Snabbaste vägen till ekonomiskt oberoende eller Barista FI?

Idag lyssnade jag på Choose FI, en av mina favoritpodcaster, medan jag utförde monotona sysslor i hemmet. Det var avsnitt 324, The Stages and Checkpoints of FI.  

Jag lyssnar inte alltid på alla deras avsnitt, dels eftersom jag har svårt att hinna med och dels eftersom en del innehåll mest är relevant för personer som bor i USA. Mycket ingående beskrivningar om 401K, Roth IRA, taxable accounts och annat som är ganska avlägset att jag som svensk har nytta av. Jag har ändå lyssnat mig igenom min beskärda del av amerikansk pensionsinformation eftersom Jonathan och Brad är så härliga att lyssna på. Just det här avsnittet innehöll i alla fall väldigt lite USA-specifika delar och mycket annat mumsigt.

För att summera det aktuella avsnittet så handlade det som titeln antyder om viktiga riktmärken och stadier på FI-resan. För det första, poängterar de, att medvetenhet om FI och ens nuvarande ekonomiska situation är steg ett. Enligt min tolkning så ingår i detta även att räkna ut sitt FI-nummer. Som bekant räknas det fram genom att man multiplicerar sina årliga kostnader med 25. Till exempel om du har årliga kostnader på 300 tkr så blir ditt FI-nummer 7,5 mkr. Enligt den modellen så bör då 7,5 mkr räcka för att täcka årliga kostnader på 300 tkr resten av livet, utan att kapitalet minskar. Tvärtom så skulle det i de flesta scenarion istället öka och du skulle lämna efter dig ett ännu större kapital. 

När jag räknat ut mitt FI-nummer enligt den kalkylen så blir jag lätt deprimerad. Jag skulle behöva arbeta alldeles för länge, kanske ända uppemot den vanliga pensionsåldern. Men verkligheten ser bättre ut. Modellen tar till exempel inte hänsyn till det svenska pensionssystemet där jag ändå räknar med att från 65 få en viss inkomst från den allmänna pensionen. Även om man inte kan vara helt säker på det så väljer jag ändå att räkna med det. Sedan får vi inte glömma tjänstepensionen. Efter över ett decennium av tjänstemanna-arbete så finns där en pott undanstoppad som jag knappt har tänkt på. När man tar den allmänna pensionen och tjänstepensionen i beaktande så ser kalkylen lite ljusare ut. Lägg dessutom till ett dolt kapital i bostaden som man skulle kunna realisera och bo mindre eller på billigare ort så blir det ännu bättre. Oaktat detta så kan vägen mot FI se lång och krokig ut och det underlättar att ha lite hållpunkter att fira på vägen.

Det jag gillade allra mest med dagens avsnitt av Choose FI var de för mig nymyntade begreppen Barista-FI eller Burger-flipper-FI och Coast-FI. En liten förklaring:

Barista-FI och Burger-flipper-FI är samma sak. Poängen här är att vid någon tidpunkt så har du sparat ett så pass stort kapital att du inte längre behöver en lika hög inkomst för upprätthålla din levnadsstandard. Det räcker att du har någon typ av inkomst, till exempel i ett lågbetalt arbete (jag antar att namnet syftade på att du kan typ jobba extra på ett café eller på en hamburgerrestaurang). Du kan då kombinera det med att plocka ut en liten summa från dina investeringar som komplement samtidigt som du tuffar vidare mot FI.

Coast-FI är liknande men med viss skillnad. Här är utgångspunkten att du har sparat och gnetat ihop en rejäl portfölj som nu kan lämnas att växa av sig själv. Från den här punkten kan du helt enkelt sluta spara och portföljen växer vidare för att inom ett antal år nå FI. Poängen här tror jag var att man fortsätter sitt vanliga arbete men nu istället kan spendera alla sina pengar istället för att spara. Lämpligen passar detta bäst för yngre personer som kommit igång tidigt med sitt sparande och har tiden som arbetar för en medan man surfar fram på vågen. 

Ytterligare ett begrepp som inte är nytt för mig men som ändå förtjänar att nämnas är FU Money. Det är den otroligt viktiga hållpunkten när du har sparat ihop tillräckligt för att klara dig några år utan inkomst. Det ger ett enormt svängrum att inte behöva stå ut med orimliga förhållanden på jobbet och friheten att kunna tacka för sig om det är läge för det.

