Månadsuppföljning augusti 2021

 

Jag måste erkänna att jag inte är så bra på månadsuppföljningar. Det var en av de grejerna jag tänkte att jag skulle bli bättre på när jag hade kick off för hösten. 

De två sakerna jag följer mest frekvent i mitt excelark (eller snarare Google kalkylark) är hur mitt sparkapital förändras och hur mycket jag har sparat varje månad. Det som haltar lite mer i uppföljning är exakt hur mycket jag och familjen spenderar på olika saker. Jag har förstås en bra uppfattning hur mycket pengar som går ut varje månad men följer inte upp detaljerna så ofta. 

En sak som komplicerar uppföljningen men förenklar vårt liv är att vi har delvis separata ekonomier. Det är en blessing, jag säger bara det. I alla fall när man har olika uppfattning om vad man ska göra med sina pengar. Jag tycker att de ska sparas för att bygga frihetsmaskin medan min andra hälft inte tycker det verkar vara så spännande.  

Sättet vi hanterar det är att vi varje månad sätter in en summa till ett gemensamt konto. Därifrån dras räkningar och andra gemensamma utgifter. Det som ofta händer är att dessa pengar tar slut en bit in i månaden och därefter får man betala mat och annat från våra privata konton. Jag menar att pengarna på det gemensamma kontot skulle räcka hela månaden ifall vi bara köpte det nödvändigaste, men så är alltså uppenbarligen inte fallet. 

Hur som haver, det här försvårar uppföljningen lite eftersom man kan fundera hur man ska räkna på utgifterna. En del utgifter som hör till hushållet går direkt från min mans konto och dessa följer jag förstås inte upp. Jag väljer därför att fokusera på det som går ut från det gemensamma kontot och från mina egna konton.

En annan fråga är ju vilka tidsperioder man följer? Kalendermånad eller lönemånad? Jag väljer "lönemånad", det vill säga från den 25:e till den 24:e. Det blir mest rätt för min del, särskilt eftersom en del räkningar dras den 1:a i månaden. Egentligen spelar det ingen roll vilket av sätten man väljer, bara man är konsekvent. 

Så - hur gick det då i augusti (det vill säga 25 juli till 24 augusti)? Både bra och dåligt måste jag säga. Sparkvoten är inte tillräckligt hög beroende på diverse semesterrelaterade utlägg, CSN-månad och lite annat. Men det blev ändå 12000 kronor in på ISKen och 1000 kronor till sparkonto. Vad som var trevligt var att portföljen ökade med över 14000 kronor i värdeförändring. Jag vet att alla månader och år inte ser ut som det gjort hittills på börsen under 2021 men det är verkligen otroligt vad snabbt kapitalet har ökat under året. Det är nu drygt tre år sedan jag började spara på allvar, jag menar mer än ett par tusenlappar i månaden, och nu börjar jag verkligen se resultatet av det vilket är väldigt motiverande. Varför gjorde jag det inte tidigare? Nej stopp, så får man inte tänka. Ingen idé att älta gamla misstag. Fokusera framåt och lär av nya misstag istället.

Hur gick sparandet i augusti för din del? 

En väldigt icke-frugal månad

Trots de bästa intentioner till sparande och enkelt leverne så kan det ibland spåra ur. Det är vad som hänt i vårt hushåll den senaste månaden och vi har haft en väldigt icke-frugal månad. Jag ryser vid tanken på att titta efter hur illa det är men det tjänar inget till att vara en struts och stoppa huvudet i marken. Nej, man måste ta tjuren vid hornen och ta tag i problemet. 

Nu så här i lönetider och räkningsbetalningstider blir det extra tydligt hur månaden "har gått". Jag brukar de första dagarna i en ny månad sammanfatta sparande och utgifter men går nu lite i förväg och sammanfattar vad som hänt senaste månaden och varför det har gått snett.

Utgifter under juni

Utöver de vanliga månatliga utgifterna har vi under slutet på maj och juni månad lagt pengar på följande:

• Cykel till en familjemedlem (cirka 15000 kr)
• Renovering/husgrej av icke nödvändigt slag (cirka 75000 kr)
• Trädgårdsredskap (cirka 4500 kr)
• Diverse hämtmat och restaurangbesök vid flera tillfällen (cirka 3500 kr)
• Teknisk apparat (cirka 7000 kr)

Hu det är verkligen fruktansvärt. Förstår ni hur länge vi har varit tvungna att arbeta för att få ihop ovanstående summor? Det är när man börjar tänka så som det inte längre är tilltalande att bränna pengar utan rent av motbjudande. Varför har det blivit som ovan då? 

Utvärdering av junis utgifter

När jag tittar på listan ovan mår jag lite dåligt. Jag kan knappt glädjas åt sakerna vi köpt utan ser bara de försvunna pengarna och all tid det har tagit att spara ihop dem. Kanske överdriver jag och borde istället glädjas över det vi har skaffat men det är faktiskt svårt. Nedan har jag utvärderat respektive köp:

• Cykel - den här är jag ändå rätt nöjd med. Det är en kvalitetsprodukt som kommer användas mycket, räcka i många år och vi hade ett verkligt behov. Dessutom säger MMM att det är ok att köpa cykel.
• Renovering/husgrej av icke nödvändigt slag - den här är jag inte helt nöjd med även om det blev fint och kommer användas. Jag gick mest med på det för husfridens skull. Vi har sparat till det i flera år och hade pengar avsatta men hade jag fått välja själv så hade jag hellre avstått. Inte läge att nämna det heller för husfridens skull. Man måste välja sina strider. Dessutom hade vi ju kommit överens och sparat till det så hade inte varit schysst att vägra nu.
• Trädgårdsredskap - nja, här hade vi visserligen ett behov men det hade funnits billigare alternativ. Fördelen med det dyrare alternativet är att det (kanske) kommer hålla bättre. 
• Hämtmat och restaurangbesök - ett restaurangbesök för att fira in sommaren. Vi har inte varit på restaurang på nästan ett år så kan möjligen vara ok och vi uppskattade det verkligen. Så här i efterhand kunde jag ha skippat efterrätten men överlag tycker jag det kan vara värt att vid sällsynta tillfällen göra något extra. Hämtmaten tycker jag inte är värt pengarna. Anledningen att jag inte la in mitt veto är att den ena gången var jag mentalt försvagad av jobbrelaterade issues och den andra gången var det ett av barnen som fick välja mat för att fira skolavslutning. 
• Teknisk apparat - även här fanns ett visst behov. Vi har behövt en dylik tingest i flera år och lånat av grannen etc. vilket har blivit ohållbart. Mitt förslag var att köpa den och sedan hyra ut på Hygglo för att få igen pengarna på några år. Tyvärr fick jag ge mig här, åtminstone tillfälligt, återigen på grund av husfriden. 

Medan jag mår dåligt över alla inköp och känner att vi nu måste dra i nödbromsen resten av sommaren så verkar min andra hälft snarare gå igång på spenderandet och bli sugen på att köpa ännu mer. Hjälp.

Som synes så är många av köpen tillfällen då jag fått ge med mig till följd av en familj som inte är med på den frugala banan. Jag jobbar på att omvända dem men det måste göras med list och lite tålamod. Jag måste ändå säga att framsteg har gjorts, framför allt avseende sparande jämfört med när jag skrev detta inlägg för några år sedan. Det är inte värt att offra familjefriden för att alltid få sin vilja igenom. Ofta lyckas jag ändå rätt bra och sätter stopp för de värsta utsvävningarna (dock inte denna månad). Dessutom kan det vara så att jag tenderar att gå till överdrift åt andra hållet så kanske bra att vi inte är precis lika. Att i efterhand inte kunna glädjas över det man har skaffat är ju bara dumt så jag ska försöka göra det nu och inte gräma mig över spillda sparpengar.

Hur ser det ut hos er? Tips på hur man får familjen med på en avskalad livsstil undviker onödiga kostnader mottages gärna.

Glad midsommar!

Tillbaka

Återkomst till bloggen i Coronatider

Äntligen har jag satt mig vid datorn för att skriva igen. Det var otroligt länge sen sist och jag har egentligen inga bra ursäkter annat än att livet kommit emellan. Nu är det dessa hemska Coronatider och som så många andra finner jag mig ha något mer tid än annars så kanske därav denna återkomst till bloggen. Vad kan då vara mer lämpligt än en tillbakablick till tidpunkten för bloggens början vilket också sammanföll med när jag kom i kontakt med FIRE-rörelsen för första gången.

Det är alltså i runda slängar två år sedan jag först blev introducerad till MMM, mer preciserat detta inlägg Getting rich - From zero to hero in one blog post och det förändrade mitt liv. Eller i alla fall var det början till en förändring av mitt liv. Att spara sig till ekonomiskt oberoende tar tid och tålamod. Jag är på inga sätt framme än men jag har kommit en bra bit på väg mot målet de senaste två åren. 

De mest övergripande förändringarna och utvecklingen är följande:

• Vi har betalat av ett olyckligt konsumtionslån som jag skäms över att ens ha skaffat. Det fanns inga goda anledningar att vi tog detta, men nu är det iallafall borta sedan ett och ett halvt år. Lånet var satt på 10 år och vi betalade av det på cirka 2 år. Vi har även betalat av 50 000 kr av en privat skuld till föräldrarna samt genom löpande amorteringar minskat våra bolån med ungefär 150 000 kr.
• Jag har ökat min sparkvot till ungefär 45 % av min årsinkomst netto från tidigare ungefär 5-10%. 
• Jag har gått ner i arbetstid till 80 % trots ovanstående vilket ger mig mer tid till planering och ökad livskvalité. Med de höga marginalskatter vi har så är inkomstbortfallet netto inte så stort och det känns väldigt värt att byta pengar mot tid i det här fallet. Jag upplever inte att jag försakar något till följd av detta förutom de extra pengar som jag annars hade kunnat lägga på sparande.
• Delvis till följd av ovanstående nedgång i tid så har jag kommit på vad jag vill ägna mig åt i framtiden, när jag blir stor. Det är inget jag kan göra redan nu då mitt nuvarande jobb inte alls är kompatibelt med sidosysslor men jag kan påbörja det i tanken.
• Mitt sparkapital har ökat med ungefär 50 % vilket gör att jag har en viss ekonomisk trygghet om vi skulle drabbas av plötsligt inkomstbortfall.  

Ni kanske märker att jag ibland använder ordet "vi" och ibland "jag" och det beror helt enkelt på att vi har delvis delad ekonomi i hushållet. Jag har nog nämnt att min man inte har samma iver som jag att spara och sträva mot ekonomiskt oberoende och vi ser båda många fördelar med att ha det på det här sättet. Vi är nästan aldrig oense om pengar utan vi har en gemensam pott dit båda bidrar efter förmåga och resten av pengarna får var och en göra som den behagar med. För mig så innebär det att jag sparar nästan allt som inte går till den gemensamma kassan med undantag för busskort och enstaka middagar med vänner och andra sällsynta egna inköp. Varken busskort eller middag med vänner har dock varit aktuellt de senaste veckorna dock på grund av Corona och den situation vi nu befinner oss i.

Vad har jag då gett upp för att åstadkomma ovanstående? Egentligen inte mycket alls faktiskt. Jag kommer inte på något som har varit en stor uppoffring utan det är enkla saker, främst följande:

• Matlåda på jobbet varje dag (kanske 1-2 undantag i månaden).
• Ingen städhjälp
• I princip inga klädköp. Jag införde köpstopp för kläder i ett år vilket jag skrev om i denna post Utmaningar del 1 Kläder och det lyckades jag faktiskt med. Nu har det ju snart gått 2 år sedan jag skrev det inlägget och första året köpte jag INGET. Senaste året har jag fortsatt på den linjen men köpt några få plagg, några begagnade och några på HM eller något liknande.
• Cyklat mer istället för att åka bil på korta och halvkorta sträckor, till exempel till affären.  

Som synes är det inga stora uppoffringar och jag är väl medveten om att en verkligt frugal livsstil skulle innebära ytterligare mer omvälvande förändringar, som till exempel att flytta till ett billigare boende. Boendet är dock något som jag alltid tyckt det varit värt att lägga lite extra på även om jag förstår att det skulle vara möjligt att bo billigare och därmed nå målet snabbare. Den senaste tiden har jag dessutom spenderat väldigt mycket tid hemma och blivit än mer förtjust i vårt boende, både huset, trädgården och området. 

Jag har den senaste månaden utvecklat en ny rutin att ta en morgonpromenad i kvarteret och i skogen varje morgon innan resten av familjen har vaknat och när jag går den så lyssnar jag på Choose FI-podden Choosefi.com som är en av mina absoluta favoriter. Jag älskar verkligen mornarna och försöker gå upp så tidigt jag kan för att få mer ut av morgonen. Senaste tiden så har Choose FI haft extra sändningar varje vardag för att vara relevanta och följa den föränderliga världen i närtid. Nu tror jag de precis har gått över till kanske 3 dagar i veckan istället och det kanske är lika bra så man hinner med att lyssna på allt. Den här morgonrutinen har varit riktigt enkel att hålla nu när jag inte behöver transportera mig till jobbet lika ofta och jag finner att hemarbete har så otroligt många fördelar vilket jag ska skriva mer om i en annan post.  

Hur har du förflyttat dig mot ditt mål det senaste året?

Att leva med en konsumtionsälskare

Nu ska jag skriva om ett lite känsligt ämne, nämligen vad som händer om man lever tillsammans med någon som (ännu) inte har blivit frälst av Mr Money Mustache och Frugalwoods och insett alla de fördelar som finns med att dra ner på konsumtionen.

Jag vet first hand hur detta är eftersom jag själv lever med en fantastisk man som (ännu) inte riktigt har anammat samma sparstrategi som jag. Även om jag nyligen har ryckt upp mig från konsumtionsträsket så har jag som jag beskrivit alltid i grunden varit en sparsam person och överkonsumtion har egentligen aldrig legat för mig. Likaså har jag alltid varit ganska prismedveten och inte gärna betalat mer än nödvändigt för saker. Min andra hälft är nog mer i grunden en Slösa (förlåt älskling om du läser) och pengar rinner gärna mellan fingrarna. När vi träffades som fattiga studenter så köpte han alltid deodorant på parfymavdelningen för 250 kr istället för 20 kr på Rusta eftersom han aldrig reflekterat över att det fanns billigare alternativ. Skulle han handla något så var det alltid det dyraste alternativet som gällde eftersom han tänkte att det också var det med bäst kvalitet. Nu x antal år senare har han ändrat detta lite och köper inte längre deodorant för 250 kr (kanske för att det mest är jag som handlar) och han väljer inte längre alltid det dyraste utan lägger sig kanske i mitten av prisspannet. Tack och lov har vi även samma strategi när det gäller att amortera ner våra lån och liknande stora frågor. Kan också tilläggas att han är en väldigt generös person och det är ju jättefint. Men det är i det där lilla dagliga sparandet som det tar stopp. Lunchlåda? Finns inte på kartan, inte ens om jag gör den åt honom och ställer den i hallen.

När jag pratar om MMM eller Frugalwoods och early retirement får han något skärrat i blicken och så säger han något i stil med: "Vad är det för poäng med att sluta jobba om man inte kan göra något kul". Jag försöker förgäves förklara att hela poängen är att man ska göra de sakerna man värdesätter mest och ta bort de onödiga men på något sätt når jag inte riktigt fram med budskapet. Istället förklarar han då alla saker han vill köpa; finare och flashigare bil, ny musikanläggning, en skoter, downhillcykel och massa shysst utrustning och kläder att använda tillsammans med denna etc. Dessutom tycker han det är väl investerade pengar att bränna 500-1000 kr på en utekväll och sedan toppa det med taxi hem för 700 kr. Det är livet! Jag argumenterar då att downhillcykling är ju bra och det borde räcka att då köpa en begagnad sådan cykel samt liftkort om det behövs och sedan kostar inte den hobbyn så fruktansvärt mycket löpande. Men det håller inte eftersom han då vill ständigt uppdatera med nya prylar till cykel och utrustning samt avsluta varje downhilldag med restaurang och öl. Klart att då blir det ju ganska dyrt. Att köpa en ny och flashigare bil har han avstått från ett tag nu och det är enligt honom höjden av frugalitet. Han skäms över att vår bil inte är lika dyr och fin som grannens och tycker att vi har toppat höjden av besparing eftersom vår bil är från 2012! Efter att ha läst MMM och hans långa utläggningar om bilar så känner jag att vi nog egentligen inte ens borde ha den bilen utan något billigare, men det väljer jag att hålla tyst om. Lite måste man bidra för husfridens skull.

