Idag lyssnade jag på Choose FI, en av mina favoritpodcaster, medan jag utförde monotona sysslor i hemmet. Det var avsnitt 324, The Stages and Checkpoints of FI.
Jag lyssnar inte alltid på alla deras avsnitt, dels eftersom jag har svårt att hinna med och dels eftersom en del innehåll mest är relevant för personer som bor i USA. Mycket ingående beskrivningar om 401K, Roth IRA, taxable accounts och annat som är ganska avlägset att jag som svensk har nytta av. Jag har ändå lyssnat mig igenom min beskärda del av amerikansk pensionsinformation eftersom Jonathan och Brad är så härliga att lyssna på. Just det här avsnittet innehöll i alla fall väldigt lite USA-specifika delar och mycket annat mumsigt.
För att summera det aktuella avsnittet så handlade det som titeln antyder om viktiga riktmärken och stadier på FI-resan. För det första, poängterar de, att medvetenhet om FI och ens nuvarande ekonomiska situation är steg ett. Enligt min tolkning så ingår i detta även att räkna ut sitt FI-nummer. Som bekant räknas det fram genom att man multiplicerar sina årliga kostnader med 25. Till exempel om du har årliga kostnader på 300 tkr så blir ditt FI-nummer 7,5 mkr. Enligt den modellen så bör då 7,5 mkr räcka för att täcka årliga kostnader på 300 tkr resten av livet, utan att kapitalet minskar. Tvärtom så skulle det i de flesta scenarion istället öka och du skulle lämna efter dig ett ännu större kapital.
När jag räknat ut mitt FI-nummer enligt den kalkylen så blir jag lätt deprimerad. Jag skulle behöva arbeta alldeles för länge, kanske ända uppemot den vanliga pensionsåldern. Men verkligheten ser bättre ut. Modellen tar till exempel inte hänsyn till det svenska pensionssystemet där jag ändå räknar med att från 65 få en viss inkomst från den allmänna pensionen. Även om man inte kan vara helt säker på det så väljer jag ändå att räkna med det. Sedan får vi inte glömma tjänstepensionen. Efter över ett decennium av tjänstemanna-arbete så finns där en pott undanstoppad som jag knappt har tänkt på. När man tar den allmänna pensionen och tjänstepensionen i beaktande så ser kalkylen lite ljusare ut. Lägg dessutom till ett dolt kapital i bostaden som man skulle kunna realisera och bo mindre eller på billigare ort så blir det ännu bättre. Oaktat detta så kan vägen mot FI se lång och krokig ut och det underlättar att ha lite hållpunkter att fira på vägen.
Det jag gillade allra mest med dagens avsnitt av Choose FI var de för mig nymyntade begreppen Barista-FI eller Burger-flipper-FI och Coast-FI. En liten förklaring:
Barista-FI och Burger-flipper-FI är samma sak. Poängen här är att vid någon tidpunkt så har du sparat ett så pass stort kapital att du inte längre behöver en lika hög inkomst för upprätthålla din levnadsstandard. Det räcker att du har någon typ av inkomst, till exempel i ett lågbetalt arbete (jag antar att namnet syftade på att du kan typ jobba extra på ett café eller på en hamburgerrestaurang). Du kan då kombinera det med att plocka ut en liten summa från dina investeringar som komplement samtidigt som du tuffar vidare mot FI.
Coast-FI är liknande men med viss skillnad. Här är utgångspunkten att du har sparat och gnetat ihop en rejäl portfölj som nu kan lämnas att växa av sig själv. Från den här punkten kan du helt enkelt sluta spara och portföljen växer vidare för att inom ett antal år nå FI. Poängen här tror jag var att man fortsätter sitt vanliga arbete men nu istället kan spendera alla sina pengar istället för att spara. Lämpligen passar detta bäst för yngre personer som kommit igång tidigt med sitt sparande och har tiden som arbetar för en medan man surfar fram på vågen.
Ytterligare ett begrepp som inte är nytt för mig men som ändå förtjänar att nämnas är FU Money. Det är den otroligt viktiga hållpunkten när du har sparat ihop tillräckligt för att klara dig några år utan inkomst. Det ger ett enormt svängrum att inte behöva stå ut med orimliga förhållanden på jobbet och friheten att kunna tacka för sig om det är läge för det.
Sammanfattningsvis så träffar de här tre begreppen verkligen mitt i prick kring hur jag själv ser på vägen mot FI. Jag tror att det snabbaste sättet för mig att nå fullt ekonomiskt oberoende är att fortsätta på mitt nuvarande jobb alternativt hitta ett annat jobb som betalar ännu bättre. Problemet med både dessa alternativ är att det inte är bra för min hälsa, varken fysiskt eller mentalt. Det är helt enkelt inte värt att fortsätta på samma sätt allt för länge och bita sig kvar för att nå hela vägen. Inte om det kostar för mycket i form av att vara mindre lycklig under resan. Istället tänker jag mig en kombination av ovanstående metoder. Se till att fortsätta tjäna lite pengar enligt Barista-FI samtidigt som jag coastar fram på den växande portföljen. Det skulle inte vara möjligt att ta det steget utan ett rejält FU-kapital och det är jag i dessa tider innerligt tacksam att jag har.
Vilken är den bästa vägen till ekonomiskt oberoende för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar