Tisdagstankar om 4%-regeln


 Tisdagstankar om 4%-regeln. Hur mycket pengar behöver man för att sluta arbeta och aldrig mer tjäna en krona i sitt liv? Det är den frågan som 4%-regeln försöker besvara. Kortfattat så innebär 4%-regeln att man kan ta ut 4% av sitt sparkapital varje år utan att riskera att pengarna tar slut. Förutsatt att de är diversifierat investerade, till exempel i indexfonder. Det är samma sak som att man behöver ett sparkapital motsvarande 25 gånger sina årliga utgifter. Har man det kapitalet så kan man enligt en studie (Trinity-studien) sannolikt leva på avkastningen från kapitalet resten av livet. Jag lärde mig om 4%-regeln genom gudfadern Mr Money Mustache i bland annat det här inlägget. 

Den senaste veckan har jag mycket att göra och lite tid. Det har varit tidspress och viss psykisk stress. Eftersom jag visste att det var för en begränsad tid och att det skulle komma en lugnare vecka sedan så kändes det ändå okej. Värre när man inte ser något slut på situationen. Det som alltid händer mig när jag har för mycket att göra är att jag utvecklar någon form av tunnelseende och fokus på att ta mig igenom. Det innebär att allt annat blir lidande. Jag glömmer lägga ner frukt till barnen, missar att svara folk som skickar sms, tvättkorgen flödar över och kylskåpet gapar tomt. 

För någon dag sedan lättade det lite och jag har nu ägnat lite tid åt att ta det lugnt och fundera på det här med hur mycket pengar jag egentligen behöver. 4%-regeln är ju väldigt tilltalande eftersom det är relativt lätt att med hjälp av den komma fram till en summa. Har jag till exempel årliga utgifter på 200000 kronor så behöver jag 5 miljoner kronor (200000*25). Lätt som en plätt. Eller?

Det beror förstås lite på hur och vad man räknar in i kapitalet. Jag tänker till exempel att det inte alltid är lämpligt att räkna in värdet på den egna bostaden. Om man tänker sälja den och investera pengarna så kanske den går att räkna in men om man tänker sig att bo kvar även efter att man slutat jobba så är det mer rätt att exkludera den. 

Jag förhåller mig själv inte särskilt strikt till 4%-regeln, även om den ger mig någon form av riktning. Om vi skulle sälja huset och fritidsboendet så skulle vi nog redan ha tillräckligt för att möta 4%-regeln. Men eftersom vi inte har några sådana intentioner just nu så räknar jag inte med dessa tillgångar (däremot är det ju skönt att veta att de finns ifall något obehagligt träffar fläkten).

Eftersom 4%-regeln är designad för att kunna möta dåliga tider och otur i timing, till exempel att man råkar dra sig tillbaka precis innan en rejäl börskrasch, så är det troligt att man dör med en väldigt stor portfölj om man tillämpar den. Att man helt enkelt har sparat ihop "för mycket", eller i alla fall mer än man behöver. Det kanske inte gör något om man ändå är nöjd med resan på vägen och det jobb man lägger ner för att spara ihop pengarna. Men om man räknar dagarna tills man kan säga upp sig så är det inte lika kul att slita några år extra om det inte behövs. 

Ytterligare en sak att beakta är att 4%-regeln utgår från att man inte tjänar en enda krona till i hela sitt liv. Inte ens pension. Nu vet jag ju inte hur pensionsutbetalningarna ser ut om 20-25 år när jag själv kommer upp i den åldern men jag räknar ändå med att få någon form av pension. Dessutom har jag som de flesta andra en del tjänstepension. Därmed känns det för mig som för mycket hängslen och livrem att gå efter 4%-regeln. Jag tänker istället att jag behöver en tillräckligt stor summa för att brygga mellan tiden jag slutar jobba tills jag är 65 år. Det är inte hela världen att nalla lite av sparkapitalet, särskilt inte om man sitter på en fastighet som går att sälja vid behov. 

Dessutom så räknar jag med att alltid, eller åtminstone tills jag är gammal, tjäna lite extra slantar här och där. Det går att göra lite gig-jobb och liknande om det behövs. Inte hela världen för min del. 

Min poäng med ovanstående är att man inte ska stirra sig blind på summan som 4%-regeln ger utan istället beakta sin egen unika situation och vilka alternativ man har. Det är en upplyftande tanke som kan göra resan mot ekonomisk frihet lite kortare och roligare, om än lite mer riskfylld. 


