Sliding doors - vad hade hänt om...?

Härom dagen läste jag bloggposten Sparplan 10 år skriven av den eminenta Fru Efficient Badass, som för övrigt har släppt en bok nyligen.

I bloggposten beskriver hon sin resa de senaste 10 åren, från att ha levt som "alla andra" till den nya livsstil som tog henne bort från en tjänstemannakarriär hon inte trivdes i. När jag nu läste inlägget om sparplan 10 år och hon nämnde något om Sliding Doors-tankar så kunde jag inte låta bli att reflektera över mina egna Sliding Doors-scenarios. 

För er som inte sett filmen - gör det. Kortfattat så handlar det om en tjej som springer mot tunnelbanan och precis missar den. Det medför att hennes liv tar en viss vändning. Men sedan kommer det en parallell handling som visar vad som hänt om hon istället hade hunnit med tåget. 

Ett tänkbart scenario för mitt eget liv som jag inte vill uppehålla mig allt för mycket vid är vad som hade hänt om jag redan från starten av mitt arbetsliv hade sparat en ansenlig procent av lönen, säg 20 %, och satt i indexfonder. Då hade jag varit betydligt längre fram mot ekonomiskt oberoende, förmodligen hade jag i princip redan varit det, i alla fall om man räknar in tjänstepension och annat skojsigt. Men ingen idé att gråta över spilld mjölk. 

Det andra scenariot är mycket mer skrämmande och förmodligen också mer sannolikt att det kunde ha inträffat. Jag är tacksam att vi inte hamnade där. För 5-6 år sedan hade insikten att jag inte är gjord för karriärlivet inte slagit mig än. Det gick bra för mig och jag stretade på, trots att allt mer av mina tankar var på jobbet och mindre och mindre av mina andra intressen fanns kvar. Jag hade nog helt glömt vad jag egentligen gillade att göra och arbetsrelaterad stress var så ständigt närvarande att jag inte ens ifrågasatte den. 

Vi hade köpt hus och bodde därmed lite längre från kommunikationer än tidigare. Alla grannar hade minst två nya bilar på uppfarten, med klar övervikt mot SUVar och en och annan mindre BMW eller Porche. Inte kunde vi vara sämre. Vår gamla bil stod och skämdes på uppfarten och vi insåg att vi behöver en leasingbil. Var. Jag skriver det igen. En leasingbil var. Vi var inne och kollade modeller, räknade på priskalkyler och var nära att signa på kontrakten. Jag minns inte riktigt vad som hände men det var något i maggropen som tack och lov sa "vänta lite". 

Vi avvaktade. Testade att fortsätta åka kommunalt till jobbet och upptäckte att det inte tog så mycket längre tid än från vår tidigare bostad. Snabbspola fram 6 år och vi rullar fortfarande på i samma bil. Min del av leasingbilkalaset om vi hade gått på den linjen hade landat på cirka 7000 kr i månaden. Det var inga billiga bilar vi tittade på. 7000 kr i månaden i 6 år med 9 % årlig avkastning vilket inte varit orimligt senaste åren blir 665000 kr. Jag vet att den kalkylen inte tar hänsyn till alla faktorer med nuvarande blygsamma bilkostnader, det är en grov förenkling men det förändrar inte att jag istället har kunnat spara en ansenlig summa som annars hade gått åt att bekosta leasingbilen. 7000 kr i månaden var dessutom bara den ena bilen, vi hade ju tänkt skaffa två! 


Lägg dessutom på barnflicka och städhjälp som "alla andra" i närheten verkade hålla sig med. Vi hade kunnat snurra det men det hade inneburit att i princip leva paycheck to paycheck. Spelar inte så stor roll hur stor lönen är när man är inne på det spåret. Oavsett hur mycket som kommer in så är det lika mycket som går ut. Känns som att vi fortfarande hade harvat fram och haft det tufft ekonomiskt om vi gått på den vägen. När sedan jobblivet blev mer och mer outhärdligt några år senare så hade det varit som ytterligare en tyngd kring halsen och det hade funnits få alternativ. Istället så har vi nu båda haft känslan av "om det blir för eländigt så är det bara att säga upp sig". 

Egentligen tjänar det inget till att föreställa vad som hade hänt om om fanns. Men jag kan ändå gotta mig lite i att ha lyckats avstå från sådant som verkade så självklart för bara några år sedan. Dessutom har inget av det jag avstått påverkat min livskvalité ens det minsta. 

Vad skulle du kunna avstå utan att det påverkar din livskvalité?

 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Boktips - Lura hjärnan att spara

 Det var länge (kanske tre månader) sen jag läste en bok om sparande och ekonomi. Efter förra veckans insikt att jag hade bristande motivati...