Tisdagstankar om att ändra belöningssystem

Tisdagstankar om att ändra belöningssystem. Jag har tänkt på det där med hur olika vi är vad gäller vad som triggar en känsla av belöning eller känsla av välbefinnande. 

Vi har olika medfödda preferenser men det är också intressant hur lätt det är att omprogrammera sig. Det är i alla fall min bild. Jag baserar detta främst på att jämföra hur jag själv tänkte för fyra år sedan med hur jag tänker idag.

Nu cirka tre och ett halvt år efter att jag hittade MMM och FI så finner jag lika stort nöje i att rensa ut överflödiga saker som att köpa nya saker. Eller rättare sagt, jag finner betydligt större nöje i att rensa ut än att köpa nytt, eftersom det ger en mer bestående känsla av välbefinnande. 

Det är ofta små små förändringar i vanor som tillsammans adderar upp och under många års tid blir miljoner kronor på ISKen och mer fritid. Några exempel på hur jag förändrat mitt sätt att tänka. 

• Tidigare så prenumererade jag på en låda med smink/skönhetsprodukter som kom hem i ett paket varje månad. Det var som julafton när den kom och jättekul att öppna för att se vad paketet innehöll. Nu för tiden så får jag samma känsla av belöning varje gång jag städar ur badrumsskåpet och även när jag använder det som redan finns där. Jag slipper också få platsbrist av alla saker som ackumuleras.
• Tidigare så fick jag en liten (kortvarig) lyckokick av att klicka hem nya kläder eller köpa dem i en affär. Nu för tiden får jag ännu mer lyckokänsla av att stryka och hänga kläder fint i garderoben. Jag tar hand om dem bättre, putsar skorna och plockar ihop olika klädkombinationer för att använda det jag har. Då slipper man också den bittra eftersmaken av att ha köpt något man innerst inne vet att man inte riktigt behöver. 
• Jag prenumererade på olika typer av glossiga magasin. Jättekul när de kom i brevlådan och att bläddra igenom. Men sen samlades de i en hög som jag inte visste vad jag skulle göra med. Nu för tiden åker jag till biblioteket några gånger i månaden och älskar det. Kommer alltid hem med alldeles för många böcker men de kan jag ju lämna tillbaka sedan och det blir inte samma känsla av slöseri med resurser.
• Jag brukade tycka det var superlyxigt att köpa någon form av take away-kaffe. Nu tar jag istället med mig min egen termosmugg och njuter av hur enkelt och gott det är. Inte lika mycket slöseri på engångsmuggar och pengar.
• Jag brukade besöka delikatessaffärer och köpa hem delikatesser nästan varje fredag. Nu för tiden köper jag hem lite oliver och annat plock i den vanliga handlingen och slipper lägga tid och pengar på att besöka en specialaffär. Upplevelsen av fredagskänsla är densamma. 

Listan kan göras längre men poängen är att jag utan att knappt märka det har ändrat mitt sätt att tänka. De flesta jag känner är livrädda för att berövas någon form av vardagslyx - deprivation. Men när man väl provar att tänka och leva lite annorlunda så är det lätt. Eftersom de flesta av oss ändå lever i lyx och överflöd med alla tänkbara sätt att mäta. Det är klart att man någon gång då och då kan unna sig att handla i delikatessaffären eller handla ett nytt klädesplagg. Men det är smart att inte göra det på autopilot.

Har du ändrat ditt belöningssystem de senaste åren?

Tisdagstankar om smink och krämer

Tisdagstankar om smink och krämer. För drygt tre år sedan tog jag, inspirerad av Fru EB, det läskiga steget att sluta med mina dyra finkemprodukter. Jag skrev detta inlägg där jag funderade om jag skulle förvandlas till en padda. Trots denna farhåga så tyckte jag ändå att en besparing på drygt 2000 kr per år skulle vara värt risken. 

Jag kan så här tre år i efterhand konstatera att ingen padda finns i sikte. Det är överhuvudtaget svårt att utvärdera om min hud ser bättre, sämre eller likadan ut som den hade gjort efter tre år med de dyrare produkterna. Det jag däremot kan konstatera är att huden ser bättre ut efter perioder när jag har haft bra sömn, ätit bra och druckit mycket vatten. För några månader sen så gjorde jag daglig face yoga i en period och det vill jag mena också hade positiv effekt (varför i hela världen slutade jag?). Alltså är det bättre att satsa lite tid på att ta hand om sig själv istället för att köpa dyra krämer. 

