Skillnader mellan att vara introvert och extrovert

Vad är det för skillnader mellan att vara introvert och extrovert? Ganska stora medfödda skillnader  faktiskt. På senare år har det skrivits rätt mycket om detta men det verkar fortfarande finnas många missuppfattningar. 

För mig var det en stor ögonöppnare när jag lärde mig mer om begreppen. Det förklarade en hel del som tidigare hade varit obegripligt för mig. Det finns massor av tester och grejer på nätet att göra för den som är intresserad men nedan skriver jag de tecken som jag tycker är tydligast för mig.

Tecken på att du är introvert

• Du hämtar kraft och energi ur dig själv, ensam. Det innebär till exempel att när du har haft en ansträngande dag så gillar du att koppla av hemma, kanske läsa en bok, kolla på en film eller ägna dig åt en hobby du har. 
• Du blir trött av att vara runt för mycket andra människor, till exempel i ett kontorslandskap, på möten, fester, kick off med jobbet etc. Du kan ibland tycka det är kul att göra sådana saker men det dränerar din energi och sedan vill du koppla av med egentid. Troligtvis älskar du inte efterfester eftersom din energi då är slut sedan länge.
• Du tänker gärna igenom saker innan du säger högt vad du tycker. Det kan göra att du uppfattas som långsam vid till exempel brain storming sessions eftersom du inte har någon chans att fundera själv först utan förväntas kläcka idéer i grupp. Du har sällan heller ett behov av att dela dina åsikter i grupp, i alla fall inte innan du hunnit tänka igenom dem.
• Du är bra på att lyssna på andra och får då och då höra att "du borde ta mer plats". Ibland förväxlas introvertism med blyghet.
• Du gillar inte när telefonen ringer och svarar helst inte. Folk kan väl lämna ett meddelande eller skicka ett sms så ringer du upp när det passar dig.
• Du har en intern motivation och blir motiverad av att till exempel lära dig något eller färdigställa något du arbetat på.
• Du värdesätter din egentid och ser fram emot den. Om du är hemma ensam en dag så är du effektiv och får saker gjorda. Du är aldrig uttråkad i ditt eget sällskap. I en grupp där du inte känner dig hemma kan du däremot känna dig både ensam och uttråkad. 

Tecken på att du är extrovert

• Du hämtar kraft och energi ur andra, ensamtid gör dig trött och uttråkad.
• Du älskar att träffa många människor och att vara i sociala sammanhang. Om du till exempel träffar kompisar eller är på fest så vill du inte bryta upp utan du vill gärna fortsätta hela kvällen in på småtimmarna. Du känner antiklimax när vännerna har gått hem och du sitter ensam i soffan. 
• Du gillar att arbeta och lösa problem i grupp. Du diskuterar gärna frågor som ett sätt att bearbeta dem och ta reda på vad du tycker. 
• Du blir nyfiken när telefonen ringer och svarar för att inte missa något.
• Du är bra på att uttrycka dig i tal.
• Du blir motiverad av extern bekräftelse, till exempel beröm från chefen eller lärare.
• Du gillar inte att vara hemma ensam en hel dag och ser oftast till att det inte händer. Om du ändå skulle vara det så känner du att dagen varit ganska bortkastad.

Som alla förstår så är det inte svart-vitt om man är extrovert eller introvert. Det finns en skala och många har både extroverta drag och introverta drag. Jag uppfattar det dock som att de flesta ändå har en tyngdpunkt åt något av hållen. Om jag går igenom personer jag känner så kan jag ofta placera in ifall de är introverta eller extroverta, särskilt om jag känner dem väl. 

Jag har läst lite olika siffror på hur stor andel av människorna som är introverta respektive extroverta och siffrorna varierar mellan 25-35 % introverta och resten extroverta. Själv ligger jag ganska långt ut på den introverta skalan medan många i min närhet är extroverta. 

Ett talande exempel är när vi i familjen har umgåtts med en annan familj en hel dag, till exempel varit på stranden tillsammans. Då ser jag fram emot att åka hem och vara ensam med familjen resten av kvällen - vi har ju umgåtts med andra hela dagen. Min man däremot tycker att vi är inne i ett flow och vill gärna fortsätta kvällen och äta middag tillsammans med den andra familjen.

Eftersom det finns fler extroverta än introverta samt eftersom det verkar vara en norm att alltid vilja träffa andra så tror jag det är lättare att passa in om man är extrovert. Inte minst på arbetsplatser. Å andra sidan så är det lättare att vara tillfreds med tillvaron om man är introvert, eftersom man inte ständigt behöver söka energi från andra. 

Vanliga missförstånd om vad introvert betyder

Det finns en rad vanliga missförstånd om vad det innebär att vara introvert. Här är några jag ofta stöter på:

• Introverta personer tycker inte om att vara med andra människor. Fel - det gör vi visst, men vi behöver pauser och egentid för att hämta energi.
• Introverta personer har svårt att vara sociala och skaffa vänner. Fel - introverta personer uppfattas ofta som trevliga eftersom de är bra på att lyssna och känna av andra.
• Introverta personer önskar att de var extroverta. Fel - jag tror de flesta med introverta drag, precis som jag, är nöjda med att vara det.
• Det är också vanligt att introverta tolkas som blyga. Fel - en introvert person kan vara blyg men behöver inte vara det. En extrovert person kan också vara blyg, det har inget att göra med om man är introvert eller extrovert att göra. 

Anledningen att jag tycker det är intressant med begreppen introvert och extrovert är inte att jag gillar att placera in folk i fack eller så. Det spelar naturligtvis ingen roll om man är det ena eller andra eller någonstans mitt emellan. Men jag tror att alla har nytta av att förstå hur olika vi kan vara. Någon gång har jag funderat om FIRE och ekonomiskt oberoende tilltalar introverta mer men jag är verkligen inte säker på om det är så eller inte.

Ögonöppnaren för mig var boken Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman som jag kan rekommendera till alla, såväl extroverta som introverta.

Vad är din bild av att vara introvert respektive extrovert?

Passar FIRE bättre för introverta?

En sak jag har funderat över en hel del på sistone är ifall FIRE-rörelsen tilltalar oss som identifierar oss som introverta mer än personer som är mer åt det extroverta hållet. Jag har såklart inget svar på den frågan men till viss del tror jag det. Här är mina huvudsakliga argument för detta:

• Många som söker sig till FIRE-rörelsen längtar efter den dagen man inte längre måste gå till ett jobb för att försörja sig utan kan välja fritt hur man disponerar sin tid. Enligt min empiriska erfarenhet så är det många extroverta personer som tycker att det skulle vara jobbigt att inte ha ett arbete med kollegor och ett socialt sammanhang dagligen. För en introvert person så är det däremot en stor fördel att inte hela tiden behöva omge sig med människor och ägna sig åt kallprat vid kaffemaskinen.
• Många introverta personer har en inre drivkraft och hög grad av självmotivering vilket gör att man ständigt har en massa saker att göra, utan att behöva yttre bekräftelse. Mer extroverta personer har oftare ett behov av beröm och motivering från yttre faktorer, som till exempel att göra ett bra jobb för att få uppskattning från chef och kollegor. För en introvert person kan det räcka med beröm från en själv för att man genomfört en uppgift. 
• Extroverta personer blir lättare uttråkade och många jag känner tänker sig att de skulle bli uttråkade om de inte hade ett jobb. "Vad ska man göra hela dagarna?" och liknande kommentarer är vanliga.
• När man väl har nått FIRE så tror jag att extroverta har svårare att hantera omställningen till att inte ha ett socialt sammanhang i form av ett fast arbete med kollegor. Som introvert är detta oftast inget problem eftersom man är tillfreds med det sociala liv man får från sina närmaste vänner och familj.

Även om det har blivit bättre medvetenhet kring begreppen introvert och extrovert så finns det fortfarande mycket missuppfattningar kring vad det innebär att vara det ena eller det andra. Linus Jonkman har skrivit mycket bra om ämnet och för mig var det en stor ögonöppnare när jag läste hans bok Introvert - den tysta revolutionen. 

Det finns mängder av undersökningar och test som visar om man är lagd åt det introverta hållet och självklart finns det ett stor skala mellan extremt extrovert till extremt introvert och man kan vara var som helst på den skalan. Några enkla tecken finns dock som tyder på att man är introvert och det är exempelvis att man trivs i sitt eget sällskap och ser fram emot egentid, sällan är uttråkad och blir trött av att mingla och träffa många människor. Något jag noterar är att det finns väldigt många artiklar om detta men de flesta är skrivna utifrån perspektivet att man utgår från att det är dåligt att vara introvert. Artiklarna försöker sedan lyfta fram att det faktiskt finns positiva saker med att vara introvert men de utgår från att folk i allmänhet inte vill ses som introverta. 

Jag passar in på i princip alla tecken på att vara introvert förutom att jag har ganska lätt att fatta beslut (inte typiskt introvert egenskap) samt att jag har ganska lätt att koncentrera mig även i stökiga miljöer (jag stänger öronen och går in i min egen värld). Jag är däremot helt utmattad när jag kommer hem från en dag med back-to-back-möten och mycket sociala interaktioner. Vilket stämmer in på de flesta av mina arbetsdagar eftersom jag har ett yrke som passar bättre för en extremt extrovert person.

Att vara introvert är för mig något positivt och jag har ingen önskan om att vara på något annat sätt. Jag tror att det är lättare att passa in om man är extrovert men det är lättare att vara tillfreds med tillvaron om man är introvert eftersom man inte är beroende av motivation från andra människor för att vara nöjd. Detta är inte att förväxla med att vara osocial eller inte bry sig om andra människor. Min familj och mina närmaste betyder allt för mig och jag har lätt för att känna empati med andra. Som introvert är man ofta bra på att lyssna och observera så kanske är det till och med lättare att sätta sig in i andra människors situation än för mer extroverta personer.  

I arbetslivet, i corporate lalala-världen så är jag övertygad om att man har lättare att trivas som extrovert och det är kanske delvis därför jag själv längtar därifrån. Det är mycket tid som går åt till nätverkande, att argumentera övertygande på viktiga möten och att framhålla sin egen synpunkt. Jag har lärt mig allt detta men det är att arbeta lite i motvind och det känns mer som att jag har lyckats relativt väl genom att hela tiden befinna mig utanför min comfort zone och göra saker som jag egentligen är väldigt obekväm med. Vilka jobb passar bäst för en introvert person? Jag tänker på följande, säkert finns det mycket annat som jag inte har tänkt på:

• Egen företagare/entreprenör inom ett område man är intresserad av
• Analytiker inom något område, mycket tid att sitta själv och analysera data
• Forskare 
• Kreativa yrken som konstnär eller författare
• Alla former av arbete där man kan arbeta hemifrån, helst med så få möten som möjligt

Det här med att FIRE är mer tilltalande för introverta personer kanske egentligen bara är min egen projicering men det vore intressant att se en studie på ämnet. Vad tror du? 

Stay safe!

Vem gillar att arbeta hemifrån?

Jag har länge funderat över detta med att arbeta hemifrån. Det har alltid varit min dröm att ha ett jobb där jag kan arbeta hemifrån, helst jämt men iallafall några dagar i veckan. Den drömmen fanns redan i 20-årsåldern men har förstärkts kraftigt det senaste decenniet med barn, villa i förorten och allmänt livspussel. Ni som är där vet nog vad jag menar.

Plötsligt händer det. Vidriga och otäcka Corona-viruset slår till och vips ska alla som kan jobba hemma. Det är en direkt uppmaning från arbetsgivaren och plötsligt sitter alla som har möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter hemma och jobbar. Det är videomöten, konferenssamtal och gud vet allt. Tekniken fungerar utmärkt och alla är nöjda och glada. Eller?

