Jag vet first hand hur detta är eftersom jag själv lever med en fantastisk man som (ännu) inte riktigt har anammat samma sparstrategi som jag. Även om jag nyligen har ryckt upp mig från konsumtionsträsket så har jag som jag beskrivit alltid i grunden varit en sparsam person och överkonsumtion har egentligen aldrig legat för mig. Likaså har jag alltid varit ganska prismedveten och inte gärna betalat mer än nödvändigt för saker. Min andra hälft är nog mer i grunden en Slösa (förlåt älskling om du läser) och pengar rinner gärna mellan fingrarna. När vi träffades som fattiga studenter så köpte han alltid deodorant på parfymavdelningen för 250 kr istället för 20 kr på Rusta eftersom han aldrig reflekterat över att det fanns billigare alternativ. Skulle han handla något så var det alltid det dyraste alternativet som gällde eftersom han tänkte att det också var det med bäst kvalitet. Nu x antal år senare har han ändrat detta lite och köper inte längre deodorant för 250 kr (kanske för att det mest är jag som handlar) och han väljer inte längre alltid det dyraste utan lägger sig kanske i mitten av prisspannet. Tack och lov har vi även samma strategi när det gäller att amortera ner våra lån och liknande stora frågor. Kan också tilläggas att han är en väldigt generös person och det är ju jättefint. Men det är i det där lilla dagliga sparandet som det tar stopp. Lunchlåda? Finns inte på kartan, inte ens om jag gör den åt honom och ställer den i hallen.
När jag pratar om MMM eller Frugalwoods och early retirement får han något skärrat i blicken och så säger han något i stil med: "Vad är det för poäng med att sluta jobba om man inte kan göra något kul". Jag försöker förgäves förklara att hela poängen är att man ska göra de sakerna man värdesätter mest och ta bort de onödiga men på något sätt når jag inte riktigt fram med budskapet. Istället förklarar han då alla saker han vill köpa; finare och flashigare bil, ny musikanläggning, en skoter, downhillcykel och massa shysst utrustning och kläder att använda tillsammans med denna etc. Dessutom tycker han det är väl investerade pengar att bränna 500-1000 kr på en utekväll och sedan toppa det med taxi hem för 700 kr. Det är livet! Jag argumenterar då att downhillcykling är ju bra och det borde räcka att då köpa en begagnad sådan cykel samt liftkort om det behövs och sedan kostar inte den hobbyn så fruktansvärt mycket löpande. Men det håller inte eftersom han då vill ständigt uppdatera med nya prylar till cykel och utrustning samt avsluta varje downhilldag med restaurang och öl. Klart att då blir det ju ganska dyrt. Att köpa en ny och flashigare bil har han avstått från ett tag nu och det är enligt honom höjden av frugalitet. Han skäms över att vår bil inte är lika dyr och fin som grannens och tycker att vi har toppat höjden av besparing eftersom vår bil är från 2012! Efter att ha läst MMM och hans långa utläggningar om bilar så känner jag att vi nog egentligen inte ens borde ha den bilen utan något billigare, men det väljer jag att hålla tyst om. Lite måste man bidra för husfridens skull.
Hur hanterar jag i övrigt allt detta kanske ni undrar? Hur kan vi ens samexistera och leva tillsammans med så skilda uppfattningar om hur pengar ska hanteras? Jo, så här har vi "löst" det, även om det är en ständig work in progress:
- Helt nödvändigt att ha delvis gemensam och delvis separat ekonomi. Vi har en gemensam pott dit vi sätter av pengar som går till vårt gemensamma liv, boende, mat, barn, försäkringar etc. Vi sätter av så mycket som är nödvändigt dit och resten sparar vi på våra egna konton att göra vad man vill med. Mitt mål är att spara så gott som allt som blir kvar på mitt konto efter avsättning till det gemensamma (måste dock köpa SL-kort och betala CSN samt några mindre utgifter då och då). Även han har som mål att spara en del men det är för att senare kunna konsumera det, han ser inte framför sig att bygga en guldhöna för resten av livet som jag drömmer om.
- Jag pratar lite löst om pengar och sparande så ofta jag kan utan att väcka anstöt. Tänker att det kanske sår ett litet frö. Måste dock akta mig här så att det inte slår bakut och blir motsatt effekt. Kunde jag få honom att läsa MMM-bloggen så kanske det skulle hjälpa men han är ingen läsare, vill hellre kolla snabba Youtube-klipp. Finns lite där jag ska fortsätta mata honom med.
- Nu när skattepengarna har kommit så ska jag föreslå att vi båda börjar månadsspara samma belopp i samma indexfond (fast i egna namn). Tänker att det kan vara motiverande.
- Till sist får man acceptera att vi är olika och att jag inte alltid har rätt (men nästan alltid såklart=))
Mvh Spardrottningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar