Grannen på landet

Åh att få vara på landet! Vi har den stora förmånen att spendera några veckor varje sommar i svärföräldrarnas stuga vid havet. Där lever vi enkelt men ändå bekvämt, vaknar till vågskvalp och doft av sommar och hav. När jag är där infinner sig lugn och harmoni och jag kan ägna en dag åt att strosa runt, bada och sola, plocka blåbär, fixa lite i stugan och känna mig nöjd och glad med livet. Den här sommaren har varit extra härlig med så fint väder, även om jag faktiskt har längtat efter regn i flera månader nu. Inte minst med tanke på naturen och alla bränder, det smolkar bägaren lite måste jag säga.
Men det var ett sidospår, åter till landet. Vi har grannar där som haft sin stuga kanske 3-4 år. Den ligger på en sjötomt direkt ut mot horisonten och de har renoverat och inrett den till tänderna samt byggt nya gästhus mm. Detta är endast ca 1 mil från ”stan” så det är inga billiga tomter vi talar om, även om det inte är Stockholm. Enligt svärföräldrarna är grannhuset oftast tomt, de är inte där så ofta trots alla stash de har lagt på att fixa till stället.

Under våra 2 veckor där såg jag dem några gånger. Första gången kom man och fru dit med en fönsterputsare i släptåg. Fönsterputsaren putsade alla fönster medan man och fru satt och tittade på. Tydligen hade de beställt fönsterputsning i sin ordinarie bostad och ”passade på” att även ta stugan. De tyckte att de hade väldigt mycket att stå i när vi pratade med dem, nästan lite hektiskt och de hann inte stanna kvar i stugan utan åkte därifrån med den stackars fönsterputsaren när han var klar. Säger ”stackars” eftersom jag skulle bli väldigt störd av att ha två personer som sitter och kollar på mig hela dagen medan jag jobbar...

Den andra gången jag såg dem var när mannen ensam kom i sin bil med en åkgräsklippare på släp. Den har han då kört med i några mil hemifrån för att bränna av lite gräs i stugan. Miljövänligt så det förslår. Det är inte en gigantisk gräsplan utan vi talar om ca 500-600 kvm som ska klippas, skulle nästan funka med handjagare och absolut inga problem med en vanlig bensin/eldriven gräsklippare. Direkt när han var klar så brände han därifrån med gräsklipparen i släptåg.

Den tredje gången de kom släpade de dit en vattenskoter för att barn och barnbarn skulle ha något att leka med, annars skulle de bli så uttråkade. Vi pratade med dem en del och de är mycket trevliga människor. De berättade att de inte har hunnit vara där så mycket då de har så mycket att stå i, målar om huset hemma och så. Även fast de är pensionärer så har de aldrig tid att vara där. Jag tänkte först att det är klart att det tar mycket tid att måla om hemma men sen kom det fram att det är en målerifirma som målar, de kollar bara på, som med fönsterputsaren.

Varför tycker jag då detta är värt att ens reagera på eller skriva om? Det är egentligen inte för att racka ner på grannen, de är som sagt trevliga och säkert bra människor. MEN jag tycker något i prioriteringarna är skevt. Miljötänket är uppenbarligen lågt när man kör 10 mil en dag med släpvagn för att klippa 500 kvm gräs. Likaså är det lite tragiskt att ha det mest fantastiska stället vid havet som man aldrig har tid att besöka för att man måste jäkta runt och titta på målare och fönsterputsare som arbetar. Ett alternativ till detta kunde väl vara att istället tillbringa några veckor i sitt sommarhus och ta sig tid att klippa lite gräs (med vanlig gräsklippare) och putsa några fönster om det behövs. Jag förstår att grannen inte har några problem med pengar men det kanske nästan är det som gått snett här. Eftersom pengar inte är en trång sektor så är man så upptagen av att göra av med dem så att man inte har tid att njuta av livet. Mina invändningar handlar inte bara om att spara pengar utan om en hållbar och harmonisk livsstil.

Låt oss hoppas att grannen åtminstone finner nöje och glädje utifrån sin icke Mustachian livsstil.
Nu ska jag gå ut och klippa min gräsmatta för hand och njuta av doften av nyklippt gräs.

Mvh Spardrottningen

Bye bye Dermalogica


Idag tog min stora 100 ml Skin smoothing cream från Dermalogica slut. Denna kostar 599 kr från Lyko där jag ibland har handlat (rekommenderat pris är något högre). I "normala" fall skulle jag för någon vecka sedan ha identifierat ett behov av att fylla på förrådet med en ny kräm och gått in i en webshop för att beställa. Hade garanterat även handlat något mer när jag ändå höll på (så gör, eller rättare sagt gjorde, jag alltid). Men icke!

Tack vare mina nya förebilder och ett inlägg från Fru EB om just detta så avstod jag från att inhandla en ny likadan (dyr) kräm. Jag rannsakade om det verkligen är värt att lägga tusenlappar per år på ansiktskräm och nej, det tycker jag inte. Dessa tusenlappar arbetar bättre i mina indexfonder där de kan gotta sig och växa till nästan 28000 kr på 10 år (7 % ränta, 2000 kr/år).

Istället gick jag till skönhetshyllan i den lokala Willysbutiken förra gången jag handlade, letade efter något i 50-kronorsklassen och hittade denna Nivea-kräm. Inte säkert att den faller i smaken, i så fall får jag leta efter annan i likvärdig prisklass nästa gång. Finns även en risk att jag förvandlas till en padda eller pumpa men det är sådana risker man får ta här i livet, living on the edge helt klart...

Må så gott i sommarvärmen!
Mvh Spardrottningen

Epic fail på Glassbilen

Howdy!

Efter att ha levt både sparsamt och hälsosamt senaste tiden inträffade idag en mindre bra händelse - nämligen att glassbilen besökte oss. Jag försökte in i det sista ignorera truddelutten (dududududu dududududu dudu dudu dudu!) men sedan kom äldsta barnet andfådd in och ropade att glassbilen hade parkerat just utanför vårt hus. Till saken hör att jag flera gånger tidigare har lyckats "missa" bilen och därmed byggt upp en förväntan att om vi bara hinner och hittar den i närheten av vårt hus så ska vi handla. Vad är det med glassbilen som är så lockande? Jag kan förstå att det är lockande för barn naturligtvis men för vuxna och annars resonabla människor, så som jag själv? Min amatöranalys är att det bringar fram mysiga minnen från barndomen. Jag kommer från en relativt sparsam familj och det var inga stora extravaganser som till exempel restaurangbesök när jag var liten men vi handlade alltid av glassbilen. Förmodligen, enligt källor (min mamma), var glass från glassbilen ganska prisvärt på 80-90-talet och en bra deal jämfört med att köpa i affären. Not so sure these days...

Väl framme vid bilen var Oatly-glassen slut som vanligt. Gick det att investera i Oatly skulle jag lätt göra det (tror iallafall inte det går, har för mig att jag kollade och det ägs utanför börsen). Jag började jämföra pris per glass och massa sånt men att tillmötesgå alla behov och smakpreferenser blev till slut för mycket för min överhettade hjärna och vi landade därför på Glassyran. En stor box med 22 glassar för det fashionable priset av 299 kr. Herregud vad dyrt! Skulle aldrig komma på tanken att köpa glass för 299 kr i mataffären men kommer det en bil utanför huset och säljer samma sak då går det tydligen bra. Inte ens snittpriset per glass är lågt, blir ju över 13 kr! Insåg direkt när jag köpt den, eller rättare sagt när jag tryckte in kortet i Izettle-apparaten att det var ett misstag men kändes för sent att backa. För att trösta mig mumsade jag direkt i mig en av strutarna, fullproppad med grädde vilket jag som semivegan normalt undviker. Barnen mumsade också glatt i sig varsin glass. Fail på hälsofronten och fail på sparfronten alltså, det sammanfattar jag till en epic fail.



