jag antog denna utmaning. Det började med att jag blev inspirerad av Frugalwoods köpstopp som hon skrev om för flera år sedan. Om hon kan så varför inte jag? Att köpa kläder har för mig alltid gett en liten snabb lyckokick men den varar inte särskilt länge. Jag har flera gånger i efterhand känt att det gick lite väl mycket pengar på kläder jag inte egentligen behövde, men när jag väl har köpt något så lämnar jag sällan tillbaka det. Jag räknade också snabbt ut att istället för att lägga i snitt 2000 kr per månad på kläder så kan jag investera dem i indexfonder vilket då blir drygt 365 tkr på 10 år!* Klart mer värt än att lägga några ytterligare plagg till en redan överfull garderob.

Ytterligare en anledning är förstås det miljömässiga i att köpa nya kläder hela tiden. För några år sedan tänkte jag inte alls på detta men jag liksom många andra har på senare år fått upp ögonen för vad överkonsumtion och inte minst modeindustrin gör med miljön.

Men facit i hand kan jag nu göra en uppföljning. Jag kan ganska stolt konstatera att jag lyckades. Inga kläder och inga skor köptes på ett helt år. Nu har det gått nästan ytterligare ett år och och under det året har jag köpt några saker, dock inte i närheten av den mängden jag köpte tidigare.

En fördel med detta köpstopp som jag inte reflekterade så mycket över från början är faktiskt att jag har sparat en hel del tid, utöver alla pengar jag har sparat. Alla inköp man gör tar av ens värdefulla fritid och sedan ska kläderna packas upp, tas om hand, tvättas, sorteras etc.

Mina reflektioner kring året med köpstopp är att det inte var särskilt svårt. Jag tycker fortfarande att jag har för mycket kläder i garderoben men har inte hunnit eller inte prioriterat att sälja av dem. Har svårt att bara kasta bort fina kläder som jag en gång har köpt och betalat dyrt för. Även om försäljningspriset om jag säljer dem bara är en bråkdel av vad det kostade så känns det iallafall lite bättre.

De saker som jag misstänkte skulle bli lite knepigt är sådana basvaror som strumpbyxor (använder nästan dagligen på jobbet), strumpor (går hela tiden sönder eller så blir den ena uppäten av tvättmaskinsmonstret) och svarta/vita linnen som jag alltid har under kläderna. Speciellt strumpbyxorna tänkte jag att jag skulle bli tvungen att fuska med. Men icke! Dels så hade jag fler än jag trodde och dels så har jag faktiskt kommit på att man kan laga nylonstrumpbyxor. Japp. På vintern använder jag oftast svarta, lite tjockare varianten av typ 40 den och dessa går att laga med nål och tråd ifall det blir ett litet hål vid tårna. Jag har även lagat en hel del strumpor men ibland får man bara ge upp. När de är så där utslitna att det liksom inte finns något tyg kvar på hälen, då är det dags att köpa nya.

En annan sak som jag trodde skulle kunna vara en utmaning är nätshopping. Jag har rätt lätt att hålla mig från att köpa kläder i affärer. Det är bara att inte gå in i några butiker och eftersom jag ständigt har lite ont om tid så går det bra att hålla sig därifrån. Däremot är det förrädiskt farligt med nätbutiker. Går jag in på H&M, Boozt, Brandos eller liknande från kvällssoffan så kan jag utan att tänka mig för klicka hem saker för 2000-3000 kr. När de väl kommer är de ofta så snygga och passar så bra så att jag inte klarar av att skicka tillbaka dem. Så det jag gjorde var helt enkelt att jag bestämde mig för att inte ens gå in på sådana sidor, eftersom jag vet att jag inte kan hantera det så bra.

Det tror jag är tricket - identifiera dina svagheter och hitta sätt att hantera dem.

Eftersom det gått nästan två år sedan jag införde köpstoppet så är det nästan ett år sedan det gick ut. Vad har då hänt sedan dess? Jag har som jag nämnde köpt en del saker. Främst av karaktären sådant som jag har behövt byta ut som strumpor, trosor, några linnen och självklart - strumpbyxor.
Jag har också uppdaterat min jobbgarderob med några plagg eftersom jag sorgligt nog blivit tvungen att inse faktum att jag inte kommer tillbaka till samma kroppsform som jag hade vid 25. Två barn och ett drygt decennium har satt sina spår helt enkelt. Även om jag fortfarande kommer i de flesta plagg så finns det vissa kjolar, toppar och annat som inte känns bekväma längre och sitter för tight. Därför har jag alltså sorterat ut dessa och lagt undan i väntan på... ja vadå? Smalare tider? Nej, jag ska nog sälja dem för även om jag tappar något kilo så är jag inte komfortabel i de plaggen längre.