Hur förhåller du dig till 4%-regeln?



  


Boktips - Det är vi som är klimatet



Boktips - Det är vi som är klimatet - hur man räddar världen av Jonathan Safran Foer.

Jag vet att jag är ute på lite djupt vatten nu med den här bokrekommendationen men jag skriver den ändå. Det är långt ifrån alla som skulle gilla boken. Vilket förstås är helt i sin ordning. Men jag tycker ändå att alla borde läsa den, som jag skrev i det här inlägget

Boken börjar med lite allmän bakgrund blandat med lite filosofiska tankar och historieberättande samt fakta om utsläpp och miljöpåverkan. Allt i lättläst form och korta kapitel. Det är först på sidan 72 som det kommer in något om djuruppfödningens inverkan på miljön och att de flesta skulle behöva göra förändringar i vilken mat vi konsumerar. Författaren beskriver hur han själv brottas med viljan att göra förändringar för att minska klimatpåverkan samtidigt som det är svårt att känna klimatkrisen. Det är ett allt för abstrakt hot för att vi ska förändra vårt beteende. 

"Miljökrisen är en universell upplevelse, men den känns ändå inte som en händelse vi är med om." citat från "Det är vi som är klimatet" av Jonathan Safran Foer

När jag läste boken fick jag verkligen en känsla av att jag måste göra vad jag kan. Även om det känns lite hopplöst och verkningslöst när man bara är en enda person bland miljarder. Men det är inget argument att gömma sig bakom. Jag gillar att boken uppmanar var och en att göra det den kan, det går inte bara att sitta och vänta på politiker och beslut på makronivå. 

Boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv och jag inbillar mig att vår djuruppfödning inte är riktigt lika illa som deras är och att vi inte äter lika mycket kött. Inte heller åker vi lika mycket bil. Men det ändrar inte faktum att även de flesta svenskar borde dra ner på sin konsumtion av animaliska produkter och köra minde bil. Boken förespråkar inte att alla ska bli veganer, förmodligen ser författaren det orimliga i det. Författaren förespråkar istället att alla drar ner, till exempel inte äter några animaliska produkter till frukost och lunch.

Det kan vara svårt att uppskatta hur miljövänliga olika livsmedel är. För att underlätta en jämförelse så har WWF en klimatkalkylator där man kan få en bild av hur mycket utsläpp en måltid bidrar till. Det är förstås ett förenklat verktyg och alla ingredienser finns inte. Men jag tycker den ger en bra fingervisning i alla fall. Ytterligare information och tips om hur man kan minska sin miljöpåverkan finns här på WWFs sida.

Precis som med tips om att minska sin konsumtion i allmänhet så tycker jag att det här tipset går väl ihop med en strävan mot FI. Ibland hör jag personer som sällan äter vegetariskt säga att "det är så dyrt med vegetariskt". Men detta är en missuppfattning. Förmodligen har man köpt någon dyr specialprodukt, kanske ett halvfabrikat (som inte alltid är så miljövänligt även om det är vegetariskt) eller så har man köpt allt det man brukade köpa PLUS något vegetariskt. Det går att laga utmärkt växtbaserad mat till en billig peng. Portionen under tian har väldigt bra tips och det finns massor av recept där ute att testa. 

För att återgå till boken så gillar jag inte riktigt att den är så pessimistisk, eller realistisk, hur man nu väljer att se på det. Man får känslan av (eftersom det står så) att det mesta redan är förlorat (korallrev, regnskog etc.) och att det nu bara handlar om att rädda det som räddas kan. Det är deprimerande och jag hoppas boken har fel. Men jag är rädd att den kanske inte har det.  

Förmodligen är det främst de som redan funderar mycket över sådana här frågor som kan tänka sig att läsa boken. Men jag rekommenderar särskilt dig som inte är så intresserad att läsa den, det kan vara en ögonöppnare.


Har du läst den och vad tycker du?


Tisdagstankar om vardagslyx


Små saker som kan förändra en hel dag till det bättre är stunder av vardagslyx. 

Tisdagstankar om vardagslyx. Har du någon gång hört folk säga saker i stil med "man måste ha någon liten resa senare i höst att se fram emot" eller "vi har bokat en weekend i xxx för att komma bort så vi klarar oss igenom hösten"? Kanske har du själv sagt eller tänkt liknande. Det har säkert jag också. 

