Tisdagstankar om att ändra belöningssystem

Tisdagstankar om att ändra belöningssystem. Jag har tänkt på det där med hur olika vi är vad gäller vad som triggar en känsla av belöning eller känsla av välbefinnande. 

Vi har olika medfödda preferenser men det är också intressant hur lätt det är att omprogrammera sig. Det är i alla fall min bild. Jag baserar detta främst på att jämföra hur jag själv tänkte för fyra år sedan med hur jag tänker idag.

Nu cirka tre och ett halvt år efter att jag hittade MMM och FI så finner jag lika stort nöje i att rensa ut överflödiga saker som att köpa nya saker. Eller rättare sagt, jag finner betydligt större nöje i att rensa ut än att köpa nytt, eftersom det ger en mer bestående känsla av välbefinnande. 

Det är ofta små små förändringar i vanor som tillsammans adderar upp och under många års tid blir miljoner kronor på ISKen och mer fritid. Några exempel på hur jag förändrat mitt sätt att tänka. 

• Tidigare så prenumererade jag på en låda med smink/skönhetsprodukter som kom hem i ett paket varje månad. Det var som julafton när den kom och jättekul att öppna för att se vad paketet innehöll. Nu för tiden så får jag samma känsla av belöning varje gång jag städar ur badrumsskåpet och även när jag använder det som redan finns där. Jag slipper också få platsbrist av alla saker som ackumuleras.
• Tidigare så fick jag en liten (kortvarig) lyckokick av att klicka hem nya kläder eller köpa dem i en affär. Nu för tiden får jag ännu mer lyckokänsla av att stryka och hänga kläder fint i garderoben. Jag tar hand om dem bättre, putsar skorna och plockar ihop olika klädkombinationer för att använda det jag har. Då slipper man också den bittra eftersmaken av att ha köpt något man innerst inne vet att man inte riktigt behöver. 
• Jag prenumererade på olika typer av glossiga magasin. Jättekul när de kom i brevlådan och att bläddra igenom. Men sen samlades de i en hög som jag inte visste vad jag skulle göra med. Nu för tiden åker jag till biblioteket några gånger i månaden och älskar det. Kommer alltid hem med alldeles för många böcker men de kan jag ju lämna tillbaka sedan och det blir inte samma känsla av slöseri med resurser.
• Jag brukade tycka det var superlyxigt att köpa någon form av take away-kaffe. Nu tar jag istället med mig min egen termosmugg och njuter av hur enkelt och gott det är. Inte lika mycket slöseri på engångsmuggar och pengar.
• Jag brukade besöka delikatessaffärer och köpa hem delikatesser nästan varje fredag. Nu för tiden köper jag hem lite oliver och annat plock i den vanliga handlingen och slipper lägga tid och pengar på att besöka en specialaffär. Upplevelsen av fredagskänsla är densamma. 

Listan kan göras längre men poängen är att jag utan att knappt märka det har ändrat mitt sätt att tänka. De flesta jag känner är livrädda för att berövas någon form av vardagslyx - deprivation. Men när man väl provar att tänka och leva lite annorlunda så är det lätt. Eftersom de flesta av oss ändå lever i lyx och överflöd med alla tänkbara sätt att mäta. Det är klart att man någon gång då och då kan unna sig att handla i delikatessaffären eller handla ett nytt klädesplagg. Men det är smart att inte göra det på autopilot.

Har du ändrat ditt belöningssystem de senaste åren?

Den fruktade skräplådan

Vi har den alla - den fruktade skräplådan.

Skräplådan är en låda där diverse saker åker ner huller om buller. Det sker ofta utan eftertanke och plötsligt är den full igen. Lådan finns ofta i nära anslutning till hallen där man kommer in och dumpar av sig saker. Inne i lådan sker det mystiska saker. Papper försvinner och det kan plötsligt dyka upp saker som absolut inte borde vara där. Ingen vet hur.

Inspirerad av ett inlägg om höstlovsrensning från Minimalisterna så tog jag mig an lådan. Tycker inte det är så länge sedan jag gjorde det men likväl var den rörig och överfull.