Sammanfattningsvis så träffar de här tre begreppen verkligen mitt i prick kring hur jag själv ser på vägen mot FI. Jag tror att det snabbaste sättet för mig att nå fullt ekonomiskt oberoende är att fortsätta på mitt nuvarande jobb alternativt hitta ett annat jobb som betalar ännu bättre. Problemet med både dessa alternativ är att det inte är bra för min hälsa, varken fysiskt eller mentalt. Det är helt enkelt inte värt att fortsätta på samma sätt allt för länge och bita sig kvar för att nå hela vägen. Inte om det kostar för mycket i form av att vara mindre lycklig under resan. Istället tänker jag mig en kombination av ovanstående metoder. Se till att fortsätta tjäna lite pengar enligt Barista-FI samtidigt som jag coastar fram på den växande portföljen. Det skulle inte vara möjligt att ta det steget utan ett rejält FU-kapital och det är jag i dessa tider innerligt tacksam att jag har.

Vilken är den bästa vägen till ekonomiskt oberoende för dig? 

Mina 5 bästa spartips

Idag ska jag bjussa på en riktig gottepåse, nämligen mina 5 bästa spartips. För dig som är bevandrad inom FIRE och har arbetat med ditt sparande så är det säkerligen inget nytt men det är alltid kul att höra hur andra sparar så häng kvar.

Det finns några generiska områden där i princip alla kan skära ner och spara. Här tänker jag främst på: Mat (särskilt luncher), Transport och Boendekostnader. Eftersom det är så självklara områden som var och ett kan förtjäna ett eget blogginlägg så tänkte jag här istället borra mig ner i några andra tips som inte är lika uppenbara. 

 

För att kunna cirkla in vilka som är mina bästa spartips så har jag funderat på vad det normalt är som får en att spendera på "onödiga" grejer. En av anledningarna tror jag är att man vill ha den tillfälliga och snabba kicken det ger att köpa grejer. Jag vet precis hur det känns att efter en jobbig arbetsdag slinka in på närmaste virtuella eller fysiska butik och inhandla något (kläder, skor, fiskeutrustning, you name it) som tillfälligt får en på bättre humör. Problemet är just ordet "tillfälligt" och rätt snabbt så klingar effekten av. Vidare så är det lätt att en stund senare istället känna sig lite rastlös eller rent av missnöjd då man spenderat onödiga pengar och slösat på jordens resurser.  Men misströsta ej. Det finns andra saker att fylla sin tid med som ger mer långsiktig tillfredställelse samtidigt som det ger en fetare spargris. Så utan vidare ado kommer här min lista. 

1 Sluta jämföra dig med andra

Det här är det kanske viktigaste tipset, säkerligen också det svåraste. Åtminstone svårt för de flesta. Hur självständiga och intelligenta vi än vill vara så finns det i våra gener att försöka smälta in med flocken och vara som de andra. Det är livsfarligt att vara udda och kan resultera i att man blir utstött från gemenskapen. Det var sant för 10000 år sedan och det är sant idag. Skillnaden är att idag kan vi välja vilka som är "flocken" och vi behöver (förhoppningsvis) inte oroa oss från att svälta ihjäl eller bli uppätna av rovdjur. Men den mänskliga hjärnan har inte utvecklats så mycket de senaste 10000 åren och förstår inte skillnaden.

Följaktligen är det helt naturligt att du vill ha lika fin bil som grannen eller lika exklusiva kläder som kollegan. Om alla andra äter ute, snackar om vilka resor de ska göra på semestern och den senaste köksrenoveringen, då är chansen stor att du dras med i det. Varför inte? Du kanske jobbar på samma jobb eller har liknande livssituation. Om de har råd varför skulle inte du ha det? Svaret är att du har råd, men du måste aktivt välja att prioritera annorlunda. Skyffla in alla pengar du kan undvara i ISKen istället för att köpa nya kläder, köksrenovering och framför allt leasingbil. 

Men men men vad ska flocken säga då? Kommer de tro att jag är fattig? Jag vet inte. Kanske. Men det mest troliga är att de inte märker av att du inte spenderar lika friskt. De flesta är så upptagna med sitt eget att få lägger märke till vad andra gör med sina pengar. Om du inte väljer att berätta om din nya väg förstås. Det kan du göra, men här höjer jag också ett varningens finger. Få saker verkar vara så provocerande som att välja att spara istället för att konsumera. Det sticker något fruktansvärt i ögonen på många. Jag har fortfarande inte riktigt listat ut varför. Därför kan det vara klokt att ligga lite lågt. Kanske så ett frö här och där. Men om du börjar predika vitt och brett om att du ska spara 50 % av din inkomst och vara ekonomiskt fri om några år så är risken stor att du blir utstött ur flocken, de orkar inte höra på sånt och tror inte heller att det är möjligt. 

Om du vill ha ett annat resultat än andra så måste du också våga tänka och välja annorlunda. 

2 Rör dig inte i butiker (observera att detta även, till och med i synnerhet, gäller nätbutiker)

Även om jag anser mig på många sätt botad från det ständiga suget efter att köpa saker så har jag ibland svårt att hålla mig ifrån det i butiker. Om du är likadan så gör du klokt i att undvika sådana miljöer. 

För mig gäller det till exempel klädaffärer, både på nätet och IRL (in real life för er som inte är datanördar). Jag vet att jag fortfarande trots tre års klädfasta har alldeles för mycket kläder och har inget behov av att köpa mer. Likväl så är det svårt att gå runt i en klädbutik, så här års med de senaste snygga vårkläderna, utan att vilja ha något. Är du då dessutom lite trött och viljesvag efter en hel dag med diverse elände på jobbet så är risken stor att du trillar dit. 

Det här gäller i lika stor grad nätbutiker. Innan jag införde köpstopp för kläder för drygt tre år sedan så var det nästan värre med nätbutiker än vanliga butiker för min del. Så lättillgängligt hela dygnet. På kvällen när barnen lagt sig kunde jag surfa in på någon snygg nätbutik. Klicka runt lite och vips så låg det varor för 1500 kr i varukorgen som jag av bara farten klickade hem. I en riktig butik så tenderar jag att vara mer prismedveten och pengarna känns mer riktiga på något konstigt sätt. 

Det finns alla möjliga bra sätt att rationalisera impulsköp, två vanliga exempel som jag själv använt mig av är "Jag förtjänar det här efter att ha hanterat xxx" eller "Det är bara några hundra kronor, inte så stor grej". Ett tips som jag har plockat upp någonstans, oklart var, är att man alltid ska vänta minst 48 timmar med varje inköp. Om du verkligen vill ha en ny tröja, vänta då 48 timmar innan du köper den. Om du efter 48 timmar fortfarande tycker att du behöver och vill ha den, då är det ok att köpa. Jag har märkt att det knepet fungerar bra för mig. Nästan i samtliga fall när jag har tillämpat det så har jag inte alls velat ha grejen efter 48 timmar. I de fall som jag ändå till slut har gjort köpet så har det varit väl genomtänkta saker som jag faktiskt behöver, eller i alla fall vill prioritera.

3 Rensa i garderoben

Igår rensade jag och dottern hennes garderob och vi blev båda chockade över mängden kläder som behövde rensas bort. Efteråt var hon strålande nöjd och konstaterade att hon har väldigt mycket fina kläder hon kan använda och matcha. Precis så känner jag alltid också när jag gått igenom och organiserat i min garderob. Köpsuget är aldrig så lågt som då eftersom man lätt kan konstatera att allt finns där. Någon gång har det hänt att jag identifierar att jag behöver till exempel fler strumpor eller vita linnen och då kan jag med gott samvete köpa det. Men hade jag gått ut och handlat innan rensningen så hade jag säkert kommit hem utan vita linnen och strumpor. Istället hade jag köpt något jag inte alls behövde, till exempel en svart tröja, för att sedan konstatera att jag redan hade tre liknande. 

För övrigt så kan "garderoben" som jag skriver om ovan bytas ut mot valfritt utrymme som representerar något du brukar spendera pengar på. Till exempel om du älskar att köpa verktyg så skulle det kanske stå "Rensa i garaget" istället. Poängen är att man tar sig an ett område, rensar ut det som är överflödigt och organiserar resten på ett snyggt och tilltalande sätt. Helt gratis och vips så har du kanske inte samma behov eller sug av att köpa nya grejer när du ser allt du redan har. Som en bonus så kan du sälja sådant du har sorterat ut, till exempel på Tradera, Blocket eller Facebook. Se även säljtips jag tidigare skrivit här Att sälja på Tradera.

På temat så måste Marie Kondos bok Konsten att städa Konsten att Städa rekommenderas för alla som inte läst den. Den kan gott läsas om också ifall du redan har läst den. Kondo skriver på ett fantastiskt underhållande sätt om städning och rensning. Hon verkar vara en sann minimalist och är brutal på rensning. Allt som inte "sparks joy" ska ut. Jag älskar konceptet även om jag inte lever upp till det helt och hållet. Vissa saker, som till exempel en hink eller en dammsugare, kan vara bra att ha även om de inte sparks joy. Anyway så var det ett tag sen jag läste boken och jag ska nog läsa om den inom kort och samtidigt rensa lite mer här hemma. 

4 Lär dig umgås utan restaurang eller cafe

Det här kan vara knepigt. Beror på vart du bor och vad dina vänner och du har för vanor men enligt min erfarenhet så är det mycket vanligt att man stämmer träff med vänner på restaurang eller café. Särskilt om man bor i en storstad och kanske bor på olika sidor om stan. Då är det trevligt och enkelt att ses på restaurang och äta samtidigt som man uppdaterar sig på varandras liv. Det kanske inte varit så aktuellt senaste året under Covid men förhoppningsvis kommer de tiderna tillbaka.

