Grannen på landet

Åh att få vara på landet! Vi har den stora förmånen att spendera några veckor varje sommar i svärföräldrarnas stuga vid havet. Där lever vi enkelt men ändå bekvämt, vaknar till vågskvalp och doft av sommar och hav. När jag är där infinner sig lugn och harmoni och jag kan ägna en dag åt att strosa runt, bada och sola, plocka blåbär, fixa lite i stugan och känna mig nöjd och glad med livet. Den här sommaren har varit extra härlig med så fint väder, även om jag faktiskt har längtat efter regn i flera månader nu. Inte minst med tanke på naturen och alla bränder, det smolkar bägaren lite måste jag säga.
Men det var ett sidospår, åter till landet. Vi har grannar där som haft sin stuga kanske 3-4 år. Den ligger på en sjötomt direkt ut mot horisonten och de har renoverat och inrett den till tänderna samt byggt nya gästhus mm. Detta är endast ca 1 mil från ”stan” så det är inga billiga tomter vi talar om, även om det inte är Stockholm. Enligt svärföräldrarna är grannhuset oftast tomt, de är inte där så ofta trots alla stash de har lagt på att fixa till stället.

Under våra 2 veckor där såg jag dem några gånger. Första gången kom man och fru dit med en fönsterputsare i släptåg. Fönsterputsaren putsade alla fönster medan man och fru satt och tittade på. Tydligen hade de beställt fönsterputsning i sin ordinarie bostad och ”passade på” att även ta stugan. De tyckte att de hade väldigt mycket att stå i när vi pratade med dem, nästan lite hektiskt och de hann inte stanna kvar i stugan utan åkte därifrån med den stackars fönsterputsaren när han var klar. Säger ”stackars” eftersom jag skulle bli väldigt störd av att ha två personer som sitter och kollar på mig hela dagen medan jag jobbar...

Den andra gången jag såg dem var när mannen ensam kom i sin bil med en åkgräsklippare på släp. Den har han då kört med i några mil hemifrån för att bränna av lite gräs i stugan. Miljövänligt så det förslår. Det är inte en gigantisk gräsplan utan vi talar om ca 500-600 kvm som ska klippas, skulle nästan funka med handjagare och absolut inga problem med en vanlig bensin/eldriven gräsklippare. Direkt när han var klar så brände han därifrån med gräsklipparen i släptåg.

Den tredje gången de kom släpade de dit en vattenskoter för att barn och barnbarn skulle ha något att leka med, annars skulle de bli så uttråkade. Vi pratade med dem en del och de är mycket trevliga människor. De berättade att de inte har hunnit vara där så mycket då de har så mycket att stå i, målar om huset hemma och så. Även fast de är pensionärer så har de aldrig tid att vara där. Jag tänkte först att det är klart att det tar mycket tid att måla om hemma men sen kom det fram att det är en målerifirma som målar, de kollar bara på, som med fönsterputsaren.

Varför tycker jag då detta är värt att ens reagera på eller skriva om? Det är egentligen inte för att racka ner på grannen, de är som sagt trevliga och säkert bra människor. MEN jag tycker något i prioriteringarna är skevt. Miljötänket är uppenbarligen lågt när man kör 10 mil en dag med släpvagn för att klippa 500 kvm gräs. Likaså är det lite tragiskt att ha det mest fantastiska stället vid havet som man aldrig har tid att besöka för att man måste jäkta runt och titta på målare och fönsterputsare som arbetar. Ett alternativ till detta kunde väl vara att istället tillbringa några veckor i sitt sommarhus och ta sig tid att klippa lite gräs (med vanlig gräsklippare) och putsa några fönster om det behövs. Jag förstår att grannen inte har några problem med pengar men det kanske nästan är det som gått snett här. Eftersom pengar inte är en trång sektor så är man så upptagen av att göra av med dem så att man inte har tid att njuta av livet. Mina invändningar handlar inte bara om att spara pengar utan om en hållbar och harmonisk livsstil.

Låt oss hoppas att grannen åtminstone finner nöje och glädje utifrån sin icke Mustachian livsstil.
Nu ska jag gå ut och klippa min gräsmatta för hand och njuta av doften av nyklippt gräs.

