Den trista elräkningen

Den trista elräkningen. Jag har alltid tyckt att elräkningar är dödstrista. Inte bara för att det är räkningar som ska betalas utan för att de verkar krångligt uppbyggda och jag har inte haft så bra koll på begreppen. "Vad är kWh?" ungefär. Har varit lat och inte orkat sätta mig in i det helt enkelt.

När vi bodde i lägenhet var kostnaden för el förhållandevis låg och det motiverade kanske mitt oengagemang i frågan (tyckte jag då i alla fall). Senaste åren då vi har bott i villa så är elen däremot en högst väsentlig kostnad. Trots detta har det ändå liksom krupit i kroppen vid tanken på att borra mig in i räkningarna. De har bara betalats, utan att någon tittat på dem. Jag skäms nästan att säga det.  

Men nu är det slut på detta! Från mitten av augusti så har jag aktivt satt mig in i räkningarna och även på ett föredömligt sätt gjort ett Google sheets som visar förbrukning och kostnad från augusti 2020 och framåt. Måste säga att jag fick en chock både över att vi har så hög förbrukning och över att elpriset är så högt jämfört med för ett år sen. Jag har ju sett att det skrivs om hur högt elpriset är nu men det var en annan sak att se det svart på vitt.

Jag upptäckte att som med det mesta i livet så blir även den tråkiga elräkningen mer intressant ju mer man har satt sig in i frågan. När man väl förstår förbrukningen och räkningarna så är det lättare att ta tag i det viktiga. Att minska förbrukningen och att hitta så lågt pris som möjligt. Åtminstone så ökade min motivation lavinartat, särskilt när jag tänker på kommande vinter. Det är ju en win-win för klimatet och plånboken om man drar ner sin elförbrukning. 

Under större delen av augusti och hela september så har jag gjort vad jag kan för att minska vår elförbrukning. Inte byggt om eller köpt några nya devices eller så men det vanliga. Släckt lampor, duschat kortare, kört kortare program på diskmaskin, inte torktumlat osv. Det har resulterat i att månadsförbrukningen av el jämfört med förra året sjunkit med 17 % i augusti och 24 % i september. Ganska bra med så små förändringar måste jag säga. Tyvärr så har kostnaden ändå gått upp med 11% respektive 19% på grund av det höga priset per kWh. I september så betalade vi 104,61 öre/kWh (exkl moms) medan det i september förra året var 39,77 öre/kWh. Ganska skrämmande när man tänker på vintern som närmar sig. 

Vi har Fortum som elbolag och de har något de kallar klimatutmaningen. Man laddar ner deras app och får olika typer av utmaningar. Till exempel att plogga eller duscha snabbare. För varje utmaning man deltar i så får man "poäng" i form av intjänade timmar (oklart för mig om det är kWh som avses men jag tror det). Sedan ska de intjänade timmarna dras av från elräkningen i juni nästa år, förutsatt att man är kund då. Jag har just nu 72 intjänade timmar. Det är en kul grej men inget som kommer hindra mig från att byta elbolag om det är mer förmånligt.

IGMR har skrivit flera gånger om elpriset och har även tipsat om Tibber, som jag överväger att byta till. Då har man bättre koll och priset varierar under dygnet vilket jag inte är van vid. Gillar tanken på att kunna styra mer men samtidigt så kan det ju faktiskt bli dyrare om man behöver använda el just den tiden på dygnet när det är som dyrast, vilket verkar vara dagtid och särskilt morgon/kväll. En hel del kan man ju förstås styra över och jag tycker det är smart som IGMR skriver att man då kan passa på att köra diskmaskin och tvättmaskin på natten. Det verkar ju för övrigt som att priset i södra Sverige är dubbelt så högt som vi betalar här så kanske borde jag inte klaga på mina 104,61 öre/kWh. 

Är du insatt i din elräkning och vad gör du för att hålla den nere?  

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe

 

Tisdagstankar om höstens capsule wardrobe. Inspirerad av inlägg bland annat från Fru EB, Minimalisterna och Cosmonomics har jag sedan i slutet av sommaren planerat att göra en capsule wardrobe nu till hösten. Jag har alldeles för mycket kläder i garderoben och det gör det svårt att hålla ordning och svårare att hitta saker att ha på sig. Dessutom rimmar det illa med den minimalistiska inställning jag säger mig ha.

Varför har jag så mycket kläder?

Den frågan ställer jag mig alltid när jag är i garderoben och stökar. Är jag en horder? Nej, riktigt så illa är det nog inte men min garderob har inte kunnat beskrivas som minimalistisk på något sätt. Jag är ganska osentimental till att rensa ut diverse saker på andra områden men när det kommer till kläderna blir det alltid svårt. 

Som jag har skrivit om tidigare så har jag i princip inte köpt några kläder de senaste tre åren. Ändå flödar garderoben över. Det beror mest på att jag redan innan hade för mycket och att jag inte har varit bra på att ta bort saker. Dessutom så har det fyllts på av gåvor från en släkting som hade kommit över en utrensad garderob med supersnygga kläder. Dessa fick jag gratis och kunde inte låta bli att ta emot istället för att lägga i insamlingen. 

Rensningen

Så i helgen skulle det ske. Jag tog bort alla sommarkläder och la dem snyggt och prydligt i lådor. Rensning av dessa får ske till våren. Jag tog fram alla höstkläder och tittade på dem plagg för plagg. Tanken var att lägga dem i tre högar. En som skulle in i garderoben, en som skulle tillbaka in i lådan och en till sälj/skänk. Eftersom jag har svårt att göra mig av med allt men ändå vill ha en slimmad garderob att välja från så tänker jag att jag kan "fuska" och ha en utvald capsule wardrobe i garderoben och ytterligare lite plagg undanstoppade. Då kan de få ingå i nästa års capsule wardrobe. 

Jag genomförde detta och kände mig till en början nöjd med att flera kartonger åkte tillbaka ut i förrådet. Sälj/skänka-högen blev däremot inte så stor som jag hade hoppats. Där hamnade nästan bara sådant som jag inte fysiskt kan ha längre. Jag gillar ju de flesta andra kläderna, det är därför jag har köpt dem en gång i tiden.

Problemet

Jag hade sett framför mig att jag skulle landa i en stilfull och välbalanserad minimalistisk garderob. Det gjorde jag inte. Även om det säkert är 30-40 % mindre kläder i den än det har varit tidigare så ser jag tydligt att det inte är en capsule wardrobe. Jag verkar ha svårigheter att hålla mig enhetligt till några utvalda färger. Det spretar åt både det rosa, gröna, lila och röda hållet. Jag är inte särskilt förtjust i rött men tycker mig behöva en röd jultröja åtminstone och så åkte visst ytterligare några röda plagg med. 

Ja ni hör ju problemet. Jag beklagade mig för en kompis över min oförmåga att endast ha ett fåtal utvalda plagg framme. Hon peppade mig att nu, efter några dagar, göra ytterligare en räd i garderoben och plocka bort minst hälften av det som hänger där. Det borde ju underlätta att dessa kläder inte ska slängas, bara plockas undan till en annan säsong. Så det ska jag roa mig med i veckan. 

Håll gärna tummarna för att jag lyckas bättre på andra varvet. Har du något område där du har svårt att rensa?

Månadsuppföljning september

Så har även september gått mot sitt slut och det är dags att summera månaden. En av mina målsättningar inför hösten var ju att bli bättre på månadsuppföljningar rent ekonomiskt och de vore trist att inte ens klara första månaden. 

Jag kan konstatera att månaden inte var den bästa om man ser det till utvecklingen i portföljen. Totalt -2,4 % i en bred nedgång. Mina största innehav är Avanza Global och Spiltan Aktiefond Investmentbolag vilka har gått ner -1,7% respektive -8,6% på en månad. Inte så trevligt men man får ju tänka på att de fortfarande är kraftigt upp under året.

Särskilda utgifter 

Utgifterna var inte heller så trevliga att följa upp. Det beror främst på en oväntad bilreparation som landade på nästan 16000 kr och en oväntad reparation av hushållsmaskin som kostade drygt 1000 kr. Inte så kul. 

Men när jag betalade för kalaset så kände jag mest tacksamhet. Tacksamhet över att jag utan att få ont i magen kan betala sådana oförutsedda utgifter. Det är klart att det är surt att betala 16000 kr för en reparation som man några dagar tidigare inte visste att man skulle behöva men det är inte hela världen om man har en bra buffert. Dessutom, om vi hade haft leasingbil i klass med grannarnas och kollegorna så hade det nog kostat 8000 kr i månaden. Då hade dessa 16000 kr bara varit två månaders "normal" bilkostnad. Vilken horror. 