Jag tror inte att jag helt till hundra procent kommer sluta med att äta ute då och då men jag har kraftigt skurit ner på det. Ser till att bjuda hem vänner eller åka hem till dem istället. Det är också perfekt att istället föreslå en promenad med kaffetermos och mackor. De flesta tycker det är ett bra och nyttigare alternativ än att jäsa på ett cafe. 

5 Färdigställ dina projekt 

Du vet den där golvlisten som borde sättas dit, blommorna som borde planteras om eller hyllorna i garaget som borde sättas upp? Jag tror de flesta av oss har diverse olika projekt liggande som man skulle kunna ta tag i för att fördriva ledig tid och känna mer tillfredställelse i livet.

Det kan förvisso kosta lite att färdigställa ett projekt men om man gör det metodiskt och ett projekt i taget så bör det inte dra iväg allt för mycket. Om du dessutom har startat projektet så är det förödande att låta det vara halvfärdigt. 

Jag har personligen lite utmaningar med det här. Har väldigt lätt att dra igång flera saker samtidigt och inte färdigställa det ena innan jag påbörjar det andra. Till exempel så åker "alla andra" (sluta jämföra dig med andra) så här års till Blomsterlandet eller liknande och köper på sig massa härliga blommor och vårgrejer. Jag tänkte själv åka dit härom dagen och göra samma sak ända tills jag tänkte efter och stoppade mig själv. Jag insåg att vi har åtminstone 2-3 växter/blommor som måste grävas ner eller flyttas runt till rätt plats i trädgården. Vidare så har vi buskar och träd som måste tas om hand, en häck som måste klippas och smultron och jordgubbar som måste rensas och till viss del planteras om. Så varför åka och köpa mer grejer som måste fixas? Jag bestämde att när jag har ordnat med alla de ovanstående små projekten så har jag tillåtelse att köpa de där ytterligare blommorna jag ville ha. Men inte innan dess.

Färdigställ det du har påbörjat och prioritera att göra sådant som inte kostar något först.

Sådär, det var alles för den här gången. Hoppas du hittade inspiration inom något område. Vad är dina bästa spartips?

Sammanfattning från ett Covid-år i arbetslivet

Så har det nästan mirakulöst gått över ett år sedan Covid-19 började sprida sig som en löpeld. Det har varit fruktansvärt då många förlorat hälsa och nära och kära. Jag kommer inte gå in så mycket på det utan mer fokusera på hur det här året har varit kopplat till jobbet.

De flesta arbetsgivare med någon självaktning uppmanade för drygt ett år sedan till hemarbete för personer som inte måste vara på plats på grund av arbetsuppgifter. Jag vet att alla har enormt olika upplevelser av den här tiden men har sammanfattat min egen reflektion i 4 olika faser

Fas 1 - Panik!

Jag minns att jag kom tillbaka från sportlov och konstaterade att det inte var lämpligt att åka kommunalt och vistas på kontoret längre. Väntade dagligen på att det skulle komma information om att vi skulle arbeta hemma men det dröjde ytterligare någon vecka tills företagsledningen fattade galoppen. Jag såg till att hitta anledningar att ändå arbeta hemma och mannens företag hade redan uppmanat alla att göra det. Vid den här tidpunkten började jag ifrågasätta både hur landet jag bodde i och företaget jag arbetade för hanterade den uppblossande krisen. 

När meddelandet om hemarbete sen äntligen kom en söndagskväll i mars så drog jag en suck av lättnad. Jag skulle slippa åka på det där mötet som jag fasat för. Kommer inte ihåg exakt vad det var för möte men förmodligen fasade jag för det både på grund av risk att bli smittad med Covid och av andra anledningar. Jag skulle även slippa åka kollektivt och sitta i ett kontorslandskap vilket bara det var en stor bonus. 

Måndag morgon kom och jag tänkte köra på med business as usual med den lilla skillnaden att inte åka till kontoret. Brukade redan innan jobba hemma då och då och tyckte inte att det var någon jättestor grej. Allt fungerar ju lika bra hemma och det är ett flexibelt arbete med mycket frihet under ansvar. Or so I thought...

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig vilken hysteri som utbröt på jobbet när vi skulle börja arbeta hemma. Folk var som galna och ledningen var mycket oroad. Kanske var de livrädda att detta skulle innebära slutet för allt var arbetsmoral hette. Och hur ska man kunna sääälja något om man inte träffar kunderna fysiskt? Eftersom vi inte säljer några fysiska produkter och dessutom har långa projekt som inte försvinner i första taget så hade jag svårt att se det akuta problemet som verkade finnas. Men det finns säkert en anledning att jag inte sitter i företagsledningen, vad vet jag. 