Hur hanterar jag i övrigt allt detta kanske ni undrar? Hur kan vi ens samexistera och leva tillsammans med så skilda uppfattningar om hur pengar ska hanteras? Jo, så här har vi "löst" det, även om det är en ständig work in progress:
- Helt nödvändigt att ha delvis gemensam och delvis separat ekonomi. Vi har en gemensam pott dit vi sätter av pengar som går till vårt gemensamma liv, boende, mat, barn, försäkringar etc. Vi sätter av så mycket som är nödvändigt dit och resten sparar vi på våra egna konton att göra vad man vill med. Mitt mål är att spara så gott som allt som blir kvar på mitt konto efter avsättning till det gemensamma (måste dock köpa SL-kort och betala CSN samt några mindre utgifter då och då). Även han har som mål att spara en del men det är för att senare kunna konsumera det, han ser inte framför sig att bygga en guldhöna för resten av livet som jag drömmer om.
- Jag pratar lite löst om pengar och sparande så ofta jag kan utan att väcka anstöt. Tänker att det kanske sår ett litet frö. Måste dock akta mig här så att det inte slår bakut och blir motsatt effekt. Kunde jag få honom att läsa MMM-bloggen så kanske det skulle hjälpa men han är ingen läsare, vill hellre kolla snabba Youtube-klipp. Finns lite där jag ska fortsätta mata honom med.
- Nu när skattepengarna har kommit så ska jag föreslå att vi båda börjar månadsspara samma belopp i samma indexfond (fast i egna namn). Tänker att det kan vara motiverande.
- Till sist får man acceptera att vi är olika och att jag inte alltid har rätt (men nästan alltid såklart=))


Mvh Spardrottningen

Utmaningar - Kläder (del 1)

Jag är nog inte känd som värsta modedrottningen men har alltid gillat att se fin ut och även att köpa nya kläder. Trots min minimalistiska filosofi är just kläder något som jag av någon anledning har svårt att göra mig av med. Slänga i soporna är förstås otänkbart. Om jag av någon anledning ska göra mig av med ett plagg så är Sälja mitt första alternativ. Går det inte att sälja så försöker jag Skänka det till någon (någon jag känner eller välgörenhet). Sista alternativet är att lämna det för Återvinning så att fibrerna i tyget åtminstone tas till vara.

Ovanstående förfarande är egentligen utmärkt enligt egen mening MEN det finns ett "men" här. Inflödet av kläder är större än utflödet. Jag har gott om plats i klädkammaren men det skulle vara härligare och mer luft med mindre kläder. Dessutom lättare att hålla ordning och paradoxalt nog så är det även lättare att hitta något att ha på sig med mindre (!) kläder.

Jag läste att mrs Frugalwood hade klarat att inte köpa några kläder på ett helt år och därefter var det nog ytterligare ett eller fler år. Det låter ju ganska extremt och det är väl det som är poängen. Normalt (alltså innan jag blev nyfrälst som spardrottning) så lägger jag kanske i snitt 1500-2000 kr i månaden på kläder till mig själv. Kan säkert låta mycket för vissa och lite för andra. Utan att flukta allt för mycket i garderoben så är jag övertygad om att jag klarar mig på de kläder jag äger i minst 1 år. Det är egentligen befängt att köpa mer kläder både ur ekonomisk synvinkel och ur miljösynpunkt. Detta är en lämplig utmaning för att visa mig själv att nu är det allvar. Slut på att vara ett konsumentfår som följer flocken. Från och med nu så är det alltså totalt köpstopp på kläder till mig i 1 år (ja detta gäller även skor). Barnens kläder ska jag fundera lite på, det får bli ett eget kapitel. Och förstås, det finns även en man i bilden och han hanterar sina egna klädinköp med de pengar som inte är i den gemensamma potten. Vi finner att det för husfriden är bäst med en stor gemensam pott och varsin mindre egen pott som man kan spendera/spara bäst man vill. 

Kan tilläggas att jag med stor fasa ett flertal gånger har plockat upp manskläder ur hushållssoporna. Dessa har jag sedan 1) sålt med god vinst, 2) skänkt till välgörenhet, 3) tvättat/lagat och lagt tillbaka i garderoben - ingen märkte något (tror jag iallafall). Mooahahaha!

Må gott!
Mvh Spardrottningen