Det var inte bara krämerna som drogs in där för tre år sedan. Jag slutade även i stor utsträckning att köpa smink vilket är en besparing på ytterligare drygt 1000 kronor per år. Jag är inte lika hardcore som Frugalwoods som skrivit att hon helt slutat med smink, men jag köper bara nytt om det gamla tar slut. Hittills så har jag under de tre åren införskaffat två mascara och två foundation, kanske 500 kronor totalt.

Det konstiga är att jag fortfarande har en hel del smink och krämer kvar sedan tidigare. Trots att jag inte har köpt nytt och dessutom försökt arbeta mig igenom det lager som finns. Jag blir glad när jag lyckas ta slut på någon liten förpackning eftersom det då blir mer plats i badrumsskåpen och lättare att hålla ordning. Tidigare så tyckte jag att våra badrumsskåp var alldeles för små och kollade efter en passande förvaringsmöbel till badrummet där jag kunde förvara finkemet. Men simsalabim så behövs det inte längre. Nu räcker det gott med det utrymme som finns och vi behöver inte köpa nya onödiga förvaringslösningar. 

Slutsatsen är att jag känner mig jättenöjd med att på tre år ha sparat och investerat cirka 10000 kronor som annars skulle ha gått till smink och krämer. Livskvalitén har minskat med 0 %. 

Har du något du kan spara in på som du om tre år kommer att känna dig nöjd med? 

Tisdagstankar om höstpepp

 

Höstpepp kan behövas ibland, även för oss som älskar hösten. 

Hösten innebär nystart och härliga promenader med korvgrillning och varm choklad. Stickade tröjor och mysiga kvällar framför brasan. Jag njuter av att kunna tända ljus och elda i kaminen tillsammans med familjen eller ensam med en kopp te och en bok. 

Men hösten innehåller också mörkare kvällar, regn, rusk och en känsla av att det är väldigt långt till sommaren. Jag kan tycka om detta, det är lite befriande med dåligt väder eftersom det då är "tillåtet" att stanna inne och göra inne-grejer. På sommaren blir det en sådan press att vara ute och ta tillvara på allt (även om jag verkligen gillar sommaren också).  

Jag brukar ofta vara full av energi i september och början av oktober men sen kan det bli lite segt. Särskilt så här i mitten av hösten så kan man behöva en energiboost eftersom semestern är över sedan länge och det är fortfarande långt kvar till julmyset. 

I år tänkte jag testa att delta i Flow summit 2021 som höstpepp. Det är en vecka med dagliga inspirationsmail och videos för personlig och andlig utveckling. Jag har inte varit med i detta tidigare och kanske är det inget vidare. Eller så är det jättebra, det får vi se. Eftersom det är gratis så tänker jag att det är värt att prova. Det startar på torsdag den 20 oktober så det finns fortfarande lite tid att registrera sig om någon mer är sugen på att vara med.  

Vad är dina bästa tips för höstpepp?

Tisdagstankar om att testa nya saker

Tisdagstankar om att testa nya saker. När man är liten är allt ett äventyr och man testar nya saker titt som tätt. Varje dag bjuder på nya möjligheter att lära sig och upptäcka. 

Som vuxen finns det fortfarande oändliga möjligheter att testa nya saker, lära sig och upptäcka men jag tror att det är lätt att livet börjar gå lite på rutin. Man kanske kämpar för att få ihop det ökända "vardagspusslet" och tanken på att prova något nytt finns inte alltid på kartan. Så har det i alla fall periodvis varit för mig. 

Men det behöver inte alltid vara något jättestort eller krävande man ska testa, som att hoppa fallskärm eller bestiga höga berg. Det kan även vara något mindre, som att gå en ny väg hem från jobbet, lära sig något nytt eller testa en ny sport. Tiden och orken man har för tillfället får på något sätt vara vägledande. 

Många inom FI-communityn verkar ha satsat på att lära sig nya färdigheter eller utveckla sina befintliga skills. Det är mycket DIY-hacks och sätt att tjäna extra pengar som uppdagar sig om man tar sig tid att utvecklas och prova nya saker. Jag tyckte förra veckans episod av Choose FI var intressant då de pratade om The Art Of The Career Pivot och att man måste skapa sig tid för att hitta vad man är intresserad av.

