Vem gillar att arbeta hemifrån?


Jag har länge funderat över detta med att arbeta hemifrån. Det har alltid varit min dröm att ha ett jobb där jag kan arbeta hemifrån, helst jämt men iallafall några dagar i veckan. Den drömmen fanns redan i 20-årsåldern men har förstärkts kraftigt det senaste decenniet med barn, villa i förorten och allmänt livspussel. Ni som är där vet nog vad jag menar.

Plötsligt händer det. Vidriga och otäcka Corona-viruset slår till och vips ska alla som kan jobba hemma. Det är en direkt uppmaning från arbetsgivaren och plötsligt sitter alla som har möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter hemma och jobbar. Det är videomöten, konferenssamtal och gud vet allt. Tekniken fungerar utmärkt och alla är nöjda och glada. Eller?

Nja, det visar sig att riktigt så är det inte, iallafall inte där jag jobbar. Tekniken fungerar visserligen utmärkt och det verkar som att alla lyckas genomföra sina arbetsuppgifter, till och med effektivare än vanligt för många. Även kundmöten och försäljning verkar fungera bra på distans i min bransch och enda problemet (förutom fara för liv och hälsa på grund av läskigt virus) borde vara en viss osäkerhet i vad som händer i marknaden framöver. Det är självklart ett orosmoment vilket jag har full förståelse för och jag kan själv känna av en viss oro för framtiden och för nära och kära. Så långt är jag med. 

Men det finns något jag inte riktigt förstår: Alla verkar inte gilla att jobba hemifrån. Jag förstår att det verkar lite korkat oförutseende att inte tänka på detta tidigare men tanken har liksom aldrig slagit mig eftersom jag själv ser så många fördelar med det och inga egentliga nackdelar. Men i varje konversation jag har med kollegor och chefer de senaste 6 veckorna så är det någon som poängterar hur trååååkigt det är att sitta hemma och jobba. Man får ju inte träffa sina kolleeegor och saknar sina kuuunder. När det först annonserades att vi skulle stanna hemma och jobba så var det många som försökte kringgå det och hitta anledningar att åka in till kontoret. En del var nästan i chock och många verkade tappa motivation. Jag stod som ett frågetecken, vad höll de på med? Många har också klagat på ergonomiska problem med hemarbete. Personer som inte ens är i närheten av 30 år klagar efter 2-3 dagar på ryggproblem och nackproblem och psykiska problem över att inte få åka till kontoret och träffa sina kollegor. EFTER 2-3 DAGAR!

Jag ber om ursäkt att jag raljerar lite men det här är faktiskt svårt för mig att ta in. Jag blir också lite provocerad att folk har så svårt att ta lite samhällsansvar för att minska smittspridningen. Även om någon nu tycker det är tråkigt att sitta hemma så kan man tänka på alla hjältar som arbetar i vården just nu. De kan inte välja att jobba hemifrån. De åker till jobbet varje dag och riskerar sina liv. Vad är vår uppoffring jämfört med deras? Alla som avstår att åka till kontoret och avstår att åka med kollektivtrafiken bidrar till minskad smittspridning och det är väl ändå det minsta man kan bidra med om man har möjlighet.

Några personer envisas med att efterfråga när vi kan få tag i tester för att testa om man har haft viruset "så att man kan åka tillbaka till kontoret sen". Det här var några veckor sen jag hörde senast och jag höll på att smälla av. Hur egoistisk kan man bli? När inte ens vårdpersonal och personal på äldreboenden som är i stort behov av tester kan få tag i tillräckligt många, hur kan man då tycka att vanliga kontorsarbetare som kan utföra sina arbetsuppgifter hemifrån ska knuffa sig före för att skaffa dessa tester?! Som tur är så förstår företagsledningen detta och inga försök görs för att få tag i tester.

Hur som helst, det jag egentligen tänkte få fram här var hur olika vi är och att alla faktiskt inte gillar att arbeta hemifrån. Det känns nästan som att jag är den enda i min bekantskapskrets som föredrar det. Jag har de senaste 6 veckorna pratat med åtskilliga personer, mest kollegor men även vänner och bekanta som jobbar hemma nu. Inte EN ENDA person har erkänt eller påstått att de gillar att jobba hemifrån. Några har vält nämnt att det finns lite fördelar men ingen har sagt att de alltid skulle vilja jobba hemifrån och den huvudsakliga anledningen som folk anger är - håll i er - att det är tråkigt. Men när jag lyssnar på Choose FI så pratas det mycket om hur alla människor vill jobba hemifrån. De sa härom dagen att "How can I work from home" är en av de mest sökta fraserna på nätet. Har ingen källa på vad de baserar det påstående på men så sa de. Det sägs också att vi post-Corona kommer få se mer och mer människor som väljer och får igenom att arbeta hemifrån eftersom det bevisligen går. Det sista tror jag absolut är sant men jag undrar var alla dessa människor som gillar att jobba hemma håller hus, de verkar svåra att få tag på. Här är mina teorier om varför det är så:
  1. Det är många fler av dem jag har pratat med som egentligen gillar det men inte vill erkänna det. Det kanske verkar slött och som att man saknar ambitioner. Grupptrycket får dem helt enkelt att låtsas som att de tycker det är tråkigt att arbeta hemma.
  2. Jag har en bekantskapskrets som huvudsakligen består av personer som inte liknar mig. Det är ju många jag har pratat med som arbetar på mitt jobb och där verkar finnas en särskild bias för personer som är väldigt extroverta och har stort behov av att ständigt omge sig med andra människor.
  3. Jag kommer inte på fler teorier just nu egentligen, bara kombinationer av ovanstående två.
Varför gillar jag att arbeta hemifrån då? Jo, det kan jag ganska lätt sätta fingret på:
  1. Jag slipper pendla fram och tillbaka vilket sparar mig 1,5-2 timmar om dagen. Restiden är visserligen inte helt icke produktiv, jag kan lyssna på podcasts eller jobba på vägen, åtminstone del av vägen.
  2.  Jag hinner med både mina arbetsuppgifter och att hålla huset i någorlunda skick, slänga in en tvätt och liknande. 
  3. Jag slipper slösa tid på onödiga möten och att småprata med folk (åtminstone är det mindre tid som går åt till detta). Förstår att detta troligtvis hamnar på minuslistan hos en mer extrovert person. 
  4. Det är skönt att inte få överflöd av intryck hela dagarna utan istället kunna fokusera på att få något gjort. 
  5. Jag kan gå promenader i skogen på lunchen.
  6. Jag sparar en pengar på att inte behöva köpa busskort.
  7. Behöver inte packa och komma ihåg att ta med lunchlåda.
  8. Om jag alltid hade arbetat hemma hade vi kunnat ha en hund.
Vad jag förstår finns det många studier som visar att vi blir mer produktiva och även nöjdare av att arbeta hemifrån. Till exempel så läste jag i Harward Business Review en artikel som hänvisar till en studie där resultatet visade att ett testgrupp som arbetade hemma i nio månader både blev mer produktiva, mer lojala och rapporterade högre tillfredsställelse med arbetet än andra. Dessutom beräknades arbetsgivaren spara stora summor per person som arbetade hemifrån i form av minskat behov av yta och möbler. Kan tilläggas att testgruppen själva hade valt att arbeta hemifrån så resultatet hade kunnat se annorlunda ut annars. På mitt jobb så har ju alla mer eller mindre tvingats arbeta hemifrån nu och då har motivationen hos många sjunkit. Artikeln tar även upp vilka typer av personer som gärna arbetar hemifrån och det är då ofta personer som är en bit in i sin karriär (jag tolkar detta som att man är över 30 år) och har familj, ett etablerat socialt liv och så vidare. Personer som är yngre, kanske singlar, och som inte har arbetat lika länge tenderar att ha mer socialt kopplat till arbetet och för dem blir det viktigare att vara på plats fysiskt. Det låter ju rimligt och min tanke är även att dessa yngre människor troligtvis bor sämre, eller iallafall mindre vilket gör att det är mindre lockande att sitta hemma i sin lilla 1:a hela dagarna. Min erfarenhet är dock att även äldre personer med familj klagar på hur tråkigt det är att vara hemma så resonemanget ger nog inte hela sanningen. 
Här är länken till artikeln förresten: To raise productivity let more employees work from home

Vore intressant att veta vad andra inom FIRE-rörelsen tycker om att arbeta hemifrån. Jag tänker mig att det är fler inom FIRE som tilltalas av det konceptet än genomsnittet, eller vad tror ni?



Tillbaka

Återkomst till bloggen i Coronatider

Äntligen har jag satt mig vid datorn för att skriva igen. Det var otroligt länge sen sist och jag har egentligen inga bra ursäkter annat än att livet kommit emellan. Nu är det dessa hemska Coronatider och som så många andra finner jag mig ha något mer tid än annars så kanske därav denna återkomst till bloggen. Vad kan då vara mer lämpligt än en tillbakablick till tidpunkten för bloggens början vilket också sammanföll med när jag kom i kontakt med FIRE-rörelsen för första gången.

Det är alltså i runda slängar två år sedan jag först blev introducerad till MMM, mer preciserat detta inlägg Getting rich - From zero to hero in one blog post och det förändrade mitt liv. Eller i alla fall var det början till en förändring av mitt liv. Att spara sig till ekonomiskt oberoende tar tid och tålamod. Jag är på inga sätt framme än men jag har kommit en bra bit på väg mot målet de senaste två åren. 

De mest övergripande förändringarna och utvecklingen är följande:
  • Vi har betalat av ett olyckligt konsumtionslån som jag skäms över att ens ha skaffat. Det fanns inga goda anledningar att vi tog detta, men nu är det iallafall borta sedan ett och ett halvt år. Lånet var satt på 10 år och vi betalade av det på cirka 2 år. Vi har även betalat av 50 000 kr av en privat skuld till föräldrarna samt genom löpande amorteringar minskat våra bolån med ungefär 150 000 kr.
  • Jag har ökat min sparkvot till ungefär 45 % av min årsinkomst netto från tidigare ungefär 5-10%. 
  • Jag har gått ner i arbetstid till 80 % trots ovanstående vilket ger mig mer tid till planering och ökad livskvalité. Med de höga marginalskatter vi har så är inkomstbortfallet netto inte så stort och det känns väldigt värt att byta pengar mot tid i det här fallet. Jag upplever inte att jag försakar något till följd av detta förutom de extra pengar som jag annars hade kunnat lägga på sparande.
  • Delvis till följd av ovanstående nedgång i tid så har jag kommit på vad jag vill ägna mig åt i framtiden, när jag blir stor. Det är inget jag kan göra redan nu då mitt nuvarande jobb inte alls är kompatibelt med sidosysslor men jag kan påbörja det i tanken.
  • Mitt sparkapital har ökat med ungefär 50 % vilket gör att jag har en viss ekonomisk trygghet om vi skulle drabbas av plötsligt inkomstbortfall.  
Ni kanske märker att jag ibland använder ordet "vi" och ibland "jag" och det beror helt enkelt på att vi har delvis delad ekonomi i hushållet. Jag har nog nämnt att min man inte har samma iver som jag att spara och sträva mot ekonomiskt oberoende och vi ser båda många fördelar med att ha det på det här sättet. Vi är nästan aldrig oense om pengar utan vi har en gemensam pott dit båda bidrar efter förmåga och resten av pengarna får var och en göra som den behagar med. För mig så innebär det att jag sparar nästan allt som inte går till den gemensamma kassan med undantag för busskort och enstaka middagar med vänner och andra sällsynta egna inköp. Varken busskort eller middag med vänner har dock varit aktuellt de senaste veckorna dock på grund av Corona och den situation vi nu befinner oss i.

Vad har jag då gett upp för att åstadkomma ovanstående? Egentligen inte mycket alls faktiskt. Jag kommer inte på något som har varit en stor uppoffring utan det är enkla saker, främst följande:
  • Matlåda på jobbet varje dag (kanske 1-2 undantag i månaden).
  • Ingen städhjälp
  • I princip inga klädköp. Jag införde köpstopp för kläder i ett år vilket jag skrev om i denna post Utmaningar del 1 Kläder och det lyckades jag faktiskt med. Nu har det ju snart gått 2 år sedan jag skrev det inlägget och första året köpte jag INGET. Senaste året har jag fortsatt på den linjen men köpt några få plagg, några begagnade och några på HM eller något liknande.
  • Cyklat mer istället för att åka bil på korta och halvkorta sträckor, till exempel till affären.  

Som synes är det inga stora uppoffringar och jag är väl medveten om att en verkligt frugal livsstil skulle innebära ytterligare mer omvälvande förändringar, som till exempel att flytta till ett billigare boende. Boendet är dock något som jag alltid tyckt det varit värt att lägga lite extra på även om jag förstår att det skulle vara möjligt att bo billigare och därmed nå målet snabbare. Den senaste tiden har jag dessutom spenderat väldigt mycket tid hemma och blivit än mer förtjust i vårt boende, både huset, trädgården och området. 

Jag har den senaste månaden utvecklat en ny rutin att ta en morgonpromenad i kvarteret och i skogen varje morgon innan resten av familjen har vaknat och när jag går den så lyssnar jag på Choose FI-podden Choosefi.com som är en av mina absoluta favoriter. Jag älskar verkligen mornarna och försöker gå upp så tidigt jag kan för att få mer ut av morgonen. Senaste tiden så har Choose FI haft extra sändningar varje vardag för att vara relevanta och följa den föränderliga världen i närtid. Nu tror jag de precis har gått över till kanske 3 dagar i veckan istället och det kanske är lika bra så man hinner med att lyssna på allt. Den här morgonrutinen har varit riktigt enkel att hålla nu när jag inte behöver transportera mig till jobbet lika ofta och jag finner att hemarbete har så otroligt många fördelar vilket jag ska skriva mer om i en annan post.  

Hur har du förflyttat dig mot ditt mål det senaste året?







Boktips - Lura hjärnan att spara

 Det var länge (kanske tre månader) sen jag läste en bok om sparande och ekonomi. Efter förra veckans insikt att jag hade bristande motivati...