Nu ska jag sluta gräma mig över detta bakslag och ta nya tag imorgon.

En glädjande nyhet är iallafall att juni-utmaningen om att rensa ut och sälja 100 saker under juni är slut med godkänt resultat. Jag har rensat ut över 100 artiklar till försäljning och ca 75 av dem är sålda, resten väntar på köpare. Inga enorma summor har kommit in eftersom jag alltid löpande säljer sådant som är av större värde. Därmed har detta bidragit till ca 1500 kr in, vilket alltid är något.

Må så gott denna amerikanska nationaldag!
Mvh Spardrottningen (wannabe)

Snålkörning vs. Rallyrace

I midsommarhelgen var vi som säkert 50 % av landets befolkning på vårt landställe. Eftersom det ligger en bra bit bort så var det över 2 månader sedan vi var där och det slår mig alltid hur underbart det är att komma dit och hur märkligt det är att allt är precis som vi lämnade det minus 1,5 m snö utomhus. Att ett så fint hus står obebott stor del av året är ju ett slöseri men tröstar mig med att vi är där så mycket vi bara kan och hyr ut det delar av året.

Hur som helst, det är långt att åka (ca 60 mil). Med två barn i bilen kan det lätt bli en pärs och det kan även bli ganska dyrt. Den här gången roade jag mig med att empiriskt undersöka skillnaden mellan att bränna på så fort det rimligen går a la rallyrace mot att snålköra.

På väg dit åkte vi efter jobbet och ville bara komma fram innan midnatt. Mannen körde vilket säkerligen bidrog till racet, jag är själv oförmögen att köra särskilt fort. Det var inga extrema hastigheter på något sätt men säkert en bit över hastighetsbegränsningen på flertalet ställen. Vi kom fram på strax under 7 h vilket är något av vårt rekord på den sträckan. Tanken var full när vi åkte och sista biten rullade vi på ångorna (vilket gjorde att det tog lite längre tid då vi körde långsamt sista biten för att slippa tanka). Således en mycket lyckosam färd tidsmässigt men inte ekonomiskt.

På hemvägen körde vi en annan väg som är något kortare men lägre hastighetsbegränsningar och mindre vägar. Jag körde en ganska lång bit vilket i sig ger en snålkörning eftersom jag gillar att köra enligt hastighetsbegränsningen och ogillar omkörningar (nej jag är inte en pensionär i basker, även om det låter så). Vi tog även en del pauser och tog det allmänt chill, råkade dessutom ut för fruktansvärda köer på E4 så all extra tid berodde inte på min snålkörning. Resan tog strax över 9 h vilket alltså är mer än 2 h mer än ditresan men när vi kom hem visade bränslemätaren att vi hade bränsle kvar för ca 30 mil!

Väldigt stor skillnad i förbrukning med andra ord så där kan man verkligen fundera på om det är värt tidsbesparingen (för att inte nämna miljöpåverkan och den extra olycksrisken).

Något annat jag drillar familjen hårt i är att vi INTE ska stanna på Max eller köpa massa skräp på bensinmackar på vägen. Mycket godare och bättre att ta med egen matsäck, särskilt nu på sommaren. Jag har dock 3 mot 1 i detta läge så inte en helt enkel kamp!

Mvh Spardrottningen

Spara pengar på soporna

Att spara pengar på sopor låter ju kanske inte så glamoröst och det är det inte heller, men det är ju de där små sakerna i vardagen som tillsammans göder guldhönan, inte sant? Idag var det soptömning och alla grannar har tömt sina tunnor utom vi.



När vi flyttade till villa och skulle börja betala för sophämtning så kollade jag upp vad det kostade och fick se nedanstående prislista:

Villa

Brännbart avfall i 190-liters kärl eller säckMed matavfallinsamling, avgift kr/årUtan matavfallsinsamling avgift kr/år
Hämtning varannan vecka (inkl. grundavgift 808 kr)1 390 kr1 690 kr
Hämtning varje vecka (inkl. grundavgift 808 kr)

 
2 121 kr2 571 kr

Hmm, vill jag betala 1390 kr/år, 1690 kr/år, 2121 kr/år eller 2571 kr/år? Kändes ju som en no brainer att välja 1390 kr/år. Först trodde jag att jag läste fel eftersom det såg ut som att det blir billigare om man har en extra tunna för matavfall. Att sortera ut matavfall hade vi redan gjort i många år i lägenheten där vi bodde tidigare och det ville vi absolut fortsätta med eftersom det är att göra gott för miljön. Jag var beredd att betala lite extra för detta, men det visade sig att prislistan var korrekt, det är alltså billigare om man har en extra tunna för matavfall. Det är ingen jättestor prisskillnad för detta men ändå. Att ha hämtning bara varannan vecka istället för varje vecka är det som gör den största skillnaden i pris, fullt förståeligt. Så självklart signade vi upp ett avtal med hämtning varannan vecka och en extra tunna för matavfall.

Jag noterade ganska snabbt att flera grannar trots att det är billigare och mer miljövänligt ändå inte hade soptunnan för matavfall. Kan bara spekulera i varför men lathet kan vara en faktor, en mindre sträng tolkning kan vara att de flyttat in innan matavfallssoptunnorna gjorde intåg och sedan helt enkelt missat att beställa en sådan. Men konstigt är det. En annan sak jag noterat är att ALLA andra i närheten har hämtning varje vecka. Varför varför varför undrar jag? Är det prestige i att ha hämtning varje vecka? Har jag missat en dold code of conduct här? Snackar de bakom ryggen på oss att det luktar sk*t från våra tunnor? Nej så är det nog inte (jag kan dock ha fel här). Kan det vara så att deras tunnor är FULLA efter en vecka? Verkar helt sjukt, vi är en familj på 4 personer och vi har hittills aldrig haft några problem med att bara tömma varannan vecka. Har i och för sig noterat att källsortering inte verkar ligga högt på agendan i området, troligtvis för att det är opraktiskt och inte finns några sorteringsstationer i närheten och det är klart att om man drar ner 4 pizzakartonger och lite andra förpackningar så behövs nog tömning varje vecka. Men nej inte bra, om du har tömning varje vecka, ta dig i kragen och BÖRJA KÄLLSORTERA.

En annan bra sak med att sortera ut plast, papper, glas, med mera ur soporna är att man (i alla fall jag) ofta reflekterar över hur mycket skräp (förpackningar) man gör av med. Det är ganska obehagligt och har därför positiv bäring på så sätt att man blir mindre sugen på att köpa mer junk. Istället får jag känslan att jag vill skrapa ur det där sista ur förpackningen så att jag slipper köpa en ny förpackning. Att köpa sprillans nya prylar som ligger väl inplastade och packade känns också mindre och mindre lockande. Därmed win-win-win, bra för plånboken, miljön och minimaliststrävan.

Ok I rest my case med soporna nu, nästa inlägg får bli om något mer fancy =)

Mvh Spardrottningen

Välkommen på födelsedagskalas!

Alltså, alla dessa födelsedagskalas. Ju fler barn desto fler av dem naturligtvis. Bara i helgen är dottern bjuden och ska gå på två kalas. Missförstå mig inte här, jag är såklart glad att hon har kompisar och blir bjuden på kalas, vet att det finns de som kanske inte är lika lyckligt lottade. Men... det ska köpas presenter och skjutsas och hämtas.

Nu med vår nya strikta budget hade jag ursprungligen inte räknat med sådana utsvävningar som presenter. Några olika alternativ att tackla detta dilemma:

1. Tacka nej till kalaset
Detta känns dock inte så shysst vare sig mot den som anordnar det eller mot mina snälla barn som såklart förtjänar att få gå på kalas.
Kostnad alternativ 1 = 0 kr.

2. Gå på kalaset och ta inte med någon present
Enligt Mr Money Mustache ska vi ju inte känna oss tvingade att köpa presenter till folk. Jag inser dock nu att jag inte än är tillräckligt badass för att låta min dotter komma tomhänt till kalasen, hon skulle tycka det var mycket pinsamt och sambon skulle inte tillåta det, faktiskt går nog även min skäms-gräns där.
Kostnad alternativ 2 = 0 kr.

3. Spontanhandla en present
Ägna förmiddagen samma dag som kalaset åt att åka till närmaste centrum och ta med barnen in i leksaksaffären för att välja present. Köp någon onödig plastsak eller squishy (vet du inte vad det är så känn dig glad över det) för 130 kr samt komplettera med en extra litet paket slime för 40 kr så att det inte känns för lite. Barnen kommer tjata att få något så köp varsin liten grej till dem á 30 kr. Köp även ett födelsedagskort för 40 kr. Troligtvis är någon hungrig så toppa med lite fika för 100 kr.
Kostnad alternativ 3 = runt 370 kr (om du har med dig 2 barn), samt en bortslösad lördagsförmiddag vilket kanske är det värsta av allt.

4. Ha ett presentlager
Eftersom du vet att dessa kalas dyker upp med ojämna mellanrum (extra många barn verkar födda i april-maj som ett resultat av semestern året innan) så har du planerat och i förväg köpt in ett antal möjliga presenter. Detta kan med fördel göras på nätet när det är rea. Nätbutikerna har ju nästan alltid reor. Ett annat alternativ är att köpa lite presenter till presentskåpet när du är på Rusta eller In & Finn eller liknande butiker. De har ofta en del saker som funkar fint som presenter, även om man får anpassa lite efter ålder och vem som ska ha presenter. Istället för att köpa överprisade födelsedagskort som ändå slängs av mottagaren så låter du barnen göra ett personligt kort eller teckning.
Kostnad för alternativ 4 = runt 80 kr.

Det allra mest sparsamma är förstås alternativ 1 och 2 men av sociala skäl väljer jag lätt alternativ 4. Alternativ 3 har vi hamnat i ett antal gånger och det är mycket frustrerande och verkligen inget jag rekommenderar. Det verkar dock vara ett vanligt alternativ för rätt ofta träffar vi någon annan som ska till kalaset i den lokala leksaksaffären. Värt att notera är att jag tror inte mottagaren av presenten uppskattar alternativ nr 3 mer än alternativ nr 4. Det finns ju såklart ett värde i att göra någon glad men min erfarenhet av barnkalasen är att det är så mycket presenter att barnen ändå inte förmår uppskatta allt. Dessutom är det oftast inte det paket som är dyrast som blir det mest uppskattade utan det är andra saker som avgör.

Om vi antar att det är ca 15 barnkalas under året (jag har två barn så det är nog i underkant, men vi säger så) så sparar vi genom att välja alternativ 4 istället för 3 (370-80)*15=4350 kr per år. Enligt min compounder-app blir detta 60 101 kr under 10 år* bara för barnkalasen. 

Ovanstående principer applicerar förstås även om du som vuxen är inbjuden till middag eller tillställningar hos vänner. Jag tycker det är trevligt att ha med något till dem man är bjuden till men för väl valda vänner så försöker vi istället införa lite knytis-princip och träffas vi ofta behövs kanske inget alls. I övrigt tillämpas alternativ 4 med fördel även för dessa.

Jag är ju nu ganska så i början av frugalismen så det finns säkert andra som har ännu bättre alternativ att presentera och då tar jag tacksamt emot tips!

Må så gott i värmen!
Mvh Spardrottningen


* Räknat med att varje år spara 4350 kr vid 1 tillfälle till 7 % ränta

Att leva med en konsumtionsälskare

Nu ska jag skriva om ett lite känsligt ämne, nämligen vad som händer om man lever tillsammans med någon som (ännu) inte har blivit frälst av Mr Money Mustache och Frugalwoods och insett alla de fördelar som finns med att dra ner på konsumtionen.

Jag vet first hand hur detta är eftersom jag själv lever med en fantastisk man som (ännu) inte riktigt har anammat samma sparstrategi som jag. Även om jag nyligen har ryckt upp mig från konsumtionsträsket så har jag som jag beskrivit alltid i grunden varit en sparsam person och överkonsumtion har egentligen aldrig legat för mig. Likaså har jag alltid varit ganska prismedveten och inte gärna betalat mer än nödvändigt för saker. Min andra hälft är nog mer i grunden en Slösa (förlåt älskling om du läser) och pengar rinner gärna mellan fingrarna. När vi träffades som fattiga studenter så köpte han alltid deodorant på parfymavdelningen för 250 kr istället för 20 kr på Rusta eftersom han aldrig reflekterat över att det fanns billigare alternativ. Skulle han handla något så var det alltid det dyraste alternativet som gällde eftersom han tänkte att det också var det med bäst kvalitet. Nu x antal år senare har han ändrat detta lite och köper inte längre deodorant för 250 kr (kanske för att det mest är jag som handlar) och han väljer inte längre alltid det dyraste utan lägger sig kanske i mitten av prisspannet. Tack och lov har vi även samma strategi när det gäller att amortera ner våra lån och liknande stora frågor. Kan också tilläggas att han är en väldigt generös person och det är ju jättefint. Men det är i det där lilla dagliga sparandet som det tar stopp. Lunchlåda? Finns inte på kartan, inte ens om jag gör den åt honom och ställer den i hallen.

När jag pratar om MMM eller Frugalwoods och early retirement får han något skärrat i blicken och så säger han något i stil med: "Vad är det för poäng med att sluta jobba om man inte kan göra något kul". Jag försöker förgäves förklara att hela poängen är att man ska göra de sakerna man värdesätter mest och ta bort de onödiga men på något sätt når jag inte riktigt fram med budskapet. Istället förklarar han då alla saker han vill köpa; finare och flashigare bil, ny musikanläggning, en skoter, downhillcykel och massa shysst utrustning och kläder att använda tillsammans med denna etc. Dessutom tycker han det är väl investerade pengar att bränna 500-1000 kr på en utekväll och sedan toppa det med taxi hem för 700 kr. Det är livet! Jag argumenterar då att downhillcykling är ju bra och det borde räcka att då köpa en begagnad sådan cykel samt liftkort om det behövs och sedan kostar inte den hobbyn så fruktansvärt mycket löpande. Men det håller inte eftersom han då vill ständigt uppdatera med nya prylar till cykel och utrustning samt avsluta varje downhilldag med restaurang och öl. Klart att då blir det ju ganska dyrt. Att köpa en ny och flashigare bil har han avstått från ett tag nu och det är enligt honom höjden av frugalitet. Han skäms över att vår bil inte är lika dyr och fin som grannens och tycker att vi har toppat höjden av besparing eftersom vår bil är från 2012! Efter att ha läst MMM och hans långa utläggningar om bilar så känner jag att vi nog egentligen inte ens borde ha den bilen utan något billigare, men det väljer jag att hålla tyst om. Lite måste man bidra för husfridens skull.

Hur hanterar jag i övrigt allt detta kanske ni undrar? Hur kan vi ens samexistera och leva tillsammans med så skilda uppfattningar om hur pengar ska hanteras? Jo, så här har vi "löst" det, även om det är en ständig work in progress:
- Helt nödvändigt att ha delvis gemensam och delvis separat ekonomi. Vi har en gemensam pott dit vi sätter av pengar som går till vårt gemensamma liv, boende, mat, barn, försäkringar etc. Vi sätter av så mycket som är nödvändigt dit och resten sparar vi på våra egna konton att göra vad man vill med. Mitt mål är att spara så gott som allt som blir kvar på mitt konto efter avsättning till det gemensamma (måste dock köpa SL-kort och betala CSN samt några mindre utgifter då och då). Även han har som mål att spara en del men det är för att senare kunna konsumera det, han ser inte framför sig att bygga en guldhöna för resten av livet som jag drömmer om.
- Jag pratar lite löst om pengar och sparande så ofta jag kan utan att väcka anstöt. Tänker att det kanske sår ett litet frö. Måste dock akta mig här så att det inte slår bakut och blir motsatt effekt. Kunde jag få honom att läsa MMM-bloggen så kanske det skulle hjälpa men han är ingen läsare, vill hellre kolla snabba Youtube-klipp. Finns lite där jag ska fortsätta mata honom med.
- Nu när skattepengarna har kommit så ska jag föreslå att vi båda börjar månadsspara samma belopp i samma indexfond (fast i egna namn). Tänker att det kan vara motiverande.
- Till sist får man acceptera att vi är olika och att jag inte alltid har rätt (men nästan alltid såklart=))


Mvh Spardrottningen




Saker jag vill ha

Dagens besparing i det vardagliga livet: Glömde vattenflaska och var törstig i värmen och dessutom väldigt hungrig. Efter att ha gjort en snabb beräkning i huvudet på vad de 50 kr jag kunde lägga på en ny vattenflaska och smörgås istället kunde göra som investering i 10 år så avstod jag både från vatten och smörgås. Istället väntade jag snällt 30 minuter tills jag var hemma och kunde bälga i mig oransonerade mängder av både vatten och bröd.

Tycker att jag relativt väl har lyckats omprogrammera min hjärna till att inte längre sukta som en consumer sukka efter nya saker. Saker som jag tidigare har suktat efter innefattar (ej uttömmande lista): kläder till jobb och fritid, skor, inredning, växter till trädgård, smink och liknande. Helt botad från åkomman av suktande efter materiella ting är jag dock inte. Just nu är det två saker på min lista som jag gärna vill köpa och inte riktigt har bestämt hur jag ska göra.

1. En symaskin. Har aldrig ägt en symaskin men ser vilka fördelar det skulle ge mig. Skulle tex kunna laga kläder istället för att lämna in till skräddaren. Drömmer även om ett scenario där jag syr egna kläder, det finns så mycket fina tyger i tygbutikerna. Ser dock att detta i verkligheten inte kommer hända, i alla fall inte så länge jag har ett arbete. Jag tror inte heller jag är så bra på det :-/. Återstår alltså att laga kläder och andra diverse småsaker.
2. En elcykel, gärna en med låda framtill så man kan köra barnen till skola/förskola. För att kunna motivera ett sådant köp känner jag att jag bör kunna cykla mina 2,5 mil till jobbet på den (och därmed spara in SL-kort a 860 kr i månaden, åtminstone under årets 9 isfria månader). Den lådelcykel som enligt min obefintliga erfarenhet verkar ha möjlighet att uppfylla detta är en Livelo. Enda kruxet är att den kostar ca 40 tkr! Har letat efter begagnad Livelo i ett helt år utan att hitta någon. Verkar som att alla som äger en älskar den och absolut inte vill sälja, vilket är synd för mig. Återstår att vänta på att någon begagnad dyker upp eller att köpa en ny och utnyttja den subvention som finns på elcyklar nu. Utöver de pengar jag kan spara på SL-kort så tillkommer en del besparingar på bensin för att åka och handla och liknande. Dessutom tänker jag att min hälsa och fysik skulle uppleva en drastisk förbättring om jag cyklar 5 mil om dagen tur och retur (ja, även på elcykel får man ganska bra motion enligt studier, särskilt i jämförelse med att åka tåg/bil/buss). På 5-6 års sikt eller så så har cykeln betalat sig under förutsättning att jag verkligen ANVÄNDER den till att cykla till jobbet. Inget bra scenario om jag av någon anledning avstår från att göra det. Risker jag ser är att det är läskigt/jobbigt/kallt eller allmänt svårt att få till denna cykling de flesta dagar, en annan risk är såklart att cykeln blir stulen eftersom de är så stöldbegärliga och då står man där med skägget i brevlådan eller hur man nu säger.

Ett av de få inköp som MMM, en av mina förebilder, rekommenderar är just inköp av cykel då man sparar pengar, förbättrar sin hälsa och miljön. Dock är jag inte säker på att han skulle ge sin välsignelse till just denna dyra cykel. Kanske ska jag skumpa fram på min icke eldrivna vanliga gamla cykel istället. Det är för min del dock helt uteslutet att cykla 5 mil om dagen på denna, skulle ta flera timmar och jag skulle förmodligen dö på vägen. Att köpa en begagnad vanlig elcykel (dvs utan lastlåda) är också ett billigare alternativ men då är nackdelen dels att jag inte vågar cykla när det blir lite halt och dels att jag inte kan hämta/lämna barnen med den, i alla fall inte på något smidigt sätt.

Notera att båda mina saker på vill-ha-listan ovan är sådant som på något sätt ger mig en skjuts framåt i det nya frugala livet. Återkommer med uppdatering på hur jag gör med dessa potentiella inköp.

Avseende juni-utmaningen så har jag hittills rensat ut och lagt ut till försäljning 32 saker, ska på en gång lägga upp några fler annonser på Tradera!

So long / Spardrottningen

Maten i mitt hem - kaos eller kaizen?

Jag tillhör den lyckliga skara som älskar mat och inte har haft några större problem med det under livet. Har aldrig gått på dieter eller sånt skit. Är inte så förtjust i godis men desto mer inne på bröd, bullar och god mat i allmänhet.

Nå, för drygt ett år sedan roade mannen och jag oss med att kolla på dokumentärer om mat på Netflix (typ Food choices, What the Health, Cowspiracy etc.). Trodde aldrig att jag skulle ändra mina kostvanor men efter detta har faktiskt en ny era tagit form hemma hos oss. Jag skulle inte vilja kalla mig vegan (dels därför att jag inte gillar ordet och dels för att det inte är helt sant), men till säkert 90 % äter jag nu en växtbaserad kost. Det känns som rätt val för mig och min hälsa, för plånboken och för miljön. Även mannen är inne på samma linje även om han inte tagit det riktigt lika långt. Barnen är något mer svårflirtade, särskilt den yngsta. För att de ska slippa svälta ihjäl så lagar jag ofta flera olika saker att ställa på bordet så får man välja det som lockar. Till exempel så kanske jag äter någon pastarätt med grönsaker och då ställer jag även fram lite köttbullar. Har försökt att i smyg byta ut köttbullarna mot vegetariska bullar av olika slag men tyvärr mycket dåligt resultat än så länge. Kommer fortsätta lägga in fler och fler växtbaserade rätter och allt eftersom de blir lite större kanske det går lite lättare (hoppas jag). Ibland känns det som att matrutinerna hemma hos oss är riktigt Kaos men under bättre dagar så föredrar jag att se det som Kaizen istället.