Mvh Spardrottningen

Bye bye Dermalogica


Idag tog min stora 100 ml Skin smoothing cream från Dermalogica slut. Denna kostar 599 kr från Lyko där jag ibland har handlat (rekommenderat pris är något högre). I "normala" fall skulle jag för någon vecka sedan ha identifierat ett behov av att fylla på förrådet med en ny kräm och gått in i en webshop för att beställa. Hade garanterat även handlat något mer när jag ändå höll på (så gör, eller rättare sagt gjorde, jag alltid). Men icke!

Tack vare mina nya förebilder och ett inlägg från Fru EB om just detta så avstod jag från att inhandla en ny likadan (dyr) kräm. Jag rannsakade om det verkligen är värt att lägga tusenlappar per år på ansiktskräm och nej, det tycker jag inte. Dessa tusenlappar arbetar bättre i mina indexfonder där de kan gotta sig och växa till nästan 28000 kr på 10 år (7 % ränta, 2000 kr/år).

Istället gick jag till skönhetshyllan i den lokala Willysbutiken förra gången jag handlade, letade efter något i 50-kronorsklassen och hittade denna Nivea-kräm. Inte säkert att den faller i smaken, i så fall får jag leta efter annan i likvärdig prisklass nästa gång. Finns även en risk att jag förvandlas till en padda eller pumpa men det är sådana risker man får ta här i livet, living on the edge helt klart...

Må så gott i sommarvärmen!
Mvh Spardrottningen

Epic fail på Glassbilen

Howdy!

Efter att ha levt både sparsamt och hälsosamt senaste tiden inträffade idag en mindre bra händelse - nämligen att glassbilen besökte oss. Jag försökte in i det sista ignorera truddelutten (dududududu dududududu dudu dudu dudu!) men sedan kom äldsta barnet andfådd in och ropade att glassbilen hade parkerat just utanför vårt hus. Till saken hör att jag flera gånger tidigare har lyckats "missa" bilen och därmed byggt upp en förväntan att om vi bara hinner och hittar den i närheten av vårt hus så ska vi handla. Vad är det med glassbilen som är så lockande? Jag kan förstå att det är lockande för barn naturligtvis men för vuxna och annars resonabla människor, så som jag själv? Min amatöranalys är att det bringar fram mysiga minnen från barndomen. Jag kommer från en relativt sparsam familj och det var inga stora extravaganser som till exempel restaurangbesök när jag var liten men vi handlade alltid av glassbilen. Förmodligen, enligt källor (min mamma), var glass från glassbilen ganska prisvärt på 80-90-talet och en bra deal jämfört med att köpa i affären. Not so sure these days...

Väl framme vid bilen var Oatly-glassen slut som vanligt. Gick det att investera i Oatly skulle jag lätt göra det (tror iallafall inte det går, har för mig att jag kollade och det ägs utanför börsen). Jag började jämföra pris per glass och massa sånt men att tillmötesgå alla behov och smakpreferenser blev till slut för mycket för min överhettade hjärna och vi landade därför på Glassyran. En stor box med 22 glassar för det fashionable priset av 299 kr. Herregud vad dyrt! Skulle aldrig komma på tanken att köpa glass för 299 kr i mataffären men kommer det en bil utanför huset och säljer samma sak då går det tydligen bra. Inte ens snittpriset per glass är lågt, blir ju över 13 kr! Insåg direkt när jag köpt den, eller rättare sagt när jag tryckte in kortet i Izettle-apparaten att det var ett misstag men kändes för sent att backa. För att trösta mig mumsade jag direkt i mig en av strutarna, fullproppad med grädde vilket jag som semivegan normalt undviker. Barnen mumsade också glatt i sig varsin glass. Fail på hälsofronten och fail på sparfronten alltså, det sammanfattar jag till en epic fail.



Nu ska jag sluta gräma mig över detta bakslag och ta nya tag imorgon.

En glädjande nyhet är iallafall att juni-utmaningen om att rensa ut och sälja 100 saker under juni är slut med godkänt resultat. Jag har rensat ut över 100 artiklar till försäljning och ca 75 av dem är sålda, resten väntar på köpare. Inga enorma summor har kommit in eftersom jag alltid löpande säljer sådant som är av större värde. Därmed har detta bidragit till ca 1500 kr in, vilket alltid är något.

Må så gott denna amerikanska nationaldag!
Mvh Spardrottningen (wannabe)

Snålkörning vs. Rallyrace

I midsommarhelgen var vi som säkert 50 % av landets befolkning på vårt landställe. Eftersom det ligger en bra bit bort så var det över 2 månader sedan vi var där och det slår mig alltid hur underbart det är att komma dit och hur märkligt det är att allt är precis som vi lämnade det minus 1,5 m snö utomhus. Att ett så fint hus står obebott stor del av året är ju ett slöseri men tröstar mig med att vi är där så mycket vi bara kan och hyr ut det delar av året.

Hur som helst, det är långt att åka (ca 60 mil). Med två barn i bilen kan det lätt bli en pärs och det kan även bli ganska dyrt. Den här gången roade jag mig med att empiriskt undersöka skillnaden mellan att bränna på så fort det rimligen går a la rallyrace mot att snålköra.

På väg dit åkte vi efter jobbet och ville bara komma fram innan midnatt. Mannen körde vilket säkerligen bidrog till racet, jag är själv oförmögen att köra särskilt fort. Det var inga extrema hastigheter på något sätt men säkert en bit över hastighetsbegränsningen på flertalet ställen. Vi kom fram på strax under 7 h vilket är något av vårt rekord på den sträckan. Tanken var full när vi åkte och sista biten rullade vi på ångorna (vilket gjorde att det tog lite längre tid då vi körde långsamt sista biten för att slippa tanka). Således en mycket lyckosam färd tidsmässigt men inte ekonomiskt.

På hemvägen körde vi en annan väg som är något kortare men lägre hastighetsbegränsningar och mindre vägar. Jag körde en ganska lång bit vilket i sig ger en snålkörning eftersom jag gillar att köra enligt hastighetsbegränsningen och ogillar omkörningar (nej jag är inte en pensionär i basker, även om det låter så). Vi tog även en del pauser och tog det allmänt chill, råkade dessutom ut för fruktansvärda köer på E4 så all extra tid berodde inte på min snålkörning. Resan tog strax över 9 h vilket alltså är mer än 2 h mer än ditresan men när vi kom hem visade bränslemätaren att vi hade bränsle kvar för ca 30 mil!

Väldigt stor skillnad i förbrukning med andra ord så där kan man verkligen fundera på om det är värt tidsbesparingen (för att inte nämna miljöpåverkan och den extra olycksrisken).

Något annat jag drillar familjen hårt i är att vi INTE ska stanna på Max eller köpa massa skräp på bensinmackar på vägen. Mycket godare och bättre att ta med egen matsäck, särskilt nu på sommaren. Jag har dock 3 mot 1 i detta läge så inte en helt enkel kamp!

Mvh Spardrottningen

Spara pengar på soporna

Att spara pengar på sopor låter ju kanske inte så glamoröst och det är det inte heller, men det är ju de där små sakerna i vardagen som tillsammans göder guldhönan, inte sant? Idag var det soptömning och alla grannar har tömt sina tunnor utom vi.



När vi flyttade till villa och skulle börja betala för sophämtning så kollade jag upp vad det kostade och fick se nedanstående prislista:

Villa

Brännbart avfall i 190-liters kärl eller säckMed matavfallinsamling, avgift kr/årUtan matavfallsinsamling avgift kr/år
Hämtning varannan vecka (inkl. grundavgift 808 kr)1 390 kr1 690 kr
Hämtning varje vecka (inkl. grundavgift 808 kr)

 
2 121 kr2 571 kr

Hmm, vill jag betala 1390 kr/år, 1690 kr/år, 2121 kr/år eller 2571 kr/år? Kändes ju som en no brainer att välja 1390 kr/år. Först trodde jag att jag läste fel eftersom det såg ut som att det blir billigare om man har en extra tunna för matavfall. Att sortera ut matavfall hade vi redan gjort i många år i lägenheten där vi bodde tidigare och det ville vi absolut fortsätta med eftersom det är att göra gott för miljön. Jag var beredd att betala lite extra för detta, men det visade sig att prislistan var korrekt, det är alltså billigare om man har en extra tunna för matavfall. Det är ingen jättestor prisskillnad för detta men ändå. Att ha hämtning bara varannan vecka istället för varje vecka är det som gör den största skillnaden i pris, fullt förståeligt. Så självklart signade vi upp ett avtal med hämtning varannan vecka och en extra tunna för matavfall.

Jag noterade ganska snabbt att flera grannar trots att det är billigare och mer miljövänligt ändå inte hade soptunnan för matavfall. Kan bara spekulera i varför men lathet kan vara en faktor, en mindre sträng tolkning kan vara att de flyttat in innan matavfallssoptunnorna gjorde intåg och sedan helt enkelt missat att beställa en sådan. Men konstigt är det. En annan sak jag noterat är att ALLA andra i närheten har hämtning varje vecka. Varför varför varför undrar jag? Är det prestige i att ha hämtning varje vecka? Har jag missat en dold code of conduct här? Snackar de bakom ryggen på oss att det luktar sk*t från våra tunnor? Nej så är det nog inte (jag kan dock ha fel här). Kan det vara så att deras tunnor är FULLA efter en vecka? Verkar helt sjukt, vi är en familj på 4 personer och vi har hittills aldrig haft några problem med att bara tömma varannan vecka. Har i och för sig noterat att källsortering inte verkar ligga högt på agendan i området, troligtvis för att det är opraktiskt och inte finns några sorteringsstationer i närheten och det är klart att om man drar ner 4 pizzakartonger och lite andra förpackningar så behövs nog tömning varje vecka. Men nej inte bra, om du har tömning varje vecka, ta dig i kragen och BÖRJA KÄLLSORTERA.

En annan bra sak med att sortera ut plast, papper, glas, med mera ur soporna är att man (i alla fall jag) ofta reflekterar över hur mycket skräp (förpackningar) man gör av med. Det är ganska obehagligt och har därför positiv bäring på så sätt att man blir mindre sugen på att köpa mer junk. Istället får jag känslan att jag vill skrapa ur det där sista ur förpackningen så att jag slipper köpa en ny förpackning. Att köpa sprillans nya prylar som ligger väl inplastade och packade känns också mindre och mindre lockande. Därmed win-win-win, bra för plånboken, miljön och minimaliststrävan.

Ok I rest my case med soporna nu, nästa inlägg får bli om något mer fancy =)

Mvh Spardrottningen

Välkommen på födelsedagskalas!

Alltså, alla dessa födelsedagskalas. Ju fler barn desto fler av dem naturligtvis. Bara i helgen är dottern bjuden och ska gå på två kalas. Missförstå mig inte här, jag är såklart glad att hon har kompisar och blir bjuden på kalas, vet att det finns de som kanske inte är lika lyckligt lottade. Men... det ska köpas presenter och skjutsas och hämtas.

Nu med vår nya strikta budget hade jag ursprungligen inte räknat med sådana utsvävningar som presenter. Några olika alternativ att tackla detta dilemma:

1. Tacka nej till kalaset
Detta känns dock inte så shysst vare sig mot den som anordnar det eller mot mina snälla barn som såklart förtjänar att få gå på kalas.
Kostnad alternativ 1 = 0 kr.

2. Gå på kalaset och ta inte med någon present
Enligt Mr Money Mustache ska vi ju inte känna oss tvingade att köpa presenter till folk. Jag inser dock nu att jag inte än är tillräckligt badass för att låta min dotter komma tomhänt till kalasen, hon skulle tycka det var mycket pinsamt och sambon skulle inte tillåta det, faktiskt går nog även min skäms-gräns där.
Kostnad alternativ 2 = 0 kr.