Det finns många positiva aspekter och följder av att testa nya saker. Till exempel nedanstående för att nämna några:

• Att prova något nytt vidgar ens perspektiv och rensar tankarna. Man får något nytt att rikta uppmärksamheten mot och det föder ofta nya idéer eller insikter. Man blir mer nyfiken och kreativ. Jag läser för närvarande en ny bok av Ulrica Norberg som heter "NYFIKEN - Väck ditt inre geni" där det argumenteras för att nyfikenheten är en våra största tillgångar som människor. 
• Man kan träffa nya människor som man annars inte hade mött. Kanske likasinnade, kanske inte.
• Att pröva nya saker ökar ens comfort zone. Om man bara gör saker man är bekväm med och håller sig hemma i tryggheten så är risken att comfort zone istället minskar (lätt hänt när man isolerat sig hemma på grund av pandemi också). 

Härom veckan kände jag att det var dags att testa något nytt så jag tog sats och anmälde mig till en sport som jag alltid har tyckt verkar kul men aldrig har provat. Nu har jag gått några gånger och tycker det är jätteroligt. Jag går från träningen fylld av energi och har även fått kontakt med några trevliga personer som jag inte kände sedan tidigare. Som James Clear skrev i sitt senaste nyhetsbrev: 

"The antidote to a bad day is a good workout".

När testade du något nytt senast och hur kändes det?

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe

 

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe. Inspirerad av inlägg bland annat från Fru EB, Minimalisterna och Cosmonomics har jag sedan i slutet av sommaren planerat att göra en capsule wardrobe nu till hösten. Jag har alldeles för mycket kläder i garderoben och det gör det svårt att hålla ordning och svårare att hitta saker att ha på sig. Dessutom rimmar det illa med den minimalistiska inställning jag säger mig ha.

Varför har jag så mycket kläder?

Den frågan ställer jag mig alltid när jag är i garderoben och stökar. Är jag en horder? Nej, riktigt så illa är det nog inte men min garderob har inte kunnat beskrivas som minimalistisk på något sätt. Jag är ganska osentimental till att rensa ut diverse saker på andra områden men när det kommer till kläderna blir det alltid svårt. 

Som jag har skrivit om tidigare så har jag i princip inte köpt några kläder de senaste tre åren. Ändå flödar garderoben över. Det beror mest på att jag redan innan hade för mycket och att jag inte har varit bra på att ta bort saker. Dessutom så har det fyllts på av gåvor från en släkting som hade kommit över en utrensad garderob med supersnygga kläder. Dessa fick jag gratis och kunde inte låta bli att ta emot istället för att lägga i insamlingen. 

Rensningen

Så i helgen skulle det ske. Jag tog bort alla sommarkläder och la dem snyggt och prydligt i lådor. Rensning av dessa får ske till våren. Jag tog fram alla höstkläder och tittade på dem plagg för plagg. Tanken var att lägga dem i tre högar. En som skulle in i garderoben, en som skulle tillbaka in i lådan och en till sälj/skänk. Eftersom jag har svårt att göra mig av med allt men ändå vill ha en slimmad garderob att välja från så tänker jag att jag kan "fuska" och ha en utvald capsule wardrobe i garderoben och ytterligare lite plagg undanstoppade. Då kan de få ingå i nästa års capsule wardrobe. 

Jag genomförde detta och kände mig till en början nöjd med att flera kartonger åkte tillbaka ut i förrådet. Sälj/skänka-högen blev däremot inte så stor som jag hade hoppats. Där hamnade nästan bara sådant som jag inte fysiskt kan ha längre. Jag gillar ju de flesta andra kläderna, det är därför jag har köpt dem en gång i tiden.

Problemet

Jag hade sett framför mig att jag skulle landa i en stilfull och välbalanserad minimalistisk garderob. Det gjorde jag inte. Även om det säkert är 30-40 % mindre kläder i den än det har varit tidigare så ser jag tydligt att det inte är en capsule wardrobe. Jag verkar ha svårigheter att hålla mig enhetligt till några utvalda färger. Det spretar åt både det rosa, gröna, lila och röda hållet. Jag är inte särskilt förtjust i rött men tycker mig behöva en röd jultröja åtminstone och så åkte visst ytterligare några röda plagg med. 