Vad som var ännu mer förvånande var kollegors och chefers reaktioner. Medan jag själv drog en lättnadens suck så pratade alla bara om hur HEMSKT det var att inte få åka till kontoret. Några kunder avbokade våra fysiska besök, helt rätt med tanke på läget, men det verkade chocka livet ur somliga.  För att stävja undergången som hotade så lades drygt hälften av arbetstiden de första veckorna på att hålla påhittade interna möten. Mötena var mest till för att prata om hur vi skulle klara att arbeta hemifrån. Märk väl att ingen i det här läget ens trodde det skulle bli så långvarigt som det blev. Det fattades beslut om några ynka veckor i taget vilket hela tiden behövde förlängas. Detta hattande retade gallfeber på sådana som jag som vill arbeta hemifrån och hela tiden var tvungen att befara att jag helt plötsligt måste ut bland folk i smitthärden. Det retade även gallfeber på den andra falangen som ville tillbaka till varje pris, eftersom de hela tiden var inställda på att komma tillbaka när den angivna tidsperioden var slut men istället blev besvikna gång på gång. 

Alla chefer fick infinna sig på ytterligare extra möten, ofta dagligen. Vi har aldrig haft så mycket koll på varandra innan men helt plötsligt blev det livsviktigt att prata med alla medarbetare varje dag för att kolla att de levde och att de jobbade på. Det var i princip omöjligt att få så mycket jobb gjort när man endast ägnade sig åt att prata om det. Sedan skyllde man nedgången i produktivitet, som oundvikligen kom på grund av alla extra interna möten, på hemarbetet. Ironiskt. Men för att vara rättvis så verkar det vara så att vissa personer är mindre produktiva hemma så kanske finns det ett korn av sanning i det. Men att införa 50%-ig ökning av möten har sannolikt större negativ effekt på produktiviteten än vad hemarbete har. 

Jag hade inga problem med själva hemarbetet i sig. Däremot tyckte jag det var väldigt svårt att förstå hysterin kring det som skapades. Jag var helt oförberedd på att folk skulle tycka det var tråkigt och omotiverande att arbeta hemma. Det klagades också mycket på krämpor. Personer under 30 år hade plötsligt svårt att sitta och jobba hela dagarna. De fick ont i ryggen och massa andra problem. Att dessa fysiska problem oftast går att lösa med att regelbundet gå upp och röra sig lite samt genom att träna och stretcha i lagom dos är hemlig rocket science. Man kan ju inte förvänta sig att universitetsutbildade normalbegåvade personer ska besitta sådana insikter. 

Ovanstående är förstås ett tecken på hur olika vi alla är. Hade jag tänkt efter så skulle jag nog ha förstått att jag återigen är ett svart får som introvert på en mycket extrovert arbetsplats (se även den här posten jag skrev för något år sen). Utöver att jag brottades mycket med irritation och förvåning över folks reaktioner så var det jobbigt att känna sig så maktlös över pandemins framfart. Folk verkade dö till höger och vänster och det kändes deppigt att Sverige och för den delen världen var så dåligt rustade för en pandemi. Jag blev som besatt av att läsa nyheterna den första tiden. Scrollade runt på kvällstidningarnas nyhetssajter som jag annars skyr som pesten. Uppdatera mig dagligen på antalet dödsfall i landet. Spydde galla över hur dålig krishanteringen var och annat konstruktivt. Efter någon månad i alarmstadie så var jag tvungen att prata allvar med mig själv och efter det slutade jag med det destruktiva beteendet. Återgick till att konsumera ett minimum av nyheter enligt MMMs Low infromation diet som jag tidigare har levt efter och det fungerar utmärkt.

Jag skulle säga att Fas 1 pågick under stor del av våren 2020, tills vi gradvis gick in i fas 2 som jag kallar förnekelse.  

Fas 2 - Förnekelse 

Nu är allt tillbaka till vanligt igen. Det är sommar och sol och Covid är nästan borta tralalalala. Så lät det förra sommaren. Alla trodde att till hösten kan vi köra på som vanligt igen. 

Jag tyckte också det var skönt under sommaren. Man kunde leva lite mer som vanligt. Vi träffade kompisar och familj utomhus och vid några få väl valda tillfällen gick vi på restaurang. Endast där det var uteservering med gott om plats mellan borden och väldigt lite folk, men ändå. Det var nice. Men med risk för att i efterhand verka självgod så visste jag att det inte skulle hålla i sig. Det skulle självklart bli värre när hösten kom och alla började hänga på kontoren, i skolan och i köpcentrum igen. Dessutom så blir ju nästan alla virus och sjukdomar värre på vintern av någon anledning (tänk vanliga influensan, vinterkräksjukan etc). 