De nya plaggen jag har köpt för att ersätta de utsorterade har jag företrädesvis köpt på Sellpy som jag hittade via Tradera. "Är Sellpy bra?" kanske någon undrar. Hittills måste jag säga att jag varmt kan rekommendera dem. Det har varit jättefina plagg till mycket bra priser och beskrivningarna i annonserna har motsvarat och ibland överträffat mina förväntningar. Om det står att något är bra skick så har det verkligen varit det. Det har också varit snabba leveranser och bra kontakt med kundtjänst. Jag kommer absolut att fortsätta handla det jag behöver därifrån. Ett varningens finger dock - det är lätt hänt att överkonsumera även på Sellpy eftersom de har så stort utbud och dessutom känns allt så billigt. Jag har faktiskt kommit på mig själv med att klicka hem några extra plagg när jag ändå beställer.
Att sälja via Sellpy är inget jag har testat och jag tror inte jag kommer göra det heller eftersom man troligtvis får mer betalt om man orkar sälja grejerna själv. Men om man vet med sig att man inte kommer göra det så är det nog ett bra alternativ.

Hur tänker jag nu framåt? Ska jag köpa mer kläder? Nej, det tänker jag inte göra. Jag skulle inte säga att det är ett hårt köpstopp men det kommande åren ska jag fortsätta tillämpa principen att inte köpa några kläder såvida det inte behövs för att de gamla är utslitna.

Hur tänker du kring klädinköp?

Må så gott!
/S-drottningen



 *beräknat med Compound Interest Calculator, 8 % årlig avkastning och 2000 kr per månad sparande i 10 år

Saker jag vill ha

Dagens besparing i det vardagliga livet: Glömde vattenflaska och var törstig i värmen och dessutom väldigt hungrig. Efter att ha gjort en snabb beräkning i huvudet på vad de 50 kr jag kunde lägga på en ny vattenflaska och smörgås istället kunde göra som investering i 10 år så avstod jag både från vatten och smörgås. Istället väntade jag snällt 30 minuter tills jag var hemma och kunde bälga i mig oransonerade mängder av både vatten och bröd.

Tycker att jag relativt väl har lyckats omprogrammera min hjärna till att inte längre sukta som en consumer sukka efter nya saker. Saker som jag tidigare har suktat efter innefattar (ej uttömmande lista): kläder till jobb och fritid, skor, inredning, växter till trädgård, smink och liknande. Helt botad från åkomman av suktande efter materiella ting är jag dock inte. Just nu är det två saker på min lista som jag gärna vill köpa och inte riktigt har bestämt hur jag ska göra.

1. En symaskin. Har aldrig ägt en symaskin men ser vilka fördelar det skulle ge mig. Skulle tex kunna laga kläder istället för att lämna in till skräddaren. Drömmer även om ett scenario där jag syr egna kläder, det finns så mycket fina tyger i tygbutikerna. Ser dock att detta i verkligheten inte kommer hända, i alla fall inte så länge jag har ett arbete. Jag tror inte heller jag är så bra på det :-/. Återstår alltså att laga kläder och andra diverse småsaker.
2. En elcykel, gärna en med låda framtill så man kan köra barnen till skola/förskola. För att kunna motivera ett sådant köp känner jag att jag bör kunna cykla mina 2,5 mil till jobbet på den (och därmed spara in SL-kort a 860 kr i månaden, åtminstone under årets 9 isfria månader). Den lådelcykel som enligt min obefintliga erfarenhet verkar ha möjlighet att uppfylla detta är en Livelo. Enda kruxet är att den kostar ca 40 tkr! Har letat efter begagnad Livelo i ett helt år utan att hitta någon. Verkar som att alla som äger en älskar den och absolut inte vill sälja, vilket är synd för mig. Återstår att vänta på att någon begagnad dyker upp eller att köpa en ny och utnyttja den subvention som finns på elcyklar nu. Utöver de pengar jag kan spara på SL-kort så tillkommer en del besparingar på bensin för att åka och handla och liknande. Dessutom tänker jag att min hälsa och fysik skulle uppleva en drastisk förbättring om jag cyklar 5 mil om dagen tur och retur (ja, även på elcykel får man ganska bra motion enligt studier, särskilt i jämförelse med att åka tåg/bil/buss). På 5-6 års sikt eller så så har cykeln betalat sig under förutsättning att jag verkligen ANVÄNDER den till att cykla till jobbet. Inget bra scenario om jag av någon anledning avstår från att göra det. Risker jag ser är att det är läskigt/jobbigt/kallt eller allmänt svårt att få till denna cykling de flesta dagar, en annan risk är såklart att cykeln blir stulen eftersom de är så stöldbegärliga och då står man där med skägget i brevlådan eller hur man nu säger.

Ett av de få inköp som MMM, en av mina förebilder, rekommenderar är just inköp av cykel då man sparar pengar, förbättrar sin hälsa och miljön. Dock är jag inte säker på att han skulle ge sin välsignelse till just denna dyra cykel. Kanske ska jag skumpa fram på min icke eldrivna vanliga gamla cykel istället. Det är för min del dock helt uteslutet att cykla 5 mil om dagen på denna, skulle ta flera timmar och jag skulle förmodligen dö på vägen. Att köpa en begagnad vanlig elcykel (dvs utan lastlåda) är också ett billigare alternativ men då är nackdelen dels att jag inte vågar cykla när det blir lite halt och dels att jag inte kan hämta/lämna barnen med den, i alla fall inte på något smidigt sätt.

Notera att båda mina saker på vill-ha-listan ovan är sådant som på något sätt ger mig en skjuts framåt i det nya frugala livet. Återkommer med uppdatering på hur jag gör med dessa potentiella inköp.

Avseende juni-utmaningen så har jag hittills rensat ut och lagt ut till försäljning 32 saker, ska på en gång lägga upp några fler annonser på Tradera!

So long / Spardrottningen

The Original Guru Bodo

För länge länge sedan, på en plats långt härifrån (ok inte så långt kanske) så fanns det en ung ekonomistudent. Hon levde på CSN (ca 7000 riksdaler i månaden) och extrainkomst från 2 extrajobb.  Hon arbetade hårt och drömde om att en dag få ett riktigt, kvalificerat arbete som gärna fick involvera mycket siffror och att ha fina kläder på sig. En vacker vårdag i denna tidsålder, runt 2003, så fick hon tag i en mäktig och revolutionerade bok. Den hette ”Vägen till ekonomisk frihet” av Bodo Schäfer.

Ok, jag kommer inte egentligen ihåg om det var en vacker vårdag eller någon annan dag jag först la händerna på Bodos bok. Vad jag kommer ihåg är att jag sträckläste den och blev helt hooked. Första miljonen om 7 år med den enkla planen att spara en viss del av inkomsten varje månad. I can do that! Eftersom  första miljonen rullar det på och det blir snabbt flera miljoner och vips är man ekonomiskt oberoende. Fantastiskt! Jag levde med Bodos bok under kudden (se bild på det tummade exemplaret nedan), läste den om och om igen. Gjorde excelkalkyler som visade hur mitt sparande och mina investeringar skulle växa (ca 7 % per år i snitt är inte allt för aggressivt enligt Bodo). Jag beräknade att jag behövde ca 10 Mkr för att kunna leva ett gott liv på avkastningen. Då räknade jag förstås inte på att jag skulle bo kvar i min lägenhet på 31 kvm och leva som en student, utan räknade med en uppskattning vad gäller boende och levnadskostnader. Möjligen kan jag nu med det nya konceptet extreme frugality tänka mig att jag kan klara mig på något mindre än så.

Så hur gick det kanske ni undrar? Det är ju onekligen 15 år sedan 2003 så det borde ju finnas flera miljoner i aktieportföljen. Hm nja. Detta är i korta drag vad som hände.

Levde mycket sparsamt som student, hade god ekonomi och sparade säkert 20% av den då mycket knappa inkomsten.
Fick ett bra jobb efter studier, tjänade inte superbra med betydligt mer än som student. Började köpa dyrare kläder, färga håret hos frisör och äta alla luncher ute eftersom det var det alla andra på min arbetsplats gjorde.
Tjänade för varje år mer pengar, köpte bil, köpte dyrare lägenhet och sedan hus, köpte fritidshus, fick barn, skaffade städhjälp etc etc. Skulle vi sälja allt vi har så skulle dessa miljoner faktiskt finnas på kontot så helt förkastligt har vi kanske ändå inte levt. Men - så länge tillgångarna är i den form de nu är (real estate) så kostar det oss massa pengar snarare än tvärtom. En sann MMM eller Frugalwoods skulle kanske downsiza och bo billigare för att kunna spara ännu mer men av några olika anledningar kommer vi inte göra detta just nu. Inte uteslutet senare. Tröstar mig med att vi iallafall hyr ut fritidshuset.
Härom dagen snubblade jag över en av de gamla exceldokumenten där det stod hur mycket pengar jag nu borde ha och hur mycket jag borde spara per månad. Upptäckte till min glädje att jag kan spara mer än vad jag trodde per månad och att investeringarna iallafall inte är helt hjälplöst efter även om det saknas några hundra tusen mot vad jag prognostiserat. Jag ska läsa Bodos bok igen och så snart jag behöver lite ny motivation räcker det med att bläddra lite i den. På studietiden hade jag och min lika frälsta vän ett talesätt: ”Vad skulle Bodo säga om det här?!” Det talesättet är nu på återintåg och kommer användas närhelst en utgift lurar runt hörnet.

Tack Bodo!
Mvh Spardrottningen

Du är inte rädd för utgifter du inte!

- Du är inte rädd för utgifter du inte!
Detta ryter Anton Svensson (Emil i Lönnebergas pappa) på bred småländska till sin fru. Vad kan ha föranlett denna åthutning? Har hon spårat ur totalt och shoppat loss i Vimmerby? Satt gården i pant?
Nej nej, detta citat var ett svar på att hustrun sagt att hon kommer köpa en ny blyertspenna i det fall hon skulle slita ut deras enda penna när hon skriver ner alla hyss Emil gör.

Jag frustade av skratt senast jag såg detta avsnitt och tänker att en blyertspenna är nog ingen idag som ser som höjden av slöseri. Men å andra sidan... Jag tror att många skulle må bra av att vara lite mer som Anton Svensson. Istället för att planlöst köpa än det ena än det andra som vi tycker oss behöva så kan vi fundera ett varv extra om vi verkligen behöver det eller om det egentligen kan vara. Ett annat favoritcitat från käre Anton är när han (också till sin fru) utbrister: "Du kan slita skor du Alma, som du går på så får du köpa nya skor IDELIGEN, minst vart tionde år!"

Jag utmanar mig själv att vid varje liten utgift tänka ett varv på Anton och om det finns några alternativ. Började med denna quest igår och har redan sparat 15 kr på vattenflaska (tog med egen) och 200-300 kr på mat (struntade i att handla och kokade soppa på en spik från diverse i skåpen). Har blivit smått besatt av Frugalwoods (se bloggen på www.frugalwoods.com) och har nu testat att sno ihop ett gäng lunchlådor från deras lunch recipe som i princip är rice and beans. Får se om det håller måttet, billigt blev det iallafall och jag tog det ytterligare ett steg genom att ta torkade bönor istället för burkbönor som i recptet ;-)

So long!
Mvh Spardrottningen

En nygammal Spardrottning

Och vem tror hon att hon är som kallar sig Spardrottningen?! Detta namn måste ses med en portion humor och en stor nypa salt.
Som bloggbeskrivningen visar har jag alltid i grunden varit en Spara. När syskon och kompisar åt upp allt sitt godis på lördagen sparade jag det i en stor byrålåda för att kunna njuta av små bitar i taget under obegränsad tid. När andra drömde om att fylla 15 för att köra moppe så drömde jag om det för att kunna börja jobba och tjäna extra pengar. När jag studerade hade jag 2-3 extrajobb och hade ett riktigt hyggligt sparande. Allt eftersom åren gick och mina inkomster ökade så ökade dock mina kostnader i samma takt eller snabbare. Livet och allt omkring drog med mig i Slösas fotspår och jag insåg nyligen att jag slagit in på en väg som inte är rätt för mig och mina mål. Att vända detta är inte det lättaste med ett hektiskt storstadsjobb, man och två barn samt stora huslån och annat smått och gott som jag har lyckats samla på mig. Inspirerad av fantastiska bloggar som Mr Money Mustache, The Minimalists och Fru Efficient Badass har jag dock hittat tillbaka till sparandet och det välmående som kommer i dess fotspår, både för plånbok och klimat. Det är dags att återta tronen som Spardrottning (även om det i ärlighetens namn är en bra bit dit)!
Jag älskar att skriva och den här bloggen är en del i min resa och ett sätt att ytterligare inspirera mig själv mot ett liv designat för att kunna njuta av tillvaron i nuet och att vara lycklig samt ta mig mot målet med ekonomiskt oberoende. Jag kommer skriva om egna och andras erfarenheter, reflektioner och anekdoter från min egen spar-resa och hur det hänger ihop med en strävan mot ett enklare, mer miljövänligt och minimalistiskt liv. Vill någon läsa och inspireras, förfasas eller kanske dra nytta av ett eller annat så är det bara ett plus.

Mvh Den nygamla Spardrottningen