Ja ni hör ju problemet. Jag beklagade mig för en kompis över min oförmåga att endast ha ett fåtal utvalda plagg framme. Hon peppade mig att nu, efter några dagar, göra ytterligare en räd i garderoben och plocka bort minst hälften av det som hänger där. Det borde ju underlätta att dessa kläder inte ska slängas, bara plockas undan till en annan säsong. Så det ska jag roa mig med i veckan. 

Håll gärna tummarna för att jag lyckas bättre på andra varvet. Har du något område där du har svårt att rensa?

Tisdagstankar om balans i livet

 Tisdagstankar om balans i livet. Vad är balans i livet egentligen? Vad betyder det?

Jag har läst att balans i livet innebär att man spenderar 8 timmar om dagen på arbete, 8 timmar till rekreation och 8 timmar till sömn. Det kanske låter bra med 8-8-8 men jag håller verkligen inte med om att man kan definiera balans i livet på det sättet. Balans i livet innebär utan tvekan olika saker för olika människor. Medan någon gillar att ha en fulltecknad kalender så vill någon annan ha en kalender som är näst intill tom. Dessutom, om man spenderar 8 timmar till arbete och 8 timmar till sömn så blir det knappast 8 timmar över till rekreation. Såvida man inte räknar transport, städning, matlagning och annat som måste göras som rekreation. 

Jag tycker det är lättare att definiera vad som är obalans i livet. Obalans är enligt mig när man lägger tid på fel saker och prioriterar sin tid på fel sätt. Det kan till exempel vara okej att jobba 12 timmar om dagen om det är ens primära fokus och mål i livet just då. Men det är däremot helt galet att göra det ifall man samtidigt anser att tid med familjen är det primära fokuset och målet just då. Då råder obalans.

Balans i livet handlar enligt mig om att vara lycklig. Att göra saker som på kort eller lång sikt bidrar till ett lyckligt liv. Det går inte att sätta upp en schablon för hur många timmar det innebär att man ska arbeta per dag eller hur mycket tid man ska lägga på nöjen utan det kommer variera över tid och vara olika för olika personer. Det kan vara balans att arbeta hårt i perioder för att uppnå ett mål, det kan vara balans att lägga tid på att hjälpa andra, eller att spendera mycket tid med sin familj. 

Första steget mot att uppnå balans i livet tror jag är att fundera över vad man egentligen har för mål. Sedan fundera över om sättet man spenderar sin tid just nu leder till att man uppnår de målen. En liten varning dock mot att endast tänka på långsiktiga mål här. Då finns det risk att man strävar för hårt för att uppnå det där långsiktiga målet på bekostnad av nuet. Lite måste man ju offra i nuet för att nå sina långsiktiga mål. Men det skulle ju vara tråkigt om man upptäckte att man spenderat 20 år på att arbeta hårt för att nå FIRE (eller nå vidare i karriären om man nu satsar på det) samtidigt som barnen var små och behövde närvarande föräldrar. Därmed behövs en balans mellan vad man gör för att nå sina långsiktiga såväl som kortsiktiga mål.

Som ni kanske förstått så har jag levt i viss obalans i ett antal år, förmodligen ända sedan jag skaffade familj. Innan dess så hade jag inga problem med att jobba 8, 10 eller 12 timmar om dagen. Senaste två åren har dock varit lite mer balans eller i alla fall mindre obalans. Jag har gjort medvetna val, som att arbeta mindre, även om det påverkat min inkomst och förlängt tiden det kommer ta att nå FI, vilket är ett av mina långsiktiga mål. 

Det är omöjligt att uppnå ett tillstånd av ständig balans, kanske är det inte heller önskvärt. Saker händer i livet som gör att en uppnådd balans plötsligt skakas om. Det kallas förändring och är nödvändigt. Men att gå genom livet i ständig obalans med egna mål och önskningar är inte att rekommendera. 

Vad är balans i livet för dig och har du det just nu?

Tisdagstankar om 4%-regeln

 Tisdagstankar om 4%-regeln. Hur mycket pengar behöver man för att sluta arbeta och aldrig mer tjäna en krona i sitt liv? Det är den frågan som 4%-regeln försöker besvara. Kortfattat så innebär 4%-regeln att man kan ta ut 4% av sitt sparkapital varje år utan att riskera att pengarna tar slut. Förutsatt att de är diversifierat investerade, till exempel i indexfonder. Det är samma sak som att man behöver ett sparkapital motsvarande 25 gånger sina årliga utgifter. Har man det kapitalet så kan man enligt en studie (Trinity-studien) sannolikt leva på avkastningen från kapitalet resten av livet. Jag lärde mig om 4%-regeln genom gudfadern Mr Money Mustache i bland annat det här inlägget. 

Den senaste veckan har jag mycket att göra och lite tid. Det har varit tidspress och viss psykisk stress. Eftersom jag visste att det var för en begränsad tid och att det skulle komma en lugnare vecka sedan så kändes det ändå okej. Värre när man inte ser något slut på situationen. Det som alltid händer mig när jag har för mycket att göra är att jag utvecklar någon form av tunnelseende och fokus på att ta mig igenom. Det innebär att allt annat blir lidande. Jag glömmer lägga ner frukt till barnen, missar att svara folk som skickar sms, tvättkorgen flödar över och kylskåpet gapar tomt. 

För någon dag sedan lättade det lite och jag har nu ägnat lite tid åt att ta det lugnt och fundera på det här med hur mycket pengar jag egentligen behöver. 4%-regeln är ju väldigt tilltalande eftersom det är relativt lätt att med hjälp av den komma fram till en summa. Har jag till exempel årliga utgifter på 200000 kronor så behöver jag 5 miljoner kronor (200000*25). Lätt som en plätt. Eller?

Det beror förstås lite på hur och vad man räknar in i kapitalet. Jag tänker till exempel att det inte alltid är lämpligt att räkna in värdet på den egna bostaden. Om man tänker sälja den och investera pengarna så kanske den går att räkna in men om man tänker sig att bo kvar även efter att man slutat jobba så är det mer rätt att exkludera den. 

Jag förhåller mig själv inte särskilt strikt till 4%-regeln, även om den ger mig någon form av riktning. Om vi skulle sälja huset och fritidsboendet så skulle vi nog redan ha tillräckligt för att möta 4%-regeln. Men eftersom vi inte har några sådana intentioner just nu så räknar jag inte med dessa tillgångar (däremot är det ju skönt att veta att de finns ifall något obehagligt träffar fläkten).

Eftersom 4%-regeln är designad för att kunna möta dåliga tider och otur i timing, till exempel att man råkar dra sig tillbaka precis innan en rejäl börskrasch, så är det troligt att man dör med en väldigt stor portfölj om man tillämpar den. Att man helt enkelt har sparat ihop "för mycket", eller i alla fall mer än man behöver. Det kanske inte gör något om man ändå är nöjd med resan på vägen och det jobb man lägger ner för att spara ihop pengarna. Men om man räknar dagarna tills man kan säga upp sig så är det inte lika kul att slita några år extra om det inte behövs. 

Ytterligare en sak att beakta är att 4%-regeln utgår från att man inte tjänar en enda krona till i hela sitt liv. Inte ens pension. Nu vet jag ju inte hur pensionsutbetalningarna ser ut om 20-25 år när jag själv kommer upp i den åldern men jag räknar ändå med att få någon form av pension. Dessutom har jag som de flesta andra en del tjänstepension. Därmed känns det för mig som för mycket hängslen och livrem att gå efter 4%-regeln. Jag tänker istället att jag behöver en tillräckligt stor summa för att brygga mellan tiden jag slutar jobba tills jag är 65 år. Det är inte hela världen att nalla lite av sparkapitalet, särskilt inte om man sitter på en fastighet som går att sälja vid behov. 

Dessutom så räknar jag med att alltid, eller åtminstone tills jag är gammal, tjäna lite extra slantar här och där. Det går att göra lite gig-jobb och liknande om det behövs. Inte hela världen för min del. 

Min poäng med ovanstående är att man inte ska stirra sig blind på summan som 4%-regeln ger utan istället beakta sin egen unika situation och vilka alternativ man har. Det är en upplyftande tanke som kan göra resan mot ekonomisk frihet lite kortare och roligare, om än lite mer riskfylld. 

Hur förhåller du dig till 4%-regeln?

  

Tisdagstankar om vardagslyx

Små saker som kan förändra en hel dag till det bättre är stunder av vardagslyx. 

Tisdagstankar om vardagslyx. Har du någon gång hört folk säga saker i stil med "man måste ha någon liten resa senare i höst att se fram emot" eller "vi har bokat en weekend i xxx för att komma bort så vi klarar oss igenom hösten"? Kanske har du själv sagt eller tänkt liknande. Det har säkert jag också. 

Men hur vore det att även försöka njuta av de små ögonblicken varje dag? Det är ju inget fel att ha en resa eller rolig händelse att se fram emot men det jag vänder mig emot är sättet det ofta uttrycks på. Som att det är något livsnödvändigt som får en att ta sig igenom den gråa vardagen. För mig är det inte tillräckligt att ha en vecka eller weekend per halvår att längta till. Den tar snabbt slut och så ska man börja längta till nästa avlägsna hållpunkt. Nej tack.

Då avstår jag hellre resan och har det vardagsbra varje dag istället. Jag gillar i och för sig att resa och gör gärna det men det är inte bra för plånboken och inte bra för miljön. Det är de två främsta anledningarna till att vi inte har varit på semester utomlands de senaste åren. Vi har prioriterat att lägga våra semestrar i Sverige och tagit oss tid att vara långa perioder i fritidshuset och även att besöka familjen. Det har varit toppen och jag har inte saknat utlandsresorna nämnvärt. Det blir säkert någon utlandsresa kommande åren men då ska den vara väl genomtänkt och något vi verkligen vill göra. Inte bara en flykt från vardagen.

Hur gör man då för att kunna njuta av vardagen? Jag har upplevt både tider där vardagen är härlig och att tider av en hemsk vardag där varje dag är en kamp. Det kan vara ganska små saker som avgör ifall en dag känns bra eller dålig (ibland kan såklart hemska saker utanför vår kontroll hända men det är inte sådana tider jag pratar om). Små saker som kan förändra en hel dag till det bättre är stunder av vardagslyx. För mig är det till exempel:

• Att ta sig tid att njuta av den första koppen kaffe på morgonen. I lugn och ro medan man läser en bok, en blogg eller skriver i dagboken. Tänka på hur lyxigt det är att kunna gå upp och brygga sig en kopp kaffe med rent vatten och elektricitet. Det är inte alla förunnat.
• Att gå en promenad mitt på dagen, gärna i skogen. Antingen ensam eller med min andra hälft. Känna lukterna, höra ljuden och bara njuta av att kunna göra det. 
• Att göra yoga en stund varje dag. 
• Att göra något med barnen. Spela fotboll eller måla tillsammans. Utan att titta på klockan.
• Att läsa en bok eller se på en film på kvällen.  
• Att prata en stund med en vän eller en förälder.
• Att baka gott bröd och äta när det fortfarande är varmt.
• Att ta en dusch på kvällen och ägna en stund åt att pyssla om naglar och hud. Känna hur lyxigt det är med varmt vatten och hudkräm.

Jag kan komma på många fler punkter och du har säkert andra punkter på din lista. Men alla kan ganska snabbt komma på vad som är vardagslyx för just dem. Det är så otroligt lätt att ta ovanstående saker för givet, det är så man som människa fungerar. Det är först när man inte längre har något som man saknar det. Men jag tycker att jag uppskattar dessa saker mer när jag har tid att reflektera. 

För att ha tid att reflektera så måste jag ha lite luft i schemat. Sakta men säkert har jag de senaste tre åren byggt om och börjat designa ett liv som går mer i linje med mina önskningar. För att kunna ha ökade valmöjligheter är det viktigt med besparingar och det är tack vare att jag hittade FIRE som jag har kunnat göra förändringar på relativt kort tid. Jag är långt ifrån framme än men det går åt rätt håll. Nu har jag betydligt lättare att ta tillvara på stunder av vardagslyx och känna mig tillfreds med tillvaron. I mitt fall var det att jag tidigare arbetade för hårt för en karriär som jag insåg att jag inte ens ville ha. För dig kanske det är något annat. 

Vad är vardagslyx för dig och tar du dig tid att njuta av det?

Tisdagstankar om livspusslet

Tisdagstankar om livspusslet

De senaste dagarna har jag hört och läst ordet livspusslet flera gånger. Nu senast damp det ner som reklam i brevlådan (trots att vi har ej reklam på brevlådan). "Vi löser livspusslet - kontakta oss". Den här gången var det reklam för en barnvaktstjänst men det kunde lika gärna ha varit en städtjänst, trädgårdstjänst eller hemkörning av mat. 

Jag tror inte ens att ordet livspusslet fanns när jag var liten. Var folk verkligen så stressade på den tiden? Sjukskrivningstalen tyder nog på att de inte var det. 

"Säkra en lugnare vardag inför hösten"

Så lockar reklambladets baksida. Inget fel i dessa tjänster såklart. Vi har själva haft både hemkörning av mat och städhjälp. Det senare var innan jag hittade Mister Money Mustache för då var städhjälpen bland det första som rök. Jag tycker att det är jättebra att tjänsterna finns och det kan verkligen vara en hjälp i vardagen. Dessutom så skapas ju jobb.

Så jag har inget principiellt mot dessa tjänster, inte alls. Det som jag däremot reflekterar över är att jag inte vill ha det livet där jag själv jobbar jobbar jobbar för att sedan betala någon annan att hämta mina barn, läsa läxor med dem, städa mitt hus, ta hand om min trädgård och köra hem min mat. 

Jag vill hellre ha tiden att göra de sakerna själv. Okej, mathemkörning är väldigt skönt att slippa. Men även att handla går an om man gör det när det är lite folk och utan stress. Så jag vill lyfta ett alternativt sätt att lösa livspusslet. Istället för att köpa dig ur det - skapa mer tid. 

Jag har tidigare ofta stressat från jobbet till barnhämtning med andan i halsen. Tagit ett sista telefonsamtal utanför förskolan och kollat mailen. Sedan kämpat för att inte visa stressen när jag hämtar de små älsklingarna och behärskat impulsen att ta upp telefonen och kolla mailen igen, åtminstone den första timmen från att jag hämtat. Det är inte så lätt att njuta av upplevelsen då. 

Nuförtiden har jag trappat ner och kan oftast hämta i lugn och ro. Kanske behöver jag skicka något mail eller jobba lite senare på kvällen men inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det går att ta små steg i rätt riktning och ofta kan man styra mer än man tror. Man kanske inte behöver arbeta 110 procent, det kanske räcker med 80 procent.  När man har tillräckligt stort kapital kanske det är läge att gå ner till 50 procent. 

Eftersom jag inte orkar jobba järnet tills jag har tillräckligt stort kapital att leva av så kommer jag välja flamingo-FI eller Barista-FI som är ungefär samma sak. Det bästa med det är att jag inte behöver vänta tills barnen är stora innan jag har mer tid för dem. Jag kan ta mig tiden och till och med njuta av att handla mat, dammsuga och annat som tidigare bara var en plåga att pressa in i ett redan späckat schema.

Den onda cirkeln

Det förbryllar mig att många av de vänner och bekanta som klagar mest på livspusslet själva bränner otroligt mycket pengar istället för att försöka vända sin situation. 

Det kanske är en naturlig första tanke att man tycker lite synd om sig själv för att man sliter så hårt och därför måste man unna sig saker. Särskilt när helgen kommer. Man är så trött så man orkar inte bry sig om att dra ner på sin miljömässigt och ekonomiskt ohållbara konsumtion utan drar en tur till shoppingcentret. Kanske dövar man det dåliga samvetet med att källsortera alla förpackningar från shoppandet. Kanske. Eller så åker de direkt ner i soptunnan, man är för trött för att bry sig. Snart är det måndag morgon igen och ångesten börjar redan lördag eftermiddag. Och så fortsätter den onda cirkeln. 

Den goda cirkeln

Jag har sedan en tid tillbaka försökt att sluta klaga på livspusslet och hur upptagen jag är. Jag försöker att istället aktivt välja bort saker för att skapa mer tid och frihet. Två saker som har gjort stor skillnad är att jobba mindre och att köpa mindre saker. Jag lade betydligt mer tid på inköp än vad jag förstod tidigare. 

Att jobba mindre leder oftast till mindre pengar i lönekuvertet. Men om man inte köper lika mycket så behöver man inte heller lika mycket pengar och därmed kan man jobba mindre. Det är en god cirkel. Jag inser att det här är lite lyxproblem och att alla inte har samma möjligheter. Men väldigt många i Sverige har det.

Vad är dina tankar om livspusslet?