Mycket riktigt så försökte alla gå tillbaka som vanligt på hösten. Kontoret öppnade upp. För att hålla någon typ av politiskt korrekt linje så var den officiella riktlinjen fortfarande att arbeta hemifrån om det gick. Men tone of the top var väldigt tydlig i motsatt riktning. Typ "vi rekommenderar officiellt sett hemarbete men om du har någon form av ambition och inte är en total slacker så bör du visa dig på kontoret". Den här var verkligen fruktansvärt frustrerande.  Uttalanden och instruktioner svängde varje vecka och jag höll på att bli tokig på det hela. Å ena sidan var det fortsatt rekommenderat hemarbete officiellt sett men samtidigt kom det citat som "ta verkligen chansen att vara på kontoret så ofta som ni kan". What??

Det blev också tydligt hur viktiga vissa personer i näringslivet tycker att de är. Jag hörde till exempel talas om Viktiga Möten som skulle hållas fysiskt och där man var tvungen att ta ett Covid-test för att delta. Det här var under den tiden det var lite ont om test och jag fick bita mig i läppen för att inte säga något om det olämpliga i att hålla ett sådant möte. Jag kan fortfarande inte förstå vilka typer av jobbmöten man inte kan hålla digitalt. Min teori är att de inblandade helt enkelt gillar att ha fysiska möten och inte ville ge upp det. 

Höjdpunkten eller lågpunkten kom i slutet av hösten när alla kurvor i landet pekade käpprätt åt skogen. Samtidigt som detta hade folket på jobbet totalt ledsnat på att inte ha några gruppaktiviteter. Det planerades faktiskt en aktivitet just i samma vecka som Folkhälsomyndigheten skärpte sina restriktioner ytterligare. Jag bara skakade på huvudet och tänkte att jag kommer i alla fall inte gå dit och bidra till smittspridning. Som tur var kom de nya skärpta restriktionerna från den senfärdiga Folkhälsomyndigheten ut några dagar innan den planerade aktiviteten och då blåstes allt av i sista sekund.   

Jag hör själv att jag låter väldigt kritisk men jag raljerar förstås lite. Jag tror egentligen att alla gjorde så gott de kunde under en svår tid och vi har uppenbarligen väldigt olika behov och prioriteringar.

Fas 3 - Anpassning

Därefter kom vi in i nästa fas, den jag kallar för anpassning. Rent arbetsmässigt var det befriande då tonen förändrades efter de skärpta allmänna restriktionerna som kom någon gång runt senhösten, kanske november. Det var som att alla mer eller mindre resignerade till att nu måste vi faktiskt arbeta hemma för en överskådlig tid. Vi fick äntligen tydliga instruktioner om vad som gällde och det slutade komma pikar om att man borde visa sig på kontoret. När detta var klarlagt så kunde man äntligen börja planera sitt arbete för början av 2021 och hur det ska genomföras. Projekt och möten planerades att hållas digitalt och de flesta började respektera detta. Mycket skönt. 

Jag har som ni förstår vid det här laget aldrig haft några svårigheter med att arbeta hemma. Jag har hög grad av självmotivering och behöver inte yttre belöningar och hejarop för att jobba på. Tvärtom så trivs jag bäst när jag får arbeta i fred och fokusera. Det har tagit mig många år att inse att alla inte fungerar så och jag har verkligen fått en ny förståelse för det under det gångna året.  

Det intressanta med anpassningsfasen är att även personer som från början avskydde att arbeta hemma har börjat se fördelarna med det. De flesta i alla fall. Folk har börjat gå promenader på luncherna och skaffat hund till höger och vänster. Jag tror fortfarande att många vill gå tillbaka till kontoret så snart som möjligt men kanske inte alla dagar i veckan. 

Jag tror också att många har insett att de sparar mycket pengar på att inte äta lunch ute varje dag, transport och annat smått och gott. Frågan är bara om man väljer att gå tillbaka till samma spenderarmönster efter Covid eller om man tar chansen att bygga upp ett sparkapital. 

Fas 4 - Lärdomar

Det har förstås varit ett hemskt år på många sätt, framför allt för dem som drabbats allvarligt av Covid och deras närstående. Året har dock bjudit på många lärdomar för min sida och det är jag glad för. 