3. Spontanhandla en present
Ägna förmiddagen samma dag som kalaset åt att åka till närmaste centrum och ta med barnen in i leksaksaffären för att välja present. Köp någon onödig plastsak eller squishy (vet du inte vad det är så känn dig glad över det) för 130 kr samt komplettera med en extra litet paket slime för 40 kr så att det inte känns för lite. Barnen kommer tjata att få något så köp varsin liten grej till dem á 30 kr. Köp även ett födelsedagskort för 40 kr. Troligtvis är någon hungrig så toppa med lite fika för 100 kr.
Kostnad alternativ 3 = runt 370 kr (om du har med dig 2 barn), samt en bortslösad lördagsförmiddag vilket kanske är det värsta av allt.

4. Ha ett presentlager
Eftersom du vet att dessa kalas dyker upp med ojämna mellanrum (extra många barn verkar födda i april-maj som ett resultat av semestern året innan) så har du planerat och i förväg köpt in ett antal möjliga presenter. Detta kan med fördel göras på nätet när det är rea. Nätbutikerna har ju nästan alltid reor. Ett annat alternativ är att köpa lite presenter till presentskåpet när du är på Rusta eller In & Finn eller liknande butiker. De har ofta en del saker som funkar fint som presenter, även om man får anpassa lite efter ålder och vem som ska ha presenter. Istället för att köpa överprisade födelsedagskort som ändå slängs av mottagaren så låter du barnen göra ett personligt kort eller teckning.
Kostnad för alternativ 4 = runt 80 kr.

Det allra mest sparsamma är förstås alternativ 1 och 2 men av sociala skäl väljer jag lätt alternativ 4. Alternativ 3 har vi hamnat i ett antal gånger och det är mycket frustrerande och verkligen inget jag rekommenderar. Det verkar dock vara ett vanligt alternativ för rätt ofta träffar vi någon annan som ska till kalaset i den lokala leksaksaffären. Värt att notera är att jag tror inte mottagaren av presenten uppskattar alternativ nr 3 mer än alternativ nr 4. Det finns ju såklart ett värde i att göra någon glad men min erfarenhet av barnkalasen är att det är så mycket presenter att barnen ändå inte förmår uppskatta allt. Dessutom är det oftast inte det paket som är dyrast som blir det mest uppskattade utan det är andra saker som avgör.

Om vi antar att det är ca 15 barnkalas under året (jag har två barn så det är nog i underkant, men vi säger så) så sparar vi genom att välja alternativ 4 istället för 3 (370-80)*15=4350 kr per år. Enligt min compounder-app blir detta 60 101 kr under 10 år* bara för barnkalasen. 

Ovanstående principer applicerar förstås även om du som vuxen är inbjuden till middag eller tillställningar hos vänner. Jag tycker det är trevligt att ha med något till dem man är bjuden till men för väl valda vänner så försöker vi istället införa lite knytis-princip och träffas vi ofta behövs kanske inget alls. I övrigt tillämpas alternativ 4 med fördel även för dessa.

Jag är ju nu ganska så i början av frugalismen så det finns säkert andra som har ännu bättre alternativ att presentera och då tar jag tacksamt emot tips!

Må så gott i värmen!
Mvh Spardrottningen


* Räknat med att varje år spara 4350 kr vid 1 tillfälle till 7 % ränta

Att leva med en konsumtionsälskare

Nu ska jag skriva om ett lite känsligt ämne, nämligen vad som händer om man lever tillsammans med någon som (ännu) inte har blivit frälst av Mr Money Mustache och Frugalwoods och insett alla de fördelar som finns med att dra ner på konsumtionen.

Jag vet first hand hur detta är eftersom jag själv lever med en fantastisk man som (ännu) inte riktigt har anammat samma sparstrategi som jag. Även om jag nyligen har ryckt upp mig från konsumtionsträsket så har jag som jag beskrivit alltid i grunden varit en sparsam person och överkonsumtion har egentligen aldrig legat för mig. Likaså har jag alltid varit ganska prismedveten och inte gärna betalat mer än nödvändigt för saker. Min andra hälft är nog mer i grunden en Slösa (förlåt älskling om du läser) och pengar rinner gärna mellan fingrarna. När vi träffades som fattiga studenter så köpte han alltid deodorant på parfymavdelningen för 250 kr istället för 20 kr på Rusta eftersom han aldrig reflekterat över att det fanns billigare alternativ. Skulle han handla något så var det alltid det dyraste alternativet som gällde eftersom han tänkte att det också var det med bäst kvalitet. Nu x antal år senare har han ändrat detta lite och köper inte längre deodorant för 250 kr (kanske för att det mest är jag som handlar) och han väljer inte längre alltid det dyraste utan lägger sig kanske i mitten av prisspannet. Tack och lov har vi även samma strategi när det gäller att amortera ner våra lån och liknande stora frågor. Kan också tilläggas att han är en väldigt generös person och det är ju jättefint. Men det är i det där lilla dagliga sparandet som det tar stopp. Lunchlåda? Finns inte på kartan, inte ens om jag gör den åt honom och ställer den i hallen.