Det tog ungefär 20 minuter att rensa ur hela lådan, dammsuga och våttorka den samt lägga tillbaka sakerna på sin plats och kassera det som inte skulle vara kvar. Känslan efteråt var så befriande, som att luften blir renare att andas när jag vet att det är ordning i LÅDAN.

Följande kunde slängas i soporna eller återvinningen:

• Gamla teckningar och pappersvikningar
• Såpbubblor (fanns 8 stycken halvöppna som jag hällde ihop till 5 stycken och stoppade undan till barnkalas)
• Jultidningskataloger (tweenie vill inte sälja)
• Diverse småplotter/leksaker som inte någon vill ha (jag önskar att vi kunde sluta få in dessa i huset från första början men det är svårt).
• Trasigt armband

Några saker som till exempel hörlurar och halloweensaker lades på det stället där de borde vara istället. Det fanns ett antal barnteckningar varav de finaste åkte till minneslådan och resten i soporna. Vi samlar de teckningar vi vill spara i en låda för att i slutet av terminen sätta ihop dem till ett litet kompendium. Tricket är att inte spara för mycket men det är ändå kul att ha kvar några alster från varje år, tycker jag. Eftersom mitt äldsta barn är en tweenie så har jag förstått att det kommer en tid när det inte längre kommer hem fyrtioelva teckningar varje vecka.

En av de bästa sakerna med att rensa lådan var att jag hittade massor av reflexer och lampor. Jag hade just tänkt åka och köpa nya sådana eftersom det är så mörkt på eftermiddagarna nu. Men det behövdes inte. Att ha ordning och reda är verkligen ett bra sätt att spara pengar!

Har du någon skräplåda du kan ta tag i?

Podtips med MMM som gäst

Podtips med MMM som gäst. Ibland lyssnar jag på podden The Rebel Entrepreneur. Det är en form av spin-off från Choose FI med fokus på - ja förstås - entreprenörsskap. 

I söndags lyssnade jag på det bästa avsnittet hittills. Mr Money Mustache gästade och bara det gjorde det förstås värt att lyssna på. Avsnittet handlar om Andrew som får coaching då han håller på och bygger upp en egen verksamhet. Han arbetar också mot FI och hade nu chansen att ställa frågor till MMM. 

Det blev en intressant diskussion eftersom Andrew redan har kommit en bra bit på vägen mot FI och skippade tekniska basic-frågor. Ett ämne som kom upp som jag och säkert många med mig kan känna igen är hur man pratar med ej insatta personer om FI. Jag skrev en bloggpost om det i somras. Det är en av mina mest lästa vilket jag tolkar som att det är ett ämne som fler funderar över. 

Skrattade högt när det föreslogs i podden att MMM skulle börja med cold calls för att värva fler till FI-rörelsen. Tänk dig själv att jobba med att ringa runt till slumpvis utvalda människor och försöka förmedla budskapet. Jag har jobbat med telemarketing under en mörk period i min ungdom så jag ryser vid tanken. Men det skulle säkerligen vara roliga samtal att lyssna in på. Idén kom upp apropå att de konstaterat att det kan vara svårt att nå framgång genom att springa runt och berätta för vänner och bekanta hur bra det är att lägga om sin livsstil och spara mot ekonomiskt oberoende. Inte så många som nappar.

Hur som helst, lyssna på avsnittet om du har en stund över.

Passar på att tipsa om senaste inlägget på Avanzas blogg också. Det heter Så gör du för att leva på aktieutdelningar. Skribenten menar att intresset för utdelningsinvesteringar ökat markant senaste åren. Sedan följer en väldigt basal genomgång av vad utdelning och direktavkastning är (här skummade jag igenom lite måste jag erkänna men för nybörjaren är det bra). Inlägget beskriver principen för hur man beräknar hur mycket pengar som behövs för att leva på utdelningar och hur mycket investeringar som behövs för att generera ett visst belopp, beroende på direktavkastningen. Det behandlar endast utdelningar och inget om 4%-regeln och att man även kan beakta värdetillväxt i portföljen utöver utdelningar.   