Den första lärdomen var att jag reagerade väldigt negativt på känslan av att inte ha kontroll på läget. Jag tänker på den första tiden där i början när viruset började sprida sig och jag tyckte att alla tog fel beslut men jag kunde inte göra något åt det. Jag var tvungen att bryta den negativa cirkeln genom att sluta läsa tidningar och nyheter i överflöd och istället fokusera på det som ligger inom min cirkel av kontroll.

För det andra så har det blivit ännu tydligare för mig hur olika vi är.  Det verkar vara otroligt mycket viktigare för många att träffa folk dagligen i ett socialt sammanhang än vad det är för mig. För mig är det viktigare att få arbeta hemma, spara tid, träffa barnen mer och vara ute i naturen. Jag vet att det finns fler som känner så men det är svårt att identifiera dem på jobbet. Antingen för att de inte är kvar där eller för att de inte vill tillstå att de tycker om att arbeta hemma. Det verkar finnas en stor motvilja mot hemarbete och därmed riskerar man att klassas som icke ambitiös om man tillkännager att man gillar det. Själv gör jag ett bättre arbete hemifrån än från kontoret. 

För det tredje så har jag landat mer och mer i att det är så här jag vill ha det. Inget mer vansinnigt rusande mot bussen med högklackade skor, handväskan i ena handen och datorväskan i andra för att hinna i tid till något möte eller till förskolan. Jag vill inte pendla fram och tillbaka som en galning när Covid är över heller, och jag tänker inte göra det. 

Slutligen så är jag mer tacksam än någonsin att jag hittade FIRE-communityn för några år. Det ger sinnesfrid att inte leva från lön till lön och ha panik för att bli av med sin inkomst samtidigt som det ger valmöjligheter att kunna ställa krav på sin arbetsgivare (till exempel krav att få arbeta hemma även i fortsättningen).  

Tadaa! Over and out.

Vad har du för lärdomar från senaste året?

Kopplingar mellan god hälsa och sparande

Vad har hälsa och sparande gemensamt?

När jag tänker efter en hel del faktiskt.

Innan någon blir offended och tar illa upp så vill jag understryka att jag på inget sätt menar att pengar kan köpa hälsa eller lycka. Nej nej, det är inte min poäng. Inte heller hjälper pengar mot alla fysiska och psykiska åkommor du kan drabbas av. Med det sagt, here it comes.

Jag har nyligen läst boken Hälsobalansen av Dr Rangan Chatterjee. Dr Rangan verkar vara en fin och god människa, som Karl-Bertil Johnssons far skulle ha uttryckt det.

Hälsobalansen utgår från att vi måste arbeta med de fyra grundpelarna VILA, ÄTA, TRÄNA och SOVA för att uppnå god eller bättre hälsa. Enligt ett citat i boken så är endast 10 procent av hälsan beroende av gener och resterande 90 procent är miljö. Jag vet inte om dessa procent stämmer men även om det så skulle vara 50/50 så betyder ju det att vi själva har väldigt stor möjlighet att påverka vår hälsa och det, mina vänner, är en upplyftande tanke. 

Varje pelare är ett kapitel med fem konkreta förslag på vad du kan göra för att förbättra området och för varje sådant förslag finns flertalet tips hur man uppnår det. Till exempel inom området Sova så är en av sakerna att göra "Låt hjärnan komma till ro" och ett av tipsen för att uppnå detta är att införa regeln att inte kolla jobbmail 90 minuter innan du går och lägger dig. Både områdena och tipsen är tillräckligt breda och generella för att alla ska hitta något man kan tänka sig att göra inom ett område man vill förbättra samtidigt som det är tillräckligt specifika tips för att det inte ska bli svårt och flummigt. I like it! Hittade omedelbart åtminstone fyra tips som jag direkt ska ta till mig och implementera. 

När kommer likheterna med sparande då?

I samband med att jag läste boken slog det mig att mycket av innehållet känns bekant och inte alls främmande. De konkreta verktyg och tips Dr Rangan delar med sig av är inte dyra och kräver inte några stora ekonomiska investeringar. Exempelvis handlar det mer om att hitta tillbaka till sina grundläggande behov och prioritera det som verkligen får oss att må bra. För det krävs inte mycket pengar men det krävs däremot en viss viljestyrka, motivation och tid för att ta till sig råden. Det säger sig självt att om man är allt för djupt in i ekorrhjulet så är det svårt att hitta den motivationen och den tiden som krävs för att stanna upp och lyssna.

För det första, åtminstone för mig, så medför mitt arbete att jag har relativt gott om pengar att röra mig med. Däremot har jag inte gott om tid vilket har medfört diverse negativa effekter på mitt välmående och min hälsa. Jag har inte alltid haft viljestyrka, tid och motivation att prioritera rätt. Som tur var noterade jag det redan för några år sen vilket var ungefär samtidigt som jag snubblade över den här artikeln av MrMoneyMustache (MMM). Sedan dess har saker börjat gå åt rätt håll och jag har vidtagit åtgärder både kopplat till sparande och hälsa. Det är nästan svårt att säga vad som är hönan och ägget, det är en god spiral. Genom att spendera mindre pengar på onödiga saker får man både mer tid över och mer stash på banken (eller i ISKen snarare). Det kan plötsligt bli möjligt att gå ner i tid på arbetet och känslan av möjlighet att påverka sitt liv ökar med varje sparad tusenlapp. Om du lever från lön till lön så är eventuell förlust av jobbet en akut och krisartad händelse. Redan efter några års sparande inser du dock att du klarar dig ganska länge utan en fast månadsinkomst vilket ger en enorm frihetskänsla även om du ännu inte nått FI. Jag tror det är relativt allmänt vedertaget att möjlighet att påverka sin situation leder till ökad lycka och välbefinnande vilket även innebär bättre möjligheter att påverka sin hälsa.

Utöver den generella kopplingen att ett sparkapital ger frihet och därmed ökade möjligheter att påverka sin hälsa så finns andra kopplingar. Boken ger åtskilliga exempel på att det inte är de dyra lösningarna som är de bästa. Det är inte säkert att du behöver dyra mediciner eller exklusiva gymkort. Det som istället behövs är tid för reflektion och att göra medvetna val. Jag trodde nästan att det var MMM som skrivit en gästpost i boken när jag läste följande:

"Vi är skapta för att vara aktiva, men den moderna livsstilen tvingar oss att sitta i bilar i flera timmar när vi pendlar och kedjar fast oss vid skrivbord i åtta timmar."

Amen to that. 

Träning är en viktig del i en god hälsa. Det tror jag de flesta vet. Enligt boken är det bättre att träna utomhus i naturen och dagsljuset än "på ett själlöst gym". Det är också billigare. Här har jag hur många exempel som helst på vänner och kollegor som betalar hutlösa summor för gymkort, PT-pass och liknande. Jag tror det hänger samman med att det upplevs som enklare och lättare att få till träningen då. Det är dessutom mer lockande att gå in på ett gym en mörk decemberkväll än att ta en löprunda i snålblåsten. Jag fattar det. Men om man å andra sidan inte arbetade så mycket så skulle det vara lättare att få tid och ork till träningen i dagsljus och utomhus. Om du inte arbetar behöver du troligtvis inget gymkort eller PT-pass. 

Ett konkret och enkelt tips är inte oväntat att gå till skolan istället för att ta bilen. Inte möjligt för alla men om du inte har allt för långt så är det inget problem. Detta tips anammas redan i min familj och vi går eller cyklar så gott som alltid. Men det är inte konstigt att ett sådant till synes banalt tips ändå är värt att nämna. Varje dag så är drop off platsen vid skolan överfull av SUVar som föräldrarna bränner runt i. Jag förstår att vissa bor långt bort och inte har så stort val men tro mig, vissa av dem bor bara någon kilometer bort. Mitt äldsta barn har tyvärr lyckats förskansa sig en bild av att det är lyxigt att få åka bil till skolan och tjatar om detta ganska ofta. Vem har sagt att det ska vara enkelt...

Ett annat exempel på när god hälsa är det billigaste men mest tidskrävande alternativet är förstås MAT. Boken är väldigt bra på så vis att ingen särskild diet förespråkas. Det (i princip) enda viktiga att hålla sig till är att äta så mycket naturlig mat som möjligt. Det innebär ej hårdprocessad mat och helst inga produkter som innehåller mer än fem ingredienser (eftersom den då rimligtvis är hårt processad). Jag hör ofta folk som säger att det är dyrt att äta bra mat men kan inte hålla med om det. Det gäller bara att veta vad man ska laga och vilka råvaror som är i säsong (=billigare). Här vill jag framhålla Portionen under tian som är en matblogg med veckomatsedlar där varje portion kostar maximalt 10 kr. Rätterna är nyttiga, välkomponerade och fantastiskt goda. Tror definitivt att Dr Rangan skulle ge dem godkänt.

Som boken påpekar så är det de små sakerna man gör varje dag som ger de stora hälsovinsterna. Det är mycket lätt att underskatta detta och tro att det bara är värt att göra riktigt stora ändringar. På exakt samma sätt är det med sparande. Det är lätt att tro att de små utgifterna inte spelar någon roll eller att de små insättningarna i ISKen inte räknas. Men det är dessa små besparingar som ett antal år senare är skillnaden mellan ett fortsatt harvande i jobbträsket eller en frihet att uppfylla sina drömmar.  

Har du sett några kopplingar mellan din hälsa och ditt sparande?