Men hur vore det att även försöka njuta av de små ögonblicken varje dag? Det är ju inget fel att ha en resa eller rolig händelse att se fram emot men det jag vänder mig emot är sättet det ofta uttrycks på. Som att det är något livsnödvändigt som får en att ta sig igenom den gråa vardagen. För mig är det inte tillräckligt att ha en vecka eller weekend per halvår att längta till. Den tar snabbt slut och så ska man börja längta till nästa avlägsna hållpunkt. Nej tack.

Då avstår jag hellre resan och har det vardagsbra varje dag istället. Jag gillar i och för sig att resa och gör gärna det men det är inte bra för plånboken och inte bra för miljön. Det är de två främsta anledningarna till att vi inte har varit på semester utomlands de senaste åren. Vi har prioriterat att lägga våra semestrar i Sverige och tagit oss tid att vara långa perioder i fritidshuset och även att besöka familjen. Det har varit toppen och jag har inte saknat utlandsresorna nämnvärt. Det blir säkert någon utlandsresa kommande åren men då ska den vara väl genomtänkt och något vi verkligen vill göra. Inte bara en flykt från vardagen.

Hur gör man då för att kunna njuta av vardagen? Jag har upplevt både tider där vardagen är härlig och att tider av en hemsk vardag där varje dag är en kamp. Det kan vara ganska små saker som avgör ifall en dag känns bra eller dålig (ibland kan såklart hemska saker utanför vår kontroll hända men det är inte sådana tider jag pratar om). Små saker som kan förändra en hel dag till det bättre är stunder av vardagslyx. För mig är det till exempel:

  • Att ta sig tid att njuta av den första koppen kaffe på morgonen. I lugn och ro medan man läser en bok, en blogg eller skriver i dagboken. Tänka på hur lyxigt det är att kunna gå upp och brygga sig en kopp kaffe med rent vatten och elektricitet. Det är inte alla förunnat.
  • Att gå en promenad mitt på dagen, gärna i skogen. Antingen ensam eller med min andra hälft. Känna lukterna, höra ljuden och bara njuta av att kunna göra det. 
  • Att göra yoga en stund varje dag. 
  • Att göra något med barnen. Spela fotboll eller måla tillsammans. Utan att titta på klockan.
  • Att läsa en bok eller se på en film på kvällen.  
  • Att prata en stund med en vän eller en förälder.
  • Att baka gott bröd och äta när det fortfarande är varmt.
  • Att ta en dusch på kvällen och ägna en stund åt att pyssla om naglar och hud. Känna hur lyxigt det är med varmt vatten och hudkräm.

Jag kan komma på många fler punkter och du har säkert andra punkter på din lista. Men alla kan ganska snabbt komma på vad som är vardagslyx för just dem. Det är så otroligt lätt att ta ovanstående saker för givet, det är så man som människa fungerar. Det är först när man inte längre har något som man saknar det. Men jag tycker att jag uppskattar dessa saker mer när jag har tid att reflektera. 

För att ha tid att reflektera så måste jag ha lite luft i schemat. Sakta men säkert har jag de senaste tre åren byggt om och börjat designa ett liv som går mer i linje med mina önskningar. För att kunna ha ökade valmöjligheter är det viktigt med besparingar och det är tack vare att jag hittade FIRE som jag har kunnat göra förändringar på relativt kort tid. Jag är långt ifrån framme än men det går åt rätt håll. Nu har jag betydligt lättare att ta tillvara på stunder av vardagslyx och känna mig tillfreds med tillvaron. I mitt fall var det att jag tidigare arbetade för hårt för en karriär som jag insåg att jag inte ens ville ha. För dig kanske det är något annat. 

Vad är vardagslyx för dig och tar du dig tid att njuta av det?


Boktips - Rich dad Poor dad


 

Rich dad Poor dad - Vägen till ekonomisk framgång av Robert T. Kiyosaki är en av de första böckerna om privatekonomi jag läste. Jag läste den i början 2000-talet, ungefär samtidigt som jag kom över Vägen till ekonomisk frihet av Bodo Schäfer.

Bokens innehåll

Författaren beskriver i boken hur han hade två pappor, en fattig och en rik. Jag tolkar det som att den "rika pappan" egentligen var en kompis pappa som blev en mentor och att den "fattiga pappan" var hans far som han växte upp med. Författaren märkte snabbt att de båda fädernas råd kring ekonomi ofta skilde sig helt och hållet. 

Den fattiga pappan pekade ofta på yttre omständigheter som gjorde att de inte hade så mycket pengar, som till exempel höga skatter. Den fattiga pappan var också övertygad om att det man skulle göra för att lyckas var att arbeta hårt, se till att ha bra anställningstrygghet och pensionsförmåner så att man blev omhändertagen när man blev gammal. Den rika pappan var en entreprenör och fokuserade istället på hur man skapar affärsmöjligheter och investeringar som arbetar för en. 

I boken presenteras grundläggande principer för hur man lär sig att få pengar att arbeta för en istället för att arbeta för pengar. Det är ett stort fokus på fastighetsinvesteringar men även andra typer av investeringar behandlas.

 "Ämnet pengar finns inte i skolorna. Där fokuserar man på akademiska och yrkesmässiga kunskaper, men inte på ekonomiska sådana" Robert T. Kiyosaki, Rich dad Poor dad

Mina tankar om boken

Jag tycker boken är bra och läsvärd och det var kul att gå igenom den nu igen när jag skulle skriva det här inlägget, eftersom det var länge sedan jag läste den. 

Man kan ju undra varför jag inte tog till mig tipsen från boken lite bättre redan för 18 år sedan, eftersom jag läste den så tidigt. Den bästa förklaring till det jag kan åstadkomma finns i det här inlägget

Boken har ganska många år på nacken (1997-1998) och det kan märkas i vissa delar, till exempel när investeringsprodukter beskrivs. Men större delen av boken handlar mer om att ha rätt inställning och filosofi när det gäller hur man handskas med pengar och det har inte förändrats. När det gäller sådana grundläggande principer som att man ska betala sig själv först (spara) så är principen densamma nu som för tusen år sedan. 

Boken innehåller 6 lektioner om pengar som alla är intressanta, till exempel "Arbeta för att lära dig - arbeta inte för pengar". Jag gillar även särskilt kapitlet "Att sätta igång" med tio konkreta tips, till exempel att göra dagliga val kring hur vi spenderar våra pengar och vår tid.

Sammanfattningsvis så tycker jag Rich dad Poor dad är en klassiker som håller än idag.

Vad tycker du om den?


Tisdagstankar om livspusslet


Tisdagstankar om livspusslet

De senaste dagarna har jag hört och läst ordet livspusslet flera gånger. Nu senast damp det ner som reklam i brevlådan (trots att vi har ej reklam på brevlådan). "Vi löser livspusslet - kontakta oss". Den här gången var det reklam för en barnvaktstjänst men det kunde lika gärna ha varit en städtjänst, trädgårdstjänst eller hemkörning av mat. 

Jag tror inte ens att ordet livspusslet fanns när jag var liten. Var folk verkligen så stressade på den tiden? Sjukskrivningstalen tyder nog på att de inte var det. 

"Säkra en lugnare vardag inför hösten"

Så lockar reklambladets baksida. Inget fel i dessa tjänster såklart. Vi har själva haft både hemkörning av mat och städhjälp. Det senare var innan jag hittade Mister Money Mustache för då var städhjälpen bland det första som rök. Jag tycker att det är jättebra att tjänsterna finns och det kan verkligen vara en hjälp i vardagen. Dessutom så skapas ju jobb.

Så jag har inget principiellt mot dessa tjänster, inte alls. Det som jag däremot reflekterar över är att jag inte vill ha det livet där jag själv jobbar jobbar jobbar för att sedan betala någon annan att hämta mina barn, läsa läxor med dem, städa mitt hus, ta hand om min trädgård och köra hem min mat. 

Jag vill hellre ha tiden att göra de sakerna själv. Okej, mathemkörning är väldigt skönt att slippa. Men även att handla går an om man gör det när det är lite folk och utan stress. Så jag vill lyfta ett alternativt sätt att lösa livspusslet. Istället för att köpa dig ur det - skapa mer tid. 

Jag har tidigare ofta stressat från jobbet till barnhämtning med andan i halsen. Tagit ett sista telefonsamtal utanför förskolan och kollat mailen. Sedan kämpat för att inte visa stressen när jag hämtar de små älsklingarna och behärskat impulsen att ta upp telefonen och kolla mailen igen, åtminstone den första timmen från att jag hämtat. Det är inte så lätt att njuta av upplevelsen då. 

Nuförtiden har jag trappat ner och kan oftast hämta i lugn och ro. Kanske behöver jag skicka något mail eller jobba lite senare på kvällen men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det går att ta små steg i rätt riktning och ofta kan man styra mer än man tror. Man kanske inte behöver arbeta 110 procent, det kanske räcker med 80 procent.  När man har tillräckligt stort kapital kanske det är läge att gå ner till 50 procent. 

Eftersom jag inte orkar jobba järnet tills jag har tillräckligt stort kapital att leva av så kommer jag välja flamingo-FI eller Barista-FI som är ungefär samma sak. Det bästa med det är att jag inte behöver vänta tills barnen är stora innan jag har mer tid för dem. Jag kan ta mig tiden och till och med njuta av att handla mat, dammsuga och annat som tidigare bara var en plåga att pressa in i ett redan späckat schema.

Den onda cirkeln

Det förbryllar mig att många av de vänner och bekanta som klagar mest på livspusslet själva bränner otroligt mycket pengar istället för att försöka vända sin situation. 

Det kanske är en naturlig första tanke att man tycker lite synd om sig själv för att man sliter så hårt och därför måste man unna sig saker. Särskilt när helgen kommer. Man är så trött så man orkar inte bry sig om att dra ner på sin miljömässigt och ekonomiskt ohållbara konsumtion utan drar en tur till shoppingcentret. Kanske dövar man det dåliga samvetet med att källsortera alla förpackningar från shoppandet. Kanske. Eller så åker de direkt ner i soptunnan, man är för trött för att bry sig. Snart är det måndag morgon igen och ångesten börjar redan lördag eftermiddag. Och så fortsätter den onda cirkeln. 

Den goda cirkeln

Jag har sedan en tid tillbaka försökt att sluta klaga på livspusslet och hur upptagen jag är. Jag försöker att istället aktivt välja bort saker för att skapa mer tid och frihet. Två saker som har gjort stor skillnad är att jobba mindre och att köpa mindre saker. Jag lade betydligt mer tid på inköp än vad jag förstod tidigare. 

Att jobba mindre leder oftast till mindre pengar i lönekuvertet. Men om man inte köper lika mycket så behöver man inte heller lika mycket pengar och därmed kan man jobba mindre. Det är en god cirkel. Jag inser att det här är lite lyxproblem och att alla inte har samma möjligheter. Men väldigt många i Sverige har det.


Vad är dina tankar om livspusslet?

Månadsuppföljning augusti 2021


 

Jag måste erkänna att jag inte är så bra på månadsuppföljningar. Det var en av de grejerna jag tänkte att jag skulle bli bättre på när jag hade kick off för hösten

De två sakerna jag följer mest frekvent i mitt excelark (eller snarare Google kalkylark) är hur mitt sparkapital förändras och hur mycket jag har sparat varje månad. Det som haltar lite mer i uppföljning är exakt hur mycket jag och familjen spenderar på olika saker. Jag har förstås en bra uppfattning hur mycket pengar som går ut varje månad men följer inte upp detaljerna så ofta. 

En sak som komplicerar uppföljningen men förenklar vårt liv är att vi har delvis separata ekonomier. Det är en blessing, jag säger bara det. I alla fall när man har olika uppfattning om vad man ska göra med sina pengar. Jag tycker att de ska sparas för att bygga frihetsmaskin medan min andra hälft inte tycker det verkar vara så spännande.  

Sättet vi hanterar det är att vi varje månad sätter in en summa till ett gemensamt konto. Därifrån dras räkningar och andra gemensamma utgifter. Det som ofta händer är att dessa pengar tar slut en bit in i månaden och därefter får man betala mat och annat från våra privata konton. Jag menar att pengarna på det gemensamma kontot skulle räcka hela månaden ifall vi bara köpte det nödvändigaste, men så är alltså uppenbarligen inte fallet. 

Hur som haver, det här försvårar uppföljningen lite eftersom man kan fundera hur man ska räkna på utgifterna. En del utgifter som hör till hushållet går direkt från min mans konto och dessa följer jag förstås inte upp. Jag väljer därför att fokusera på det som går ut från det gemensamma kontot och från mina egna konton.

En annan fråga är ju vilka tidsperioder man följer? Kalendermånad eller lönemånad? Jag väljer "lönemånad", det vill säga från den 25:e till den 24:e. Det blir mest rätt för min del, särskilt eftersom en del räkningar dras den 1:a i månaden. Egentligen spelar det ingen roll vilket av sätten man väljer, bara man är konsekvent. 

Så - hur gick det då i augusti (det vill säga 25 juli till 24 augusti)? Både bra och dåligt måste jag säga. Sparkvoten är inte tillräckligt hög beroende på diverse semesterrelaterade utlägg, CSN-månad och lite annat. Men det blev ändå 12000 kronor in på ISKen och 1000 kronor till sparkonto. Vad som var trevligt var att portföljen ökade med över 14000 kronor i värdeförändring. Jag vet att alla månader och år inte ser ut som det gjort hittills på börsen under 2021 men det är verkligen otroligt vad snabbt kapitalet har ökat under året. Det är nu drygt tre år sedan jag började spara på allvar, jag menar mer än ett par tusenlappar i månaden, och nu börjar jag verkligen se resultatet av det vilket är väldigt motiverande. Varför gjorde jag det inte tidigare? Nej stopp, så får man inte tänka. Ingen idé att älta gamla misstag. Fokusera framåt och lär av nya misstag istället.


Hur gick sparandet i augusti för din del? 



Boktips - 5 am club



Boken som får dig att gå upp tidigt på morgonen. 5 AM CLUB - Äg din morgon förändra ditt liv av Robin Sharma.

Det här är en bok som jag har hört talas om och tänkt att jag ska läsa. Jag gillar ju morgonstunden. 

Jag måste säga att boken var inte vad jag hade förväntat mig. Den var inte annorlunda på ett dåligt sätt, bara annorlunda jämfört med min förväntan. Den är skriven som en roman eller i alla fall som en sammanhängande historia med huvudpersoner, inte som en faktabok. 

Bokens budskap är hur man förändrar och förbättrar sitt liv genom att gå upp klockan fem på morgonen. Då har man den första timmen för sig själv och av den timmen ska man ägna 20 minuter vardera åt träning, meditation och personlig utveckling. 

Författaren låter oss följa tre huvudpersoner där den ena är en omåttligt rik, generös och excentrisk vägledare åt de övriga två. Han lär dem om 5 am club och hur de ska ta makten över sina liv. Allt är sammanvävt och historien flyter bra. Ibland är dialogen något märklig och det förekommer långa stycken som nästan blir som monologer från vägledaren. Men jag tycker inte det störde och funkar faktiskt riktigt bra i den här boken. Vägledaren menar att det är just vanan att gå upp klockan fem på morgonen som har gjort honom rik och även lycklig. Det har alltså har åstadkommits genom den personliga utveckling han hinner med under morgontimmen. 

Boken inspirerade mig att börja gå upp klockan fem på morgonen och inleda med träning. Det stod att det tar 66 dagar att cementera en ny vana så jag började räkna dagarna jag lyckades gå upp klockan fem. Jag klarade 66 dagar! Med något undantag där jag gick upp klockan sex istället. Den största vinsten var att jag från dag ett lyckades ta mig ur mitt kraftiga snooze-beroende. Jag hade kommit in i en väldigt dålig vana att snooza minst 5-6 gånger varje dag (vilket ofta innebar över en timmes snoozning). Väldigt skönt att sluta med den vanan, snooze-knappen är ett djäfvulskt påfund. 

Dessutom så blir jag pigg av att gå upp tidigt. Nackdelen är förstås att man måste gå och lägga sig senast klockan 22, annars blir det för lite sömn. Det är inte helt populärt i sociala sammanhang att stelt hålla sig till klockan 22 så ibland måste jag tumma lite på den tiden. 

Tyvärr har sommaren varit en period av oreda i tiderna och därför har jag trots att jag klarade de 66 dagarna inte hållit ihop vanan hela sommaren. Men nu när terminen har börjat igen så har jag återupptagit den. 


Har du läst boken och vad tyckte du?


Tisdagstankar om 4%-regeln

 Tisdagstankar om 4%-regeln. Hur mycket pengar behöver man för att sluta arbeta och aldrig mer tjäna en krona i sitt liv? Det är den frågan ...