En vanlig fördom mot vegetarisk/växtbaserad kost är att det kräver mer planering. Det är sant! Åtminstone för mig som inte har levt med detta så länge så ställer det något högre krav på planering och förberedelser, t.ex. att lägga bönor i blöt dagen innan. Det mesta av detta går att komma runt genom att köpa bönor på burk eller till och med halv/helfabrikat men lite av poängen försvinner för mig om jag ska livnära mig på halvfabrikat. Det finns ju alla möjliga teorier om vad som är nyttig mat men de flesta verkar vara ense om att det är nyttigast att laga maten själv och inte köpa färdigförpackat från något företag på F, dessutom blir det billigare att laga själv. Detta för mig osökt in på en annan aspekt av valet att äta växtbaserad kost och det är kostnaden för maten. En annan vanlig fördom som jag ofta hör är att det är så dyrt att äta vegetariskt, det är dyrt med grönsaker etc. Jag håller inte med om detta men det kan bli så ifall man handlar på fel (=dyrt) ställe. Jag tycker den lokala Ica/Coop-butiken håller helt ok kvalité och kompletteringshandlar där ibland men ajajaj vad det är dyrt med frukt och grönt! Handlar man lite grejer till en middag och kanske lite frukost landar man lätt på 500 kr medan en veckohandling på Willys landar på ca 800-1000 kr. Äter man växtbaserat är det också i princip nödvändigt att laga mycket mat med linser och bönor eftersom de utgör den perfekta kombinationen av billigt, nyttigt och gott! Det sista kanske inte alla håller med om, jag vet många som inte riktigt gillar baljväxter men tror på något sätt att detta lever kvar sedan man i barndomen bestämde sig för att man inte äter det. Finns så otroligt mycket gott att göra så det är ett absolut måste att hitta några recept med baljväxter som man uppskattar eller i alla fall står ut med. Jag drar mycket nytta av www.undertian.com där det finns enkla och goda recept.

Handlingen är ett annat kapitel som jag skulle kunna skriva spaltmeter om. Jag tror de flesta är överens om att det blir billigast att planera inköpen och veckohandla snarare än att småhandla varje dag. Några faror med att storhandla finns dock, t.ex. om du handlar så mycket att du måste slänga en del mat du inte ätit upp. Det är absolut big No No att slänga mat och jag mår riktigt dåligt om jag tvingas göra det, men såklart händer det även mig. Härom dagen var det faktiskt ett paket tofu som jag trodde höll sig ett tag till men som hade gått ut. Jag slänger inte mat bara för att den har gått ut, t.ex. ägg håller ju mycket längre men tofu kände jag mig osäker på och det har ju dessutom varit så sjukt varmt så lite försiktig kanske man ska vara. Hur som helst, när jag planerar 7 måltider för en vecka och handlar därefter så blir det nästan alltid mat över som vi får kämpa för att hinna äta upp. Har därför börjat att endast planera 5-6 dagar i veckan och så kan man alltid äta rester eller något de oplanerade dagarna. Det finns också önskemål från andra i hushållet med plats för spontanitet i vad vi ska äta och detta går helt emot mitt planerande men vi måste samexistera i detta så jag lämnar rum för lite spontanitet (gärna spontanitet med något som finns hemma så att vi inte behöver bege oss för extrahandling dock :)).

En snabb uppdatering på juniutmaningen med att rensa ut grejer också: Jag är igång och har slitit fram en massa kläder. Av någon anledning så börjar jag ofta med kläderna och konstigt nog finns det alltid mer att ta. Helt sjukt hur vi har kunnat samla på oss allt detta men lite ursäktad kanske man är av att barnen växer. Har lagt upp ca 25 plagg på Tradera men vissa plagg ligger i samma annons så det är inte 25 annonser. Känns mycket bra och jag tror absolut jag kommer klara 100 saker i juni. Det som oroar mig är dock att det känns som att det kommer behövas ytterligare 100 nästa månad och kanske ännu mer för att få riktig harmoni här hemma. Ska också bli kul att se hur mycket pengar jag får ihop på detta, de ska gå direkt till Spargrisen (återigen bildligt talat). Eftersom jag löpande redan har sålt av saker av högre värde och de flesta saker därmed har lite mindre värde så vill jag inte resa några för höga förhoppningar på summan, det lär inte bli 5-siffrigt.

Må gott!
/Spardrottningen

Månadskoll maj



Månadsskifte och dags för en deluppföljning av den nya budgeten. Jag gillar att hålla saker enkelt så har gjort en budget i excel som visar alla fasta utgifter och nedför alla rörliga utgifter. Den inkluderar kolumner med våra lån och ränteberäkningar och amorteringsbelopp på dessa som går in i kostnaderna. Tidigare innan allt spårade totalt så hade vi en sådan budget och det är denna fil jag nu dammat av och hottat upp a lá 2018. Har förstås även Tink men vill bygga upp det på ett annat sätt och har därför denna, Tink blir mer ett komplement. Upplever att det är lite svårt med Tink när man har halvt gemensam och halvt egen ekonomi. Ett alternativ är att exkludera alla "egna" kostnader men jag vill ju ha koll på dem också. Tycker även att budgetfunktionen lämnar en del övrigt att önska. Kanske är det jag som inte riktigt fattar hur man ska göra 😉

Det jag gör nu strax efter lön och när alla räkningar ska betalas är att jag bockar av siffrorna i budgeten en efter en (typ grönmarkerar) när jag ser att de dras från kontot. Vissa av dem har jag bara uppskattat och behöver se exakt vad det blev (tex el som dras på autogiro utan avisering). Apropå el så har vi haft fruktansvärda elkostnader i år. I april (mars-förbrukningen) betalade vi 3700 kr hemma och 3200 kr i fritidshuset. The horror!! Kunde vi ha varit mer förbrukningssnåla? Ja säkert, några hundralappar kanske det kunde ha hjälpt att sänka värmen någon grad och släcka några lampor extra. I ärlighetens namn har vi en del att jobba på här. Kollade på elskling efter billigare elpris och noterade att vårt nuvarande pris inte är långt ifrån det lägsta som hittades där. Gläder mig åt att elen är en betydligt mindre post på sommaren eftersom båda våra hus värms upp med el, vilket givetvis inte är det mest ekonomiska sättet att värma ett hus men inget man åtgärdar i en handvändning.

I månadskollen ingår såklart även uppföljning av den gångna månaden (dvs 25 april-25 maj). Det var där någonstans jag verkligen vände mot att återgå till att vara Spara snarare än Slösa. Vågar knappt skriva att våra utgifter i den månaden landar på över 70 tkr (duckar för tomater som kastas mot mig här) och i princip hela den horribla summan var innan den 10 maj, dvs innan jag kände att nu är det dags för en stor förändring. Det kommer därmed att märkas stor skillnad på uppföljningen 25 maj-25 juni i jämförelse, med den nya strikta budgeten. Om vi utgår från att vi ska ha samma boende i alla fall ett tag till så är det inte rimligt att landa på riktigt låga kostnader som 10-20 tkr per månad, då krävs bostadsbyte. Men vi bör faktiskt på någon/några månaders sikt kunna halvera den fruktansvärda summan för april.