Barnens höst- och vintergarderob

Som alla förstår så måste växande barn uppgradera sina garderober då och då. För skojs skull tittade jag efter hur mycket kläder och skor kostar per månad enligt Konsumentverket. Höll på att sätta kvällsteet i halsen när jag såg den hisnande summan 930 kr per månad för barn 4-6 år och 940 kr per månad för barn 7-10 år. What?! Detta står att läsa i skriften "Koll på pengarna 2021" vilken uppenbarligen riktar sig främst till ekonomiska analfabeter. Det är just detta som gör det så märkligt. Skriften är framtagen för att hjälpa folk budgetera och uppmuntrar till att "buffertspara". Hur kan de då på fullaste allvar mena att man ska lägga över 11000 kr per år på kläder och skor, per barn? Är det bara jag som tycker det är sjukt mycket?

Mina barn har alltid varit hela, rena och (någorlunda snyggt) klädda efter väder men jag är tämligen säker på att vi inte något år har kommit upp i den summan. Jag förstår att det går att landa där om man köper allt sprillans nytt och köper nya overaller, regnställ och ett antal par skor per år. Men även då får man nog ligga i och handla en del dyra märken för att komma upp i över 11000 kr.

Jag tycker det är befriande enkelt att inhandla barnens höst- och vinterkläder second hand. Bara att besöka några loppisar och kanske komplettera med något från Marketplace eller Tradera. Har nu under månaden varit på 2-3 loppisar och köpt nya regnkläder och vinteroverall, i fint skick för runt 50 kr styck. Inhandlade vinterskor och gummistövlar från Viking i bra skick via den lokala Köp och Sälj-sidan på Facebook. Det kostade 20 kr per par. Allt som allt så inhandlade jag ytterkläder till höst och vinter för ett av barnen för drygt 200 kr.  

Detta att jämföra med den press en kompis till mig kände i början av september. Hon var rädd att hon var för sent ute för att få tag i regnställ och vinterjacka och hastade runt i ett antal affärer för att äntligen hitta i rätt storlek. Allt som allt la hon två dagar på att åka runt i affärer och jag vågar gissa att kvittona landade på 2500-3000 kr.  

Kan tilläggas att jag inte längre klarar att handla rätt saker till äldsta barnet. Hen är mycket noga med sin garderob och börjar närma sig tonåren. Inga problem. Vinterjackan från förra året passar fortfarande, täckbyxorna också. Jag har även lyckats hitta ytterligare en jacka (ifall nuvarande blir för liten) som en kompis inte ville ha längre och som jag visste skulle falla i smaken så den biten är löst. Kanske får uppgradera med ny mössa och vantar. Jag försöker helt enkelt fixa de dyrare sakerna (jacka och skor) i förväg och stämmer av så de faller i smaken. Det kompletterar vi med att ge egna pengar som hen får ansvara för och göra egna prioriteringar vad som ska köpas. 

Det blev en lite lång utläggning om kläder ser jag men jag blev bara så uppjagad av konsumentverkets siffror.

Hur har din september varit?

Tisdagstankar om balans i livet

 Tisdagstankar om balans i livet. Vad är balans i livet egentligen? Vad betyder det?

Jag har läst att balans i livet innebär att man spenderar 8 timmar om dagen på arbete, 8 timmar till rekreation och 8 timmar till sömn. Det kanske låter bra med 8-8-8 men jag håller verkligen inte med om att man kan definiera balans i livet på det sättet. Balans i livet innebär utan tvekan olika saker för olika människor. Medan någon gillar att ha en fulltecknad kalender så vill någon annan ha en kalender som är näst intill tom. Dessutom, om man spenderar 8 timmar till arbete och 8 timmar till sömn så blir det knappast 8 timmar över till rekreation. Såvida man inte räknar transport, städning, matlagning och annat som måste göras som rekreation. 

Jag tycker det är lättare att definiera vad som är obalans i livet. Obalans är enligt mig när man lägger tid på fel saker och prioriterar sin tid på fel sätt. Det kan till exempel vara okej att jobba 12 timmar om dagen om det är ens primära fokus och mål i livet just då. Men det är däremot helt galet att göra det ifall man samtidigt anser att tid med familjen är det primära fokuset och målet just då. Då råder obalans.

Balans i livet handlar enligt mig om att vara lycklig. Att göra saker som på kort eller lång sikt bidrar till ett lyckligt liv. Det går inte att sätta upp en schablon för hur många timmar det innebär att man ska arbeta per dag eller hur mycket tid man ska lägga på nöjen utan det kommer variera över tid och vara olika för olika personer. Det kan vara balans att arbeta hårt i perioder för att uppnå ett mål, det kan vara balans att lägga tid på att hjälpa andra, eller att spendera mycket tid med sin familj. 

Första steget mot att uppnå balans i livet tror jag är att fundera över vad man egentligen har för mål. Sedan fundera över om sättet man spenderar sin tid just nu leder till att man uppnår de målen. En liten varning dock mot att endast tänka på långsiktiga mål här. Då finns det risk att man strävar för hårt för att uppnå det där långsiktiga målet på bekostnad av nuet. Lite måste man ju offra i nuet för att nå sina långsiktiga mål. Men det skulle ju vara tråkigt om man upptäckte att man spenderat 20 år på att arbeta hårt för att nå FIRE (eller nå vidare i karriären om man nu satsar på det) samtidigt som barnen var små och behövde närvarande föräldrar. Därmed behövs en balans mellan vad man gör för att nå sina långsiktiga såväl som kortsiktiga mål.

Som ni kanske förstått så har jag levt i viss obalans i ett antal år, förmodligen ända sedan jag skaffade familj. Innan dess så hade jag inga problem med att jobba 8, 10 eller 12 timmar om dagen. Senaste två åren har dock varit lite mer balans eller i alla fall mindre obalans. Jag har gjort medvetna val, som att arbeta mindre, även om det påverkat min inkomst och förlängt tiden det kommer ta att nå FI, vilket är ett av mina långsiktiga mål. 

Det är omöjligt att uppnå ett tillstånd av ständig balans, kanske är det inte heller önskvärt. Saker händer i livet som gör att en uppnådd balans plötsligt skakas om. Det kallas förändring och är nödvändigt. Men att gå genom livet i ständig obalans med egna mål och önskningar är inte att rekommendera. 

Vad är balans i livet för dig och har du det just nu?

Så blir du rik - tre enkla tips

 Så blir du rik - tre enkla tips. Det är lätt att bli rik. Åtminstone i teorin och om man börjar tidigt. Så här kommer receptet.

1. Ha alltid större inkomster än utgifter. Ju större gapet mellan dina inkomster och utgifter är, desto snabbare går det förstås att bli rik. Undvik tankar av typen "den här månaden är det semester och då kan man gå lite back" eller "nu är det ju jul" och så vidare. Hela året är fyllt av födelsedagar och annat som kan vara en ursäkt för att just den månaden så går det åt mycket pengar. Ni hör att jag pratar av egen erfarenhet här.

2. Handla inte på kredit. Det är inte samma sak som att man inte kan använda kreditkort eller ta Klarna/Qliro checkout när man beställer något. Men räkningen måste alltid betalas i sin helhet när den kommer. Studielån och bolån är acceptabelt enligt min mening men inget annat. Ibland kan det vara frestande att betala av ett dyrare köp på flera månader. Om man räknar efter så blir räntan inte många kronor på den korta tiden. Men det är en slippery slope om man väl börjat ackumulera på kreditkortet. Inte värt att ligga back i månader eller till och med år. Kan du inte betala på en gång - vänta med inköpet. 

3. Investera varje månad. Betala dig själv först och investera långsiktigt. Använd överskottet från punkt 1 och hitta billiga indexfonder eller aktier som du tror på.  

Sen är det bara in i ugnen och vänta med tålamod. Klart! 

Om ovanstående är recept på hur man blir rik så kan man förstås fråga sig hur man känner sig rik och det är en helt annan fråga. Den förtjänar ett eget inlägg men en spontan tanke är att man varken blir rik eller känner sig rik genom att bränna mycket pengar. 

Eller är det kanske inte så för alla? Själv känner jag mig mer "orik" när jag gör av med mycket pengar eftersom jag känner att jag tömmer mina besparingar. Men för vissa kanske det är tvärtom? Jag vet faktiskt inte men så är det nog. Skrattade högt när jag läste inlägget från Miljonär innan 30 härom dagen där han visade ett tidningsurklipp på hur pressen betraktar unga miljonärer. Bilden visade ungdomar som festade och vaskade champagne medan han i bloggen påpekade att han var en ung miljonär just för att han undvikit den typen av beteende. Som vanligt missar kvällspressen totalt både poängen och målet med artikeln. 

Jag tror de flesta vet hur man gör för att bli rik och ovanstående tips är ingen rocket science. Men varför är det då så få som följer receptet? Det låter ju enkelt, eller? Problemet är nog att det visserligen är lätt att följa ovanstående men det är ännu lättare att inte göra det och istället spendera alla sina pengar. Det finns ju oändliga möjligheter vad man kan lägga pengar på och när man väl har börjat spendera så vill man bara ha mer och mer. 

För att kunna spara så måste man helt enkelt sätta av de pengar som ska sparas först, innan man har en chans att göra av med dem. Sedan är det bara att glömma dem i ett antal år medan de växer av sig själva (med undantag för att se över portföljens sammansättning då och då). Så tänker i alla fall jag.

Vad tycker du, är det lätt eller svårt att spara?

Tisdagstankar om 4%-regeln

 Tisdagstankar om 4%-regeln. Hur mycket pengar behöver man för att sluta arbeta och aldrig mer tjäna en krona i sitt liv? Det är den frågan som 4%-regeln försöker besvara. Kortfattat så innebär 4%-regeln att man kan ta ut 4% av sitt sparkapital varje år utan att riskera att pengarna tar slut. Förutsatt att de är diversifierat investerade, till exempel i indexfonder. Det är samma sak som att man behöver ett sparkapital motsvarande 25 gånger sina årliga utgifter. Har man det kapitalet så kan man enligt en studie (Trinity-studien) sannolikt leva på avkastningen från kapitalet resten av livet. Jag lärde mig om 4%-regeln genom gudfadern Mr Money Mustache i bland annat det här inlägget. 

Den senaste veckan har jag mycket att göra och lite tid. Det har varit tidspress och viss psykisk stress. Eftersom jag visste att det var för en begränsad tid och att det skulle komma en lugnare vecka sedan så kändes det ändå okej. Värre när man inte ser något slut på situationen. Det som alltid händer mig när jag har för mycket att göra är att jag utvecklar någon form av tunnelseende och fokus på att ta mig igenom. Det innebär att allt annat blir lidande. Jag glömmer lägga ner frukt till barnen, missar att svara folk som skickar sms, tvättkorgen flödar över och kylskåpet gapar tomt. 

För någon dag sedan lättade det lite och jag har nu ägnat lite tid åt att ta det lugnt och fundera på det här med hur mycket pengar jag egentligen behöver. 4%-regeln är ju väldigt tilltalande eftersom det är relativt lätt att med hjälp av den komma fram till en summa. Har jag till exempel årliga utgifter på 200000 kronor så behöver jag 5 miljoner kronor (200000*25). Lätt som en plätt. Eller?

Det beror förstås lite på hur och vad man räknar in i kapitalet. Jag tänker till exempel att det inte alltid är lämpligt att räkna in värdet på den egna bostaden. Om man tänker sälja den och investera pengarna så kanske den går att räkna in men om man tänker sig att bo kvar även efter att man slutat jobba så är det mer rätt att exkludera den. 

Jag förhåller mig själv inte särskilt strikt till 4%-regeln, även om den ger mig någon form av riktning. Om vi skulle sälja huset och fritidsboendet så skulle vi nog redan ha tillräckligt för att möta 4%-regeln. Men eftersom vi inte har några sådana intentioner just nu så räknar jag inte med dessa tillgångar (däremot är det ju skönt att veta att de finns ifall något obehagligt träffar fläkten).

Eftersom 4%-regeln är designad för att kunna möta dåliga tider och otur i timing, till exempel att man råkar dra sig tillbaka precis innan en rejäl börskrasch, så är det troligt att man dör med en väldigt stor portfölj om man tillämpar den. Att man helt enkelt har sparat ihop "för mycket", eller i alla fall mer än man behöver. Det kanske inte gör något om man ändå är nöjd med resan på vägen och det jobb man lägger ner för att spara ihop pengarna. Men om man räknar dagarna tills man kan säga upp sig så är det inte lika kul att slita några år extra om det inte behövs. 

Ytterligare en sak att beakta är att 4%-regeln utgår från att man inte tjänar en enda krona till i hela sitt liv. Inte ens pension. Nu vet jag ju inte hur pensionsutbetalningarna ser ut om 20-25 år när jag själv kommer upp i den åldern men jag räknar ändå med att få någon form av pension. Dessutom har jag som de flesta andra en del tjänstepension. Därmed känns det för mig som för mycket hängslen och livrem att gå efter 4%-regeln. Jag tänker istället att jag behöver en tillräckligt stor summa för att brygga mellan tiden jag slutar jobba tills jag är 65 år. Det är inte hela världen att nalla lite av sparkapitalet, särskilt inte om man sitter på en fastighet som går att sälja vid behov. 

Dessutom så räknar jag med att alltid, eller åtminstone tills jag är gammal, tjäna lite extra slantar här och där. Det går att göra lite gig-jobb och liknande om det behövs. Inte hela världen för min del. 

Min poäng med ovanstående är att man inte ska stirra sig blind på summan som 4%-regeln ger utan istället beakta sin egen unika situation och vilka alternativ man har. Det är en upplyftande tanke som kan göra resan mot ekonomisk frihet lite kortare och roligare, om än lite mer riskfylld. 

Hur förhåller du dig till 4%-regeln?

  

Boktips - Det är vi som är klimatet

Boktips - Det är vi som är klimatet - hur man räddar världen av Jonathan Safran Foer.

Jag vet att jag är ute på lite djupt vatten nu med den här bokrekommendationen men jag skriver den ändå. Det är långt ifrån alla som skulle gilla boken. Vilket förstås är helt i sin ordning. Men jag tycker ändå att alla borde läsa den, som jag skrev i det här inlägget. 

Boken börjar med lite allmän bakgrund blandat med lite filosofiska tankar och historieberättande samt fakta om utsläpp och miljöpåverkan. Allt i lättläst form och korta kapitel. Det är först på sidan 72 som det kommer in något om djuruppfödningens inverkan på miljön och att de flesta skulle behöva göra förändringar i vilken mat vi konsumerar. Författaren beskriver hur han själv brottas med viljan att göra förändringar för att minska klimatpåverkan samtidigt som det är svårt att känna klimatkrisen. Det är ett allt för abstrakt hot för att vi ska förändra vårt beteende. 

"Miljökrisen är en universell upplevelse, men den känns ändå inte som en händelse vi är med om." citat från "Det är vi som är klimatet" av Jonathan Safran Foer

När jag läste boken fick jag verkligen en känsla av att jag måste göra vad jag kan. Även om det känns lite hopplöst och verkningslöst när man bara är en enda person bland miljarder. Men det är inget argument att gömma sig bakom. Jag gillar att boken uppmanar var och en att göra det den kan, det går inte bara att sitta och vänta på politiker och beslut på makronivå. 

Boken är skriven ur ett amerikanskt perspektiv och jag inbillar mig att vår djuruppfödning inte är riktigt lika illa som deras är och att vi inte äter lika mycket kött. Inte heller åker vi lika mycket bil. Men det ändrar inte faktum att även de flesta svenskar borde dra ner på sin konsumtion av animaliska produkter och köra minde bil. Boken förespråkar inte att alla ska bli veganer, förmodligen ser författaren det orimliga i det. Författaren förespråkar istället att alla drar ner, till exempel inte äter några animaliska produkter till frukost och lunch.

Det kan vara svårt att uppskatta hur miljövänliga olika livsmedel är. För att underlätta en jämförelse så har WWF en klimatkalkylator där man kan få en bild av hur mycket utsläpp en måltid bidrar till. Det är förstås ett förenklat verktyg och alla ingredienser finns inte. Men jag tycker den ger en bra fingervisning i alla fall. Ytterligare information och tips om hur man kan minska sin miljöpåverkan finns här på WWFs sida.

Precis som med tips om att minska sin konsumtion i allmänhet så tycker jag att det här tipset går väl ihop med en strävan mot FI. Ibland hör jag personer som sällan äter vegetariskt säga att "det är så dyrt med vegetariskt". Men detta är en missuppfattning. Förmodligen har man köpt någon dyr specialprodukt, kanske ett halvfabrikat (som inte alltid är så miljövänligt även om det är vegetariskt) eller så har man köpt allt det man brukade köpa PLUS något vegetariskt. Det går att laga utmärkt växtbaserad mat till en billig peng. Portionen under tian har väldigt bra tips och det finns massor av recept där ute att testa. 

För att återgå till boken så gillar jag inte riktigt att den är så pessimistisk, eller realistisk, hur man nu väljer att se på det. Man får känslan av (eftersom det står så) att det mesta redan är förlorat (korallrev, regnskog etc.) och att det nu bara handlar om att rädda det som räddas kan. Det är deprimerande och jag hoppas boken har fel. Men jag är rädd att den kanske inte har det.  

Förmodligen är det främst de som redan funderar mycket över sådana här frågor som kan tänka sig att läsa boken. Men jag rekommenderar särskilt dig som inte är så intresserad att läsa den, det kan vara en ögonöppnare.

Har du läst den och vad tycker du?