Nja, det visar sig att riktigt så är det inte, iallafall inte där jag jobbar. Tekniken fungerar visserligen utmärkt och det verkar som att alla lyckas genomföra sina arbetsuppgifter, till och med effektivare än vanligt för många. Även kundmöten och försäljning verkar fungera bra på distans i min bransch och enda problemet (förutom fara för liv och hälsa på grund av läskigt virus) borde vara en viss osäkerhet i vad som händer i marknaden framöver. Det är självklart ett orosmoment vilket jag har full förståelse för och jag kan själv känna av en viss oro för framtiden och för nära och kära. Så långt är jag med. 

Men det finns något jag inte riktigt förstår: Alla verkar inte gilla att jobba hemifrån. Jag förstår att det verkar lite korkat oförutseende att inte tänka på detta tidigare men tanken har liksom aldrig slagit mig eftersom jag själv ser så många fördelar med det och inga egentliga nackdelar. Men i varje konversation jag har med kollegor och chefer de senaste 6 veckorna så är det någon som poängterar hur trååååkigt det är att sitta hemma och jobba. Man får ju inte träffa sina kolleeegor och saknar sina kuuunder. När det först annonserades att vi skulle stanna hemma och jobba så var det många som försökte kringgå det och hitta anledningar att åka in till kontoret. En del var nästan i chock och många verkade tappa motivation. Jag stod som ett frågetecken, vad höll de på med? Många har också klagat på ergonomiska problem med hemarbete. Personer som inte ens är i närheten av 30 år klagar efter 2-3 dagar på ryggproblem och nackproblem och psykiska problem över att inte få åka till kontoret och träffa sina kollegor. EFTER 2-3 DAGAR!

Jag ber om ursäkt att jag raljerar lite men det här är faktiskt svårt för mig att ta in. Jag blir också lite provocerad att folk har så svårt att ta lite samhällsansvar för att minska smittspridningen. Även om någon nu tycker det är tråkigt att sitta hemma så kan man tänka på alla hjältar som arbetar i vården just nu. De kan inte välja att jobba hemifrån. De åker till jobbet varje dag och riskerar sina liv. Vad är vår uppoffring jämfört med deras? Alla som avstår att åka till kontoret och avstår att åka med kollektivtrafiken bidrar till minskad smittspridning och det är väl ändå det minsta man kan bidra med om man har möjlighet.

Några personer envisas med att efterfråga när vi kan få tag i tester för att testa om man har haft viruset "så att man kan åka tillbaka till kontoret sen". Det här var några veckor sen jag hörde senast och jag höll på att smälla av. Hur egoistisk kan man bli? När inte ens vårdpersonal och personal på äldreboenden som är i stort behov av tester kan få tag i tillräckligt många, hur kan man då tycka att vanliga kontorsarbetare som kan utföra sina arbetsuppgifter hemifrån ska knuffa sig före för att skaffa dessa tester?! Som tur är så förstår företagsledningen detta och inga försök görs för att få tag i tester.

Hur som helst, det jag egentligen tänkte få fram här var hur olika vi är och att alla faktiskt inte gillar att arbeta hemifrån. Det känns nästan som att jag är den enda i min bekantskapskrets som föredrar det. Jag har de senaste 6 veckorna pratat med åtskilliga personer, mest kollegor men även vänner och bekanta som jobbar hemma nu. Inte EN ENDA person har erkänt eller påstått att de gillar att jobba hemifrån. Några har vält nämnt att det finns lite fördelar men ingen har sagt att de alltid skulle vilja jobba hemifrån och den huvudsakliga anledningen som folk anger är - håll i er - att det är tråkigt. Men när jag lyssnar på Choose FI så pratas det mycket om hur alla människor vill jobba hemifrån. De sa härom dagen att "How can I work from home" är en av de mest sökta fraserna på nätet. Har ingen källa på vad de baserar det påstående på men så sa de. Det sägs också att vi post-Corona kommer få se mer och mer människor som väljer och får igenom att arbeta hemifrån eftersom det bevisligen går. Det sista tror jag absolut är sant men jag undrar var alla dessa människor som gillar att jobba hemma håller hus, de verkar svåra att få tag på. Här är mina teorier om varför det är så:

1. Det är många fler av dem jag har pratat med som egentligen gillar det men inte vill erkänna det. Det kanske verkar slött och som att man saknar ambitioner. Grupptrycket får dem helt enkelt att låtsas som att de tycker det är tråkigt att arbeta hemma.
2. Jag har en bekantskapskrets som huvudsakligen består av personer som inte liknar mig. Det är ju många jag har pratat med som arbetar på mitt jobb och där verkar finnas en särskild bias för personer som är väldigt extroverta och har stort behov av att ständigt omge sig med andra människor.
3. Jag kommer inte på fler teorier just nu egentligen, bara kombinationer av ovanstående två.

Varför gillar jag att arbeta hemifrån då? Jo, det kan jag ganska lätt sätta fingret på:

1. Jag slipper pendla fram och tillbaka vilket sparar mig 1,5-2 timmar om dagen. Restiden är visserligen inte helt icke produktiv, jag kan lyssna på podcasts eller jobba på vägen, åtminstone del av vägen.
2.  Jag hinner med både mina arbetsuppgifter och att hålla huset i någorlunda skick, slänga in en tvätt och liknande. 
3. Jag slipper slösa tid på onödiga möten och att småprata med folk (åtminstone är det mindre tid som går åt till detta). Förstår att detta troligtvis hamnar på minuslistan hos en mer extrovert person. 
4. Det är skönt att inte få överflöd av intryck hela dagarna utan istället kunna fokusera på att få något gjort. 
5. Jag kan gå promenader i skogen på lunchen.
6. Jag sparar en pengar på att inte behöva köpa busskort.
7. Behöver inte packa och komma ihåg att ta med lunchlåda.
8. Om jag alltid hade arbetat hemma hade vi kunnat ha en hund.

Vad jag förstår finns det många studier som visar att vi blir mer produktiva och även nöjdare av att arbeta hemifrån. Till exempel så läste jag i Harward Business Review en artikel som hänvisar till en studie där resultatet visade att ett testgrupp som arbetade hemma i nio månader både blev mer produktiva, mer lojala och rapporterade högre tillfredsställelse med arbetet än andra. Dessutom beräknades arbetsgivaren spara stora summor per person som arbetade hemifrån i form av minskat behov av yta och möbler. Kan tilläggas att testgruppen själva hade valt att arbeta hemifrån så resultatet hade kunnat se annorlunda ut annars. På mitt jobb så har ju alla mer eller mindre tvingats arbeta hemifrån nu och då har motivationen hos många sjunkit. Artikeln tar även upp vilka typer av personer som gärna arbetar hemifrån och det är då ofta personer som är en bit in i sin karriär (jag tolkar detta som att man är över 30 år) och har familj, ett etablerat socialt liv och så vidare. Personer som är yngre, kanske singlar, och som inte har arbetat lika länge tenderar att ha mer socialt kopplat till arbetet och för dem blir det viktigare att vara på plats fysiskt. Det låter ju rimligt och min tanke är även att dessa yngre människor troligtvis bor sämre, eller iallafall mindre vilket gör att det är mindre lockande att sitta hemma i sin lilla 1:a hela dagarna. Min erfarenhet är dock att även äldre personer med familj klagar på hur tråkigt det är att vara hemma så resonemanget ger nog inte hela sanningen. 

Här är länken till artikeln förresten: To raise productivity let more employees work from home

Vore intressant att veta vad andra inom FIRE-rörelsen tycker om att arbeta hemifrån. Jag tänker mig att det är fler inom FIRE som tilltalas av det konceptet än genomsnittet, eller vad tror ni?