Något jag noterar att man (jag) ofta missar i budgeten är följande:
-diverse presenter till barnens kalas eller till vänner man är bortbjuden till
-kläder som har beställts från tex HM till barnen och som faktureras i efterskott
-småsaker som går sönder och ska lagas/fixas
-inköp på ITunes

Får kanske lägga in mer sådant i budgeten, är ju svårt att strunta i att köpa presenter till barnkalasen, men vi kan dra ner lite på övriga poster ovan samt behöver inte köpa grejer för 200 kr till varenda kalas.

Kan för övrigt meddela att minimalistutmaningen juni har börjat bra. 3 saker utrensade och sålda under dagen, 460 kr in, ka tjing!!

Simma lugnt/
Mvh Spardrottningen

Utmaningar - Minimalism (del 1)

Fru EB har i sin utomordentliga blogg lagt upp en utmaning för juni som jag starkt har övervägt att anta. Den går ut på att under juni månad slänga/göra sig av med 1 sak den 1 juni, 2 saker den 2 juni osv så att man gör sig av med 30 saker den 30 juni. Jag har inte räknat efter men hörde att det blir 465 saker totalt vilket låter ganska rimligt.

Är det möjligt? Ja det tror jag definitivt. Är det rimligt: Kanske, tar nog sjukt mycket tid. Har jag sjukt mycket tid i juni? Nej egentligen inte... Det blir inte riktigt lika hard core men har även övervägt att göra mig av med 100 saker under juni månad. Om jag bara skulle slänga ut saker så vore det inga problem med 465 saker i månaden men jag vill ju sälja det mesta eftersom jag är en traderare (se förra inlägget: Att sälja på Tradera del 1) och då blir det något helt annat.



Ooobeslutsamheten kring detta livsavgörande val gnager i mig och NU har jag bestämt mig. Jag antar en egen utmaning att rensa ut 100 saker under juni och lägga ut till försäljning. Börjar på fredag!

Vad har detta med sparande att göra? Det är oklart varför men mina empiriska undersökningar visar att ju mer jag gör mig av med desto mer uppskattar jag det jag har ➞ vilket leder till mindre köpsug efter nya grejer. Denna slutsats har jag även dragit genom att studera mina barns beteende. När det är få leksaker framme och god ordning leker de med grejerna. Om det istället är mycket saker framme så blir det oordning och de tjatar efter nya leksaker. Just nu befinner vi oss i det senare stadiet så därmed bör det inte bli problem att hitta grejer att kasta ut. Dessutom så blir det pengar in i spargrisen (bildligt talat, jag sparar aldrig på smutsiga kontanter, brrr).

Återkommer med update på utmaningen!

Mvh Spardrottningen


Att sälja på Tradera del 1 - vad ska man sälja?

Sålde min första grej på Tradera 2009 och älskar det. Känslan när man får ett bud, sweet! Har sålt 100-tals saker där sedan dess, mestadels kläder och barnkläder.

Det finns självklart även andra sätt att sälja saker på tex Blocket, Facebook-sidor, Schpock (hur stavas det?!) och eBay. Några kommentarer om dessa:

-Blocket: Använder jag när jag vill sälja möbler och liknande som är jobbigt att skicka med post. Bör vara något man är rätt säker på att få sålt eftersom man annars går back på annonspriset.

-Facebook-sidor typ ”Köp och Sälj i Pleasantville” använder ja när det är något som inte riktigt passar för Tradera och jag inte känner för att köpa en Blocket-annons. Senast sålde jag en brödrost! Passar även bra om man vill skänka bort grejer gratis. Upplever att det är ganska svårt att få saker sålda på dessa sidor om man inte lägger ut det för ett riktigt vrakpris. Värt att notera att alla grannar och bekanta på FB får notiser när man lägger ut något.
 
-Schpock: Alltså VEM kom på detta namn? Det är helt fruktansvärt och går inte att komma ihåg hur det stavas vilket ändå måste vara en stor nackdel för dem. ”Tänkte ladda ner men kunde inte stava/komma ihåg namnet så struntade i det”... Hur som helst, jag har testat och funkar ok, plus för att man kan söka på saker i närområdet, tex saker inom 3 km radie från mig och bra att det är gratis. Några uppenbara minus som jag upplever det: 1. För lite folk som använder det (än?). 2. Man kan inte för en privat dialog med potentiell säljare/köpare förrän affären är bindande, alla ser vad som skrivs fram till dess. 3. När affären blivit bindande kan jag se viss risk - vad ska säljaren göra om köparen aldrig dyker upp? Vänta och tappa alla andra potentiella köpare medan man väntar... Men kul ide och kan säkert bli bra.
 
-eBay: Aldrig testat, tänker att det är som Tradera men att man då säljer även utomlands och når en större skara

För att återgå till Tradera så är det mest här jag hänger. Säljer allt från småsaker för någon 10:a och uppåt. Sambon klagar ibland att det inte är värt besväret att sälja saker för så små belopp men jag håller inte med. Dels är det många bäckar små och dels känns det bra att sakerna kommer till användning samtidigt som jag får bort dem ur mitt hem (win för både miljön i stort och i hemmet med andra ord). Dessutom så är det ju AUKTION och trots min omfattande erfarenhet så veeet man inte helt säkert vilka saker som kommer inbringa 10 kr och vilka som blir eftertraktade. Jag drar dock min gräns vid 10 kr, säljer inget under detta för då är det verkligen inte värt det. Tradera tar ju också minst 3 kr i provision om jag minns rätt.

 

 
För att det inte ska bli ett för omfattande och jobbigt projekt att sälja saker så tycker jag det är enklast att ta det lite löpande. Så fort något av barnen vuxit ur ett plagg eller tröttnat på en leksak, tjofs så plåtar man och lägger ut det till försäljning. Ibland om det är sådant som inte är så värdefullt eller om högen vuxit sig för stor för att arbeta igen en och en så slår jag ihop det och lägger ut det som "klädpaket med xx delar".
 
Vanliga missar (be aware):
För att undvika samma misstag som jag har gjort kommer här två tips:
  • Tvätta alla plagg och stryk/gå igenom dem INNAN du lägger ut dem. Jag har ibland lagt ut saker och tänkt att jag ska tvätta dem sedan, innan jag skickar. Big no no. Det har resulterat både i att plagget fortfarande varit blött när jag måsta skicka det, har även varit med om incidenter i tvättmaskinen där plagget tagit färg samt vid något tillfälle så upptäckte jag fläckar som inte gick bort i tvätten. Inte bra.
  • Packa det du lagt ut direkt efter du lägger ut det. Jag tycker packningen är så sjukt jobbig och har varit med om att 10 auktioner gått ut samma dag och allt ska packas. Vilken mardröm! Det blir inte alls lika jobbigt om man packar det direkt så klart att rekommendera, viktigt att märka paketen med vad som finns i så man slipper öppna upp och kolla :-) Vill lägga in en liten brasklapp här - viss risk finns att någon köper flera auktioner och vill ha samfrakt, då måste man packa om lite. Dock har detta bara hänt mig några enstaka gånger så klart värt det.
  • Om du ger dig in i en ny kategori där du inte har sålt tidigare - t.ex. kläder om du tidigare bara har sålt leksaker: Ta dig en liten stund och kolla runt vad andra säljer, hur de beskriver det och vilket pris de sätter. Kan ge en bra fingervisning men använd ditt sunda förnuft också.
Jag tänkte återkomma till hur man gör med pris, frakt, omdömen och konstiga "kunder" och annat jag har varit med om under mina år som traderare.
 
Må så gott i finvädret!
Mvh Spardrottningen



The Original Guru Bodo

För länge länge sedan, på en plats långt härifrån (ok inte så långt kanske) så fanns det en ung ekonomistudent. Hon levde på CSN (ca 7000 riksdaler i månaden) och extrainkomst från 2 extrajobb.  Hon arbetade hårt och drömde om att en dag få ett riktigt, kvalificerat arbete som gärna fick involvera mycket siffror och att ha fina kläder på sig. En vacker vårdag i denna tidsålder, runt 2003, så fick hon tag i en mäktig och revolutionerade bok. Den hette ”Vägen till ekonomisk frihet” av Bodo Schäfer.

Ok, jag kommer inte egentligen ihåg om det var en vacker vårdag eller någon annan dag jag först la händerna på Bodos bok. Vad jag kommer ihåg är att jag sträckläste den och blev helt hooked. Första miljonen om 7 år med den enkla planen att spara en viss del av inkomsten varje månad. I can do that! Eftersom  första miljonen rullar det på och det blir snabbt flera miljoner och vips är man ekonomiskt oberoende. Fantastiskt! Jag levde med Bodos bok under kudden (se bild på det tummade exemplaret nedan), läste den om och om igen. Gjorde excelkalkyler som visade hur mitt sparande och mina investeringar skulle växa (ca 7 % per år i snitt är inte allt för aggressivt enligt Bodo). Jag beräknade att jag behövde ca 10 Mkr för att kunna leva ett gott liv på avkastningen. Då räknade jag förstås inte på att jag skulle bo kvar i min lägenhet på 31 kvm och leva som en student, utan räknade med en uppskattning vad gäller boende och levnadskostnader. Möjligen kan jag nu med det nya konceptet extreme frugality tänka mig att jag kan klara mig på något mindre än så.

Så hur gick det kanske ni undrar? Det är ju onekligen 15 år sedan 2003 så det borde ju finnas flera miljoner i aktieportföljen. Hm nja. Detta är i korta drag vad som hände.

Levde mycket sparsamt som student, hade god ekonomi och sparade säkert 20% av den då mycket knappa inkomsten.
Fick ett bra jobb efter studier, tjänade inte superbra med betydligt mer än som student. Började köpa dyrare kläder, färga håret hos frisör och äta alla luncher ute eftersom det var det alla andra på min arbetsplats gjorde.
Tjänade för varje år mer pengar, köpte bil, köpte dyrare lägenhet och sedan hus, köpte fritidshus, fick barn, skaffade städhjälp etc etc. Skulle vi sälja allt vi har så skulle dessa miljoner faktiskt finnas på kontot så helt förkastligt har vi kanske ändå inte levt. Men - så länge tillgångarna är i den form de nu är (real estate) så kostar det oss massa pengar snarare än tvärtom. En sann MMM eller Frugalwoods skulle kanske downsiza och bo billigare för att kunna spara ännu mer men av några olika anledningar kommer vi inte göra detta just nu. Inte uteslutet senare. Tröstar mig med att vi iallafall hyr ut fritidshuset.
Härom dagen snubblade jag över en av de gamla exceldokumenten där det stod hur mycket pengar jag nu borde ha och hur mycket jag borde spara per månad. Upptäckte till min glädje att jag kan spara mer än vad jag trodde per månad och att investeringarna iallafall inte är helt hjälplöst efter även om det saknas några hundra tusen mot vad jag prognostiserat. Jag ska läsa Bodos bok igen och så snart jag behöver lite ny motivation räcker det med att bläddra lite i den. På studietiden hade jag och min lika frälsta vän ett talesätt: ”Vad skulle Bodo säga om det här?!” Det talesättet är nu på återintåg och kommer användas närhelst en utgift lurar runt hörnet.

Tack Bodo!
Mvh Spardrottningen


Utmaningar - Kläder (del 1)

Jag är nog inte känd som värsta modedrottningen men har alltid gillat att se fin ut och även att köpa nya kläder. Trots min minimalistiska filosofi är just kläder något som jag av någon anledning har svårt att göra mig av med. Slänga i soporna är förstås otänkbart. Om jag av någon anledning ska göra mig av med ett plagg så är Sälja mitt första alternativ. Går det inte att sälja så försöker jag Skänka det till någon (någon jag känner eller välgörenhet). Sista alternativet är att lämna det för Återvinning så att fibrerna i tyget åtminstone tas till vara.

Ovanstående förfarande är egentligen utmärkt enligt egen mening MEN det finns ett "men" här. Inflödet av kläder är större än utflödet. Jag har gott om plats i klädkammaren men det skulle vara härligare och mer luft med mindre kläder. Dessutom lättare att hålla ordning och paradoxalt nog så är det även lättare att hitta något att ha på sig med mindre (!) kläder.



Jag läste att mrs Frugalwood hade klarat att inte köpa några kläder på ett helt år och därefter var det nog ytterligare ett eller fler år. Det låter ju ganska extremt och det är väl det som är poängen. Normalt (alltså innan jag blev nyfrälst som spardrottning) så lägger jag kanske i snitt 1500-2000 kr i månaden på kläder till mig själv. Kan säkert låta mycket för vissa och lite för andra. Utan att flukta allt för mycket i garderoben så är jag övertygad om att jag klarar mig på de kläder jag äger i minst 1 år. Det är egentligen befängt att köpa mer kläder både ur ekonomisk synvinkel och ur miljösynpunkt. Detta är en lämplig utmaning för att visa mig själv att nu är det allvar. Slut på att vara ett konsumentfår som följer flocken. Från och med nu så är det alltså totalt köpstopp på kläder till mig i 1 år (ja detta gäller även skor). Barnens kläder ska jag fundera lite på, det får bli ett eget kapitel. Och förstås, det finns även en man i bilden och han hanterar sina egna klädinköp med de pengar som inte är i den gemensamma potten. Vi finner att det för husfriden är bäst med en stor gemensam pott och varsin mindre egen pott som man kan spendera/spara bäst man vill. 

Kan tilläggas att jag med stor fasa ett flertal gånger har plockat upp manskläder ur hushållssoporna. Dessa har jag sedan 1) sålt med god vinst, 2) skänkt till välgörenhet, 3) tvättat/lagat och lagt tillbaka i garderoben - ingen märkte något (tror jag iallafall). Mooahahaha!

Må gott!
Mvh Spardrottningen

Du är inte rädd för utgifter du inte!

- Du är inte rädd för utgifter du inte!
Detta ryter Anton Svensson (Emil i Lönnebergas pappa) på bred småländska till sin fru. Vad kan ha föranlett denna åthutning? Har hon spårat ur totalt och shoppat loss i Vimmerby? Satt gården i pant?
Nej nej, detta citat var ett svar på att hustrun sagt att hon kommer köpa en ny blyertspenna i det fall hon skulle slita ut deras enda penna när hon skriver ner alla hyss Emil gör.

Jag frustade av skratt senast jag såg detta avsnitt och tänker att en blyertspenna är nog ingen idag som ser som höjden av slöseri. Men å andra sidan... Jag tror att många skulle må bra av att vara lite mer som Anton Svensson. Istället för att planlöst köpa än det ena än det andra som vi tycker oss behöva så kan vi fundera ett varv extra om vi verkligen behöver det eller om det egentligen kan vara. Ett annat favoritcitat från käre Anton är när han (också till sin fru) utbrister: "Du kan slita skor du Alma, som du går på så får du köpa nya skor IDELIGEN, minst vart tionde år!"