Det jag gillar med inlägget är att skribenten inte målar upp det som att man måste vara en extrem höginkomsttagare för att kunna bygga upp en utdelningsportfölj som går att leva på. Ofta så bryr jag mig inte ens om att läsa spartips från bankerna och andra "traditionella" rådgivare eftersom det sällan känns relevant om man siktar mot FI. De skjuter ofta för lågt och riktar sig till dem som sparar litegrann i en buffert. Enligt min upplevelse. Men här riktar sig artikeln uttryckligen till dem som vill leva av passiva inkomster från utdelningar. Det som krävs är tid och målmedvetenhet vilket jag tycker framgår av bloggposten.

Har du några tips på bra poddar eller artiklar?

Höstlovskul

Höstlovskul. Nu har halva höstlovet gått och halva är kvar. Jag har det så lyxigt så jag är ledig med barnen hela veckan. 

Efter utvärdering av höstlovets första halva så slår det mig igen att man inte behöver fylla en ledig vecka med dyra aktiviteter (även om vi har gjort en del sådana också). Det gäller särskilt för mindre barn. Det viktigaste för dem är att man spenderar närvarande tid med dem. Inte sitter och scrollar sociala medier eller mail i telefonen. 

När vi frågade minstingen vad som varit roligast de senaste dagarna så verkade "spela fotboll med mamma" och "spela försvunna diamanten tillsammans" komma lika högt i rang som att vara på äventyrsbad. Det är i och för sig jättekul att kunna gå på äventyrsbad och andra lite dyrare aktiviteter ibland men man ska inte inbilla sig att det är det viktigaste.

Är du ledig något i veckan och vad hittar ni på i så fall?

Månadsuppföljning oktober

 

Månadsuppföljning oktober. Så har ännu en månad gått och jag förstår inte hur det gick till. Oktober har bjudit på mycket promenader och höstmys framför brasan med böcker. Jag har helt spårat ur med låneböcker från biblioteket och har säkert 30 stycken hemma. Finns det någon maxgräns? 

Både jag och resten av familjen var sjuka i drygt en vecka men utöver det så har det varit en del träning och lagom med aktiviteter.

Utgifter

Rent ekonomiskt så har utgifterna landat ungefär som de brukar. Jag besökte tandläkaren vilket kostade cirka 800 kronor. Vågar inte ens räkna ut hur länge sen det var jag var hos tandläkaren men det är mer än ett år sedan. Mer än två år sedan också. Förmodligen kanske... runt fem år sedan. Det är inte att jag har överdriven tandläkarskräck och det har inte heller varit kostnaden som hållit mig borta. Det har bara inte blivit av. Tur då att allt såg bra ut, inte ens någon tandsten att tala om. 

Den här månaden har vi också hållit igen lite vad gäller matkostnader. I min uppföljning så är det mindre än 2000 kronor för hela familjen vilket var något av ett mål. Vi hade dock en hel del mat i skåpen som vi ätit ur lite. Dessutom så tror jag att min man har köpt mat någon gång för "egna" pengar vilket jag inte ser i uppföljningen. 

Sparande

Min sparkvot den här månaden landade på onormalt höga 59 % vilket berodde på högre lön än vanligt. I övrigt så har oktober varit en bättre månad än september för investeringarna. Portföljen är upp cirka 2,82 %. 

Ett innehav som har stuckit iväg är Skistar. Jag köpte det för länge sen, säkert tio år sedan då man som aktieägare får 15 % rabatt på liftkortet. Senaste månaden har det gått upp över 7% och sedan inköp 327 %. För att inte tala om alla pengar jag har sparat på liftkort genom åren. Innehavet är säkert överviktat i min portfölj, särskilt om man bara tittar på aktierna (jag har mest fonder). Men jag låter det vara så.

Övrigt

I övrigt så har jag rensat en hel del i garderoben och huset. Sålt saker för cirka 2000 kronor och skänkt bort ytterligare en del. Det är en befriande känsla att bli av med saker. Detta projekt är dock långt ifrån klart och fortsätter i november. Men först lite höstlov!

Hur har din oktober varit?

Rädsla att förlora det man har

 Rädsla att förlora det man har. Jag har funderat en del på det här och under Flow Summit den gångna veckan så var det flera föredrag som på ett eller annat sätt berörde ämnet rädsla och oro. 

Det finns förstås en obegränsad mängd saker att vara rädd för. Till exempel att något hemskt ska hända med ens nära och kära, eller en själv. Jag tror man gör klokt i att inte gå upp för mycket i sådana tankar eftersom det inte gör någon nytta och det ligger utom det vi kan kontrollera. 

