Så undviker jag att köpa nya vårkläder

Så undviker jag att köpa nya vårkläder - rensning i garderoben.

Rensning i garderoben

Jag har alltid tyckt att det är kul att köpa nya kläder och våren är ett perfekt tillfälle att uppgradera med nya toppar, klänningar och skor. Men nu när jag de senaste fyra åren har satsat på minimalism och frugalism så passar det sig inte att springa på stan och införskaffa nya plagg bara för att det är en ny årstid.

Såå, hur gör jag istället för att uppnå samma känsla av pånyttfödelse som nya plagg till garderoben innebär? 

Jo, jag tar fram kartongerna med vår- och sommarkläder, plockar undan höst- och vinterkläder, rensar, pysslar om kläderna och organiserar. Det ger faktiskt en ÄNNU BÄTTRE känsla än att köpa hem nytt. 

Till att börja med tömmer jag hela garderoben och dammsuger och torkar. Därefter viker jag ihop och lägger undan allt som är av uppenbar vinterkaraktär. Det är viktigt att kläderna som läggs undan till hösten är rena eftersom det annars är större risk för skadedjur och dessutom blir de allmänt sunkiga av att ligga nerpackade smutsiga.

Kläder som jag är säker på ska finnas i garderoben även sommartid lägger jag tillbaka in på sin plats. Det handlar oftast om underkläder och baslinnen samt några tröjor och byxor. Högen som blir kvar utvärderar jag sedan när jag har sett sommarkläderna, det mesta åker då ner i kartongen för vinterkläder då jag inser att de är "vintriga" jämfört med sommarplaggen.

Sedan kommer det riktigt roliga och det är att packa upp sommarkläderna. Jag kommer inte ihåg vad som finns i kartongerna och blir alltid glatt överraskad när någon favorit dyker upp. 

Måste kanske erkänna att jag fortfarande har för mycket kläder. Det jag gjorde i år var att jag sorterade ut några plagg som jag verkligen vill ha i garderoben i sommar. Sedan delade jag upp resten i en hög som åkte tillbaka ner i kartongerna till ett annat år och en hög som är sälja/skänka.

Efter att ha gjort alla ovanstående delar utvärderar jag om det är något jag verkligen faktiskt behöver. Om så är fallet så går jag in på Sellpy och ser om det finns där. Lokala second hand-butiker och loppis kan också fungera. Senaste fyra åren så har jag i princip inte köpt några helt nya kläder förutom baslinnen, strumpor, trosor och bikini. 

Så ger du dina jeans längre liv

Här kommer ett jeanstips för dummies. Om du är skräddare eller sömmerska bör du sluta läsa nu för detta kan få dina hår att resa sig eller falla av. 

Jag har ofta ett par favoritjeans som används flitigt vilket allt för snabbt resulterar i hål på knän eller andra utsatta ställen. Även om det är lite modernt med trasiga jeans så vill jag hellre ha dem hela. Tidigare lämnade jag ibland in till skräddare men det kostar några hundralappar och då är det lätt att börja fundera på nya jeans istället.

Lösningen, mina vänner, är att laga jeansen själv. Det kanske inte blir lika proffsigt som när man lämnar in dem men jag har jämfört mina hemmafixade jeans med skräddarlagade jeans och tycker inte skillnaden är jättestor. 

Steg 1: Klipp till en jeanslapp från ett kasserat par, gärna i ungefär samma nyans.

Steg 2: Vänd jeansen ut-och-in och placera lappen över hålet som ska lagas.

Steg 3: Det kan vara lite trixigt beroende på var hålet sitter men trä in jeansen i symaskinen så att det går att sy över hålet. 

Steg 4: Sy flera varv över hålet där jeanslappen sitter. Jag brukar köra fram och tillbaka tills lappen sitter ordentligt fast.

Sedan är det bara att vända tillbaka jeansen och hålet är lagat - tadaa! Det kommer fortfarande synas att det har varit ett hål men det håller ihop och växer sig inte större. Dessutom kan lagningslappen hindra nya hål från att uppstå i närheten. Anledningen att det blev hål från första början är ju ofta att tyget blivit utslitet. 

Har du några bra tips för att undvika onödiga inköp?

Är det pinsamt att be om doggy bag?

 Är det pinsamt att be om doggy bag på restaurang? 

Jag tror det beror på vem man frågar. Om man frågar mig och förmodligen de flesta som har intresse av att läsa denna blogg så är det NATURLIGTVIS helt acceptabelt att be om doggy bag på restaurang. Med doggy bag menar jag en påse eller någon form av låda att ta med överbliven mat i (alltså inte en hundbajspåse - det hade varit lite pinsamt). Du har ju betalat dyrt för maten och om den inte äts upp på plats måste man väl kunna ta den med sig utan att skämmas?

I påskveckan fick jag dock uppleva att hela min familj skämdes ögonen ur sig när jag bad om en påse att ta med överbliven mat i. Vi var på en relativt fin restaurang (väldigt icke-frugalt till att börja med) och hade beställt en vuxenportion till minstingen eftersom det inte fanns något annat som föll i smaken. När vi ätit klart var minst 75% av rätten oäten och även andra barnet hade lämnat en ansenlig del. Jag visste med säkerhet att dessa rester skulle slukas med god aptit senare om vi bara fick med maten hem. 

Det var inga problem och servitrisen hjälpte glatt till att plocka ner resterna i en liten låda. Lätt som en plätt. Så vari består det pinsamma? Jag tycker det är mer pinsamt att slänga maten.

Det här är bara ett exempel på sparvanor jag har som någon i min familj förkastar. Andra saker är till exempel; sparar överbliven havregrynsgröt till nästa morgon, sparar och återanvänder plastpåsar till bröd, tar med egna påsar till affären, lagar trasiga strumpor, klipper mitt eget hår och så vidare...

Ber du om doggy bag på restaurang? Har du andra sparvanor som din familj/vänner skäms över?

Fyra år med FIRE

 

Fyra år med FIRE-tänk har satt sina spår i mitt liv. (För dig som snubblat in och undrar vad FIRE står för så har jag skrivit om det här.)

För fyra år sedan

Jag var sönderstressad och visade tydliga symtom på utbrändhet. Kände att jag var inträngd i ett hörn som jag inte kunde ta mig ut ur. Livet gick inte ihop hur mycket jag än försökte. 

Våra barn var fortfarande ganska små och jag var fast besluten att "have it all". En framgångsrik karriär, vara en bra och närvarande mamma och partner samt allt det andra som kommer med hus och hem i fina villaförorten. Vi hade städhjälp men inte någon hjälp att hämta barnen på eftermiddagarna. Jag ville verkligen hämta dem själv. Kunde inte stå ut med att betala någon annan för att göra det jag själv helst av allt ville göra. Fick det att "fungera" genom att arbeta kvällspasset när de hade lagt sig, ungefär klockan 20-23. Kortare om jag hade tur, men alltid var det något. 

Det funkade i många år men till sist, i kombination med att arbetsuppgifterna blev mer mentalt påfrestande, så gick det inte längre. Jag blev en blekare och blekare skugga av det som egentligen är jag.

Idag

Största skillnaden är inte det ekonomiska utan sättet att tänka. Jag prioriterar annorlunda. Även om jag inte på något sätt har nått FIRE än så har jag ett annat lugn i sinnet. Jag vet var jag är på väg och har insett att det inte är för mig att satsa på karriären, åtminstone inte i ordets vanliga bemärkelse. Det medför visserligen att det kommer ta längre tid att nå ekonomiskt oberoende, som jag skrev om i det här inlägget, men man måste ju leva på vägen också.

Jag hanterar pengar och utgifter annorlunda också. Trots att jag alltid har sett mig själv som en sparsam person så hade jag fallit in i samma spenderar-vanor som de flesta andra omkring mig. Tyckte det var helt normalt att äta lunch ute à 120 kronor alla dagar i veckan. Tänkte inte ens tanken att inte ha städhjälp, vi var ju en småbarnsfamilj och vi hade råd. Var på allvar inne på att skaffa två leasingbilar (tack och lov hann vi inte det, det kanske ändå fanns någon spärr). 

Jag hade på något sätt glömt att om man sparar tillräckligt mycket så behöver man inte arbeta tills man fyller 65 år. Eller vad det nu blir för ålder som gäller för den allmänna pensionen när jag når dit. Jag visste ändå det här sedan över tio år tillbaka, men på något sätt saknades ändå den sista pusselbiten. Ingen annan verkade ju ens tänka tanken så förmodligen var det inget att sträva efter. Eller?

Allt föll på plats direkt när jag läste den här bloggposten från Mr Money Mustache. Jag insåg att det faktiskt finns de som gör detta på riktigt. 

Från den dagen blev det fokus på att minska utgifter och öka sparandet. Jag gjorde kalkyler och kände att jag fick ett mål värt att kämpa för; att ta kontrollen över min egen tid. De yrkesmässiga målen jag hade satt upp kändes inte särskilt lockande i jämförelse med att sträva mot att äga sin tid. Man vet aldrig hur mycket av den varan man har att disponera så lika bra att vara rädd om den.

Hur har saker förändrats för dig sedan du upptäckte FIRE?

Väntan på det perfekta tillfället

Väntan på det perfekta tillfället. 

Det perfekta tillfället att börja träna, börja gå upp tidigare på morgonen, börja äta sunt, börja spara... Vi känner nog alla igen det på något sätt.

Och visst, ibland kan det löna sig att vänta på något gott. Men det är lätt att det blir en ursäkt för att inte agera. Det är enklare att planera och tänka att man ska göra något än att faktiskt göra det. 

"Perfection is the enemy of progress" Winston Churcill

Det ganska berömda citatet från Churchill stämmer fortfarande. Man kan vänta och putsa och slipa till perfektion, eller så kan man bara ta tjuren vid hornen och agera.

Som exempel så ville jag börja på en ny aktivitet i höstas. Jag hade funderat på det länge och gjort efterforskningar på nätet kring olika platser och alternativ. Skickade någon fråga på mail som jag inte fick svar på. Jag läste på om träningsformen och planerade när det skulle kunna passa att börja. Men inget hände. Jag kom inte iväg på någon träning och kom definitivt inte i bättre form. 

En dag så fick jag ett ryck. Enligt schemat så skulle det vara ett pass i närheten av mig och jag åkte helt enkelt dit. Anmälde mig inte i förväg och visste inte ens om jag var välkommen. Det kändes obekvämt och miljön var helt utanför min comfort zone men jag frågade om jag fick vara med och prova på. Absolut, sa de, inga problem. Sedan var jag igång med aktiviteten, två dagar i veckan. Så enkelt var det bara man agerar istället för att vänta på det perfekta tillfället. 

Så vad har detta med sparande att göra? Ni ser säkert redan vart jag är på väg här. Det är samma sak med sparande. Bättre att börja NU än att fundera och planera hur man ska spara och vad man ska investera i. 

Jag tror många tänker "nästa månad ska jag börja spara". Den här månaden kanske inte är så bra eftersom jag har massa extra utgifter och jag har inte tid att sätta mig in i investeringar just nu och bla bla bla. Detta tankesätt har resulterat i många missade sparkronor. 

Detsamma gäller att faktiskt få de sparade pengarna i arbete. Jag känner mer än en person som har stora summor på bankkonto utan ränta i väntan på att det perfekta tillfället att gå in på börsen ska dyka upp.

Ni som läst ett tag vet att jag numera har lägre inkomst än tidigare och jag har upptäckt att jag under en tid själv fallit in i fällan. Inte att jag inte visste vad jag skulle investera i eftersom jag har ett antal indexfonder som bara är att fylla på. Men jag hade stängt av autogirodragningen till ISKen från lönekontot. Jag tyckte att det inte var någon idé just nu eftersom lönen under en tid nu bara räcker till levnadskostnader (och knappt det faktiskt). Jag väntade tydligen på ett bättre tillfälle.

Det resulterade inte så förvånande i att inget blev sparat. Nu har jag istället satt upp en liten autogirodragning igen, för att hålla moralen uppe så att säga. 500 kronor i månaden är inte mycket jämfört med 12000 kronor som jag sparade tidigare. Men det är så mycket bättre än 0. 

Även om jag tycker att nuvarande lönen knappt går att leva på så saknar jag inte de 500 kronorna eftersom de dras innan jag hinner märka att det finns. Har för mig att min gamla guru Bodo Schäfer skrev något i stil med att det är precis lika svårt att klara sig med 90 % av lönen som det är att klara sig på 100 %. På något konstigt sätt stämmer det. 

Vad har du skjutit upp i väntan på det perfekta tillfället?