Jag utmanar mig själv att vid varje liten utgift tänka ett varv på Anton och om det finns några alternativ. Började med denna quest igår och har redan sparat 15 kr på vattenflaska (tog med egen) och 200-300 kr på mat (struntade i att handla och kokade soppa på en spik från diverse i skåpen). Har blivit smått besatt av Frugalwoods (se bloggen på www.frugalwoods.com) och har nu testat att sno ihop ett gäng lunchlådor från deras lunch recipe som i princip är rice and beans. Får se om det håller måttet, billigt blev det iallafall och jag tog det ytterligare ett steg genom att ta torkade bönor istället för burkbönor som i recptet ;-)

So long!
Mvh Spardrottningen


Grundprinciper

Det är inte alltid lätt att veta vilka grundprinciper man står för men följande har utkristalliseras för mig:

  • Sparsamhet (köp inte saker du inte behöver och när du köper något så gör det till bästa pris)
  • Minimalism light (inte så extremt att jag endast vill äga 20 saker men på nivån att jag mår bättre ju mer grejer som rensas ur vårt hem och ju mindre som kommer in)
  • Värna om andra människor och djur (hjälp andra så mycket och så ofta du kan)
  • Miljömedvetenhet (i stort och smått, gör vad du kan, sopsortera, ät växtbaserat i största möjliga utsträckning etc)
  • Prioritera motion och hälsa
Inget av ovanstående är väl direkt kontroversiellt men på något sätt har jag fått en ögonöppnare på nästan samtliga områden ovan nyligen.



Sparsamhet
Jag har alltid sett mig själv som en sparsam person med rätt ekonomiska prioriteringar. I fina villaförorten där vi bor sticker vi definitivt inte ut som några slösare, tvärtom faktiskt. Trots det har jag insett vilka fruktansvärda summor pengar som flyter ut varje månad och att jag/vi har fallit offer för hedonic adaption eller vad det nu kallas, dvs en gradvis upptrappning av levnadsstandarden för varje löneökning. Fallit offer är väl inte rätt ord, ingen som tvingat oss till detta, det är endast orsakat av egna, ibland dock omedvetna val. Att jaga efter bra pris på det jag köper har också alltid kommit naturligt men även det har fått stryka på foten på grund av upplevd tidsbrist i vardagen. Jag har nu inför första hela månaden av nyvunnen sparsamhet gjort en ny budget utan alla excesser som tidigare funnits där, som städning 1700 kr/mån, kläder 2000-3000 kr/mån, Spotify 100 kr/mån etc. Efter att ha läst alla inspirerande och imponerande historier om vad andra som är mästare i sparsamhet har lyckats med vet jag att detta bara är början. Jag kommer dock få anledning att återkomma till ämnet vad man gör om ens andra hälft inte är lika intresserad av den nya livsstilen.

Minimalism
I min barndom fanns det i mina ögon alltid för mycket saker hemma som liksom låg och skräpade (i mina ögon iallafall). Mina fantastiska föräldrar kommer från ”samlargenerationen” och är fenomenala på att bunkra och samla. Ibland kan detta ha ekonomiska fördelar, typ köpa massa diskborstar till lågt pris och fördelen är såklart också att man alltid har en ny fräsch diskborste redo när en gamla plötsligt känns sunkig. Än idag kan mamma komma förbi med ett paket disktrasor och en diskborste (från hennes enorma förråd) och förklara att hon noterat att vi kan behöva detta. Så långt allt väl. Nackdelarna med att bunkra och spara är dock att man riskerar glömma vad som finns i all röra, det är också lättare att snabbt göra slut på saker om man vet att det finns ett stort lager som bara väntar på att tas i anspråk. Framförallt är det lättare att hålla ordning och känna harmoni i ett hem där det inte finns överflödiga saker. Den svåra balansgången är att veta NÄR man ska prioritera att bunkra lite för att priset är fördelaktigt. Till exempel är det enligt min erfarenhet bra att köpa flera av sådant man vet att man kommer använda löpande om det är ett fördelaktigt pris. Även att köpa kläder till barnen till nästa vintersäsong under rean på våren, eller ännu bättre begagnat. Både minimalism och sparsamhet går dock ut på att inte köpa saker man inte behöver och därmed är de i helt samma riktning, man kan säga att de är syskon.

Värna om andra människor och djur
Goes without saying.

Miljömedvetenhet
Jag har senaste året blivit allt mer förfasad över vad vi gör med planeten och de följder som oundvikligen är på väg. Gör nu allt jag kan, nåja inom rimliga gränser. Prioriterar att åka kollektivt, sopsortera trots att det inte finns någon station i närheten och äta växtbaserat (vilket är samma som veganskt, men jag är inte så förtjust i det ordet)  åtminstone när jag själv kan bestämma maten. Jag kan ännu inte med att tvinga andra laga specialmat till mig när vi är bortbjudna.

Prioritera motion och hälsa
Är väl ingen som säger emot på denna men det är lätt att bortprioritera när tidsbristen tränger sig på. Ny forskning visar att löpning/konditionsträning dessutom är det bästa sättet att hålla hjärnan i form, läs gärna boken Hjärnstark vilken för mig är en mycket bra motivation till att hålla igång löpningen. Och att hålla hjärnan igång är ju en förutsättning för att kunna ta bra beslut kring sitt sparande och bygga på sin långsiktiga dröm.

En nygammal Spardrottning

Och vem tror hon att hon är som kallar sig Spardrottningen?! Detta namn måste ses med en portion humor och en stor nypa salt.
Som bloggbeskrivningen visar har jag alltid i grunden varit en Spara. När syskon och kompisar åt upp allt sitt godis på lördagen sparade jag det i en stor byrålåda för att kunna njuta av små bitar i taget under obegränsad tid. När andra drömde om att fylla 15 för att köra moppe så drömde jag om det för att kunna börja jobba och tjäna extra pengar. När jag studerade hade jag 2-3 extrajobb och hade ett riktigt hyggligt sparande. Allt eftersom åren gick och mina inkomster ökade så ökade dock mina kostnader i samma takt eller snabbare. Livet och allt omkring drog med mig i Slösas fotspår och jag insåg nyligen att jag slagit in på en väg som inte är rätt för mig och mina mål. Att vända detta är inte det lättaste med ett hektiskt storstadsjobb, man och två barn samt stora huslån och annat smått och gott som jag har lyckats samla på mig. Inspirerad av fantastiska bloggar som Mr Money Mustache, The Minimalists och Fru Efficient Badass har jag dock hittat tillbaka till sparandet och det välmående som kommer i dess fotspår, både för plånbok och klimat. Det är dags att återta tronen som Spardrottning (även om det i ärlighetens namn är en bra bit dit)!
Jag älskar att skriva och den här bloggen är en del i min resa och ett sätt att ytterligare inspirera mig själv mot ett liv designat för att kunna njuta av tillvaron i nuet och att vara lycklig samt ta mig mot målet med ekonomiskt oberoende. Jag kommer skriva om egna och andras erfarenheter, reflektioner och anekdoter från min egen spar-resa och hur det hänger ihop med en strävan mot ett enklare, mer miljövänligt och minimalistiskt liv. Vill någon läsa och inspireras, förfasas eller kanske dra nytta av ett eller annat så är det bara ett plus.

Mvh Den nygamla Spardrottningen

Boktips - Lura hjärnan att spara

 Det var länge (kanske tre månader) sen jag läste en bok om sparande och ekonomi. Efter förra veckans insikt att jag hade bristande motivati...