En annan typ av rädsla att förlora allt rent ekonomiskt. Det är förstås inte lika hemskt som att något skulle hända en familjemedlem men är ändå ett obehagligt scenario. Inte minst när man kämpat i flera år med sparande och att bygga upp en grund för finansiellt oberoende. Den här typen av oro är lite lurig eftersom det handlar om något som ligger delvis inom ens kontroll. Man kan se till att inte placera alla sina ägg i samma korg, att diversifiera sin portfölj, försäkra fastigheter och annat men man kan ändå aldrig vara helt säker. Oförutsedda saker kan hända. 

Jag har ofta tänkt att om jag bara får ihop tillräckligt mycket pengar så kommer sådana rädslor försvinna. Men det stämmer nog inte. Självklart så är det jätteskönt att ha besparingar, det gör att man känner sig trygg ifall man skulle bli av med jobbet eller bli sjuk ett tag. Man oroar sig inte för den dagliga ekonomin. Men om man har en rädsla att på något sätt förlora allt så ska det nog till väldigt mycket pengar för att bli av med den. Ju mer man har, desto mer har man ju att förlora.

Nej, man kan inte spara sig fri från rädsla, den måste hanteras på något annat sätt. Tacksamhet är ett sätt. Jag har hört att det är svårt att känna sig orolig och tacksam på samma gång. I tisdags lyssnade jag på dagens episod av The Daily Stoic podcast som hette You Own Nothing (hittar ingen länk till det men finns där podcasts finns). Det är en påminnelse om att vi inte kan klamra oss fast vid våra ägodelar och att man ska leva i nuet. Så fortsätt spara, var tacksam för det du har och lev i nuet.

Har du några bra tips för att undvika oro?

Tisdagstankar om smink och krämer

Tisdagstankar om smink och krämer. För drygt tre år sedan tog jag, inspirerad av Fru EB, det läskiga steget att sluta med mina dyra finkemprodukter. Jag skrev detta inlägg där jag funderade om jag skulle förvandlas till en padda. Trots denna farhåga så tyckte jag ändå att en besparing på drygt 2000 kr per år skulle vara värt risken. 

Jag kan så här tre år i efterhand konstatera att ingen padda finns i sikte. Det är överhuvudtaget svårt att utvärdera om min hud ser bättre, sämre eller likadan ut som den hade gjort efter tre år med de dyrare produkterna. Det jag däremot kan konstatera är att huden ser bättre ut efter perioder när jag har haft bra sömn, ätit bra och druckit mycket vatten. För några månader sen så gjorde jag daglig face yoga i en period och det vill jag mena också hade positiv effekt (varför i hela världen slutade jag?). Alltså är det bättre att satsa lite tid på att ta hand om sig själv istället för att köpa dyra krämer. 

Det var inte bara krämerna som drogs in där för tre år sedan. Jag slutade även i stor utsträckning att köpa smink vilket är en besparing på ytterligare drygt 1000 kronor per år. Jag är inte lika hardcore som Frugalwoods som skrivit att hon helt slutat med smink, men jag köper bara nytt om det gamla tar slut. Hittills så har jag under de tre åren införskaffat två mascara och två foundation, kanske 500 kronor totalt.

Det konstiga är att jag fortfarande har en hel del smink och krämer kvar sedan tidigare. Trots att jag inte har köpt nytt och dessutom försökt arbeta mig igenom det lager som finns. Jag blir glad när jag lyckas ta slut på någon liten förpackning eftersom det då blir mer plats i badrumsskåpen och lättare att hålla ordning. Tidigare så tyckte jag att våra badrumsskåp var alldeles för små och kollade efter en passande förvaringsmöbel till badrummet där jag kunde förvara finkemet. Men simsalabim så behövs det inte längre. Nu räcker det gott med det utrymme som finns och vi behöver inte köpa nya onödiga förvaringslösningar. 

Slutsatsen är att jag känner mig jättenöjd med att på tre år ha sparat och investerat cirka 10000 kronor som annars skulle ha gått till smink och krämer. Livskvalitén har minskat med 0 %. 

Har du något du kan spara in på som du om tre år kommer att känna dig nöjd med?