När jag pratar om MMM eller Frugalwoods och early retirement får han något skärrat i blicken och så säger han något i stil med: "Vad är det för poäng med att sluta jobba om man inte kan göra något kul". Jag försöker förgäves förklara att hela poängen är att man ska göra de sakerna man värdesätter mest och ta bort de onödiga men på något sätt når jag inte riktigt fram med budskapet. Istället förklarar han då alla saker han vill köpa; finare och flashigare bil, ny musikanläggning, en skoter, downhillcykel och massa shysst utrustning och kläder att använda tillsammans med denna etc. Dessutom tycker han det är väl investerade pengar att bränna 500-1000 kr på en utekväll och sedan toppa det med taxi hem för 700 kr. Det är livet! Jag argumenterar då att downhillcykling är ju bra och det borde räcka att då köpa en begagnad sådan cykel samt liftkort om det behövs och sedan kostar inte den hobbyn så fruktansvärt mycket löpande. Men det håller inte eftersom han då vill ständigt uppdatera med nya prylar till cykel och utrustning samt avsluta varje downhilldag med restaurang och öl. Klart att då blir det ju ganska dyrt. Att köpa en ny och flashigare bil har han avstått från ett tag nu och det är enligt honom höjden av frugalitet. Han skäms över att vår bil inte är lika dyr och fin som grannens och tycker att vi har toppat höjden av besparing eftersom vår bil är från 2012! Efter att ha läst MMM och hans långa utläggningar om bilar så känner jag att vi nog egentligen inte ens borde ha den bilen utan något billigare, men det väljer jag att hålla tyst om. Lite måste man bidra för husfridens skull.

Hur hanterar jag i övrigt allt detta kanske ni undrar? Hur kan vi ens samexistera och leva tillsammans med så skilda uppfattningar om hur pengar ska hanteras? Jo, så här har vi "löst" det, även om det är en ständig work in progress:
- Helt nödvändigt att ha delvis gemensam och delvis separat ekonomi. Vi har en gemensam pott dit vi sätter av pengar som går till vårt gemensamma liv, boende, mat, barn, försäkringar etc. Vi sätter av så mycket som är nödvändigt dit och resten sparar vi på våra egna konton att göra vad man vill med. Mitt mål är att spara så gott som allt som blir kvar på mitt konto efter avsättning till det gemensamma (måste dock köpa SL-kort och betala CSN samt några mindre utgifter då och då). Även han har som mål att spara en del men det är för att senare kunna konsumera det, han ser inte framför sig att bygga en guldhöna för resten av livet som jag drömmer om.
- Jag pratar lite löst om pengar och sparande så ofta jag kan utan att väcka anstöt. Tänker att det kanske sår ett litet frö. Måste dock akta mig här så att det inte slår bakut och blir motsatt effekt. Kunde jag få honom att läsa MMM-bloggen så kanske det skulle hjälpa men han är ingen läsare, vill hellre kolla snabba Youtube-klipp. Finns lite där jag ska fortsätta mata honom med.
- Nu när skattepengarna har kommit så ska jag föreslå att vi båda börjar månadsspara samma belopp i samma indexfond (fast i egna namn). Tänker att det kan vara motiverande.
- Till sist får man acceptera att vi är olika och att jag inte alltid har rätt (men nästan alltid såklart=))


Mvh Spardrottningen




Boktips - Lura hjärnan att spara

 Det var länge (kanske tre månader) sen jag läste en bok om sparande och ekonomi. Efter förra veckans insikt att